EU riskerar €90 billion på ryska krigsskadestånd

The multibillion-euro loan structure rests on a foundation of frozen assets and shrinking returns.
Bildkomposition · tobriefEU tog inte 3,2 miljarder euro från Rysslands frysta konton och skickade dem till Kyiv. Den 25 juni betalade EU-kommissionen ut beloppet som första del av ett lån till Ukraina på 90 miljarder euro (European Commission/EEAS). Pengarna kommer från EU:s upplåning på obligationsmarknaden. De frysta ryska reserverna finns med i konstruktionen, men de bär inte huvudrisken. Den flyttas i praktiken till EU:s medlemsländer, samtidigt som frågan om vem som tar förlusten om Ryssland aldrig betalar skadestånd till Ukraina fortfarande är olöst.
Så fungerar lånet
EU lånar upp pengar genom att sälja obligationer till investerare och lånar sedan vidare pengarna till Ukraina. Villkoren är ovanliga. Ukraina ska bara betala tillbaka kapitalbeloppet om Ryssland längre fram betalar krigsskadestånd eller annan kompensation. Jurister beskriver det som "limited recourse". På vanlig svenska betyder det att långivaren tar förlusten om Ryssland inte betalar (White & Case).
En tidigare och mer direkt plan, där ryska reserver skulle överföras till Ukraina, stoppades av juridiska invändningar och politiskt motstånd inom EU (Euronews). Kompromissen blev en konstruktion i tre steg. Först fryses Rysslands centralbanksreserver, omkring 210 miljarder euro som till största delen finns som kontanter och värdepapper hos europeiska finansinstitut. Ryssland kan inte flytta eller använda dem, men äger dem fortfarande juridiskt.
Därefter tas räntor och annan avkastning som uppstår medan tillgångarna är frysta om hand separat. EU-regler kräver att dessa intäkter skiljs ut och styrs till stöd för Ukraina (European Commission/EEAS, Ashurst). I ett tredje steg används intäkterna för att bidra till att täcka den ränta som EU betalar på obligationerna bakom lånet. Enligt kommissionen har 3,8 miljarder euro i sådana intäkter redan förts över till Ukraina (European Commission/EEAS).
Men intäkterna täcker inte hela kostnaden. EU:s medlemsländer betalar uppskattningsvis 3 miljarder euro per år i räntekostnader på den gemensamma skulden (Euronews). Dessutom finns en svaghet inbyggd i modellen: intäkterna minskar när räntorna faller. ECB, Europeiska centralbanken som sätter styrräntorna för euroländerna, har sänkt räntan. Det talar för att de frysta reserverna över tid ger lägre avkastning, även om det är oklart hur snabbt effekten slår igenom.
Belgien ligger på spricklinjen
Större delen av de frysta ryska reserverna finns hos Euroclear, ett belgiskt bolag som hanterar avveckling av gränsöverskridande värdepappersaffärer. När obligationer eller aktier byter ägare mellan länder fungerar Euroclear som mellanhand. Den koncentrationen gör Belgien särskilt utsatt.
Belgiens premiärminister Bart De Wever har varnat för att en ren konfiskation av reserverna, alltså att ta kapitalet och inte bara avkastningen, skulle innebära en expropriation utan modern motsvarighet. Enligt honom skulle det kunna skada förtroendet för Euroclear och för eurons internationella ställning (Ground News). Belgien vill därför att alla medlemsländer delar den juridiska risken innan EU går vidare.
Den risken är inte teoretisk. Rysslands centralbank har överklagat den tidsobestämda frysningen till EU:s tribunal i Luxemburg och hävdar att den strider mot äganderätten och principen om statsimmunitet (Ashurst). Om domstolen begränsar EU:s rättsliga grund för frysningen kan uppdelningen mellan att "använda avkastningen" och att "röra kapitalet" bli svårare att upprätthålla. Belgien skulle då stå först i kön för konsekvenserna.
Vem vinner, vem betalar
Ukraina är den omedelbara vinnaren. Premiärminister Svyrydenko har bekräftat att de 3,2 miljarderna euro redan finns i statsbudgeten och finansierar offentliga löner och pensioner (Ukrainska Pravda). Ytterligare två utbetalningar väntas i år: 3,7 miljarder euro i september och 1,45 miljarder euro före december (PubAffairs).
EU:s skattebetalare bär kostnaden om konstruktionen inte håller. Återbetalningen bygger på ryska skadestånd som kanske aldrig kommer. Avkastningen från de frysta tillgångarna beror på räntor som redan faller. Den juridiska grunden beror på en domstolsprövning som ännu inte är avgjord. Europa har byggt en finansieringsmodell som kan bli en bro till framtida ryska skadestånd. Den kan också bli ett lån som i tysthet hamnar på europeiska budgetar.
How was this article?
Help us get better
Help us get better
Details about this article
- Model:
- claude-opus-4-6
- Generated:
- 6/26/2026, 3:05:57 AM
- Pipeline run:
- eu_pipeline_20260626_015006
- Watermark:
- SynthID (Google's invisible watermark)
- Human review:
- None before publication