Washington minskar NATOs jaktflygslöften

Ett konfidentiellt amerikanskt dokument, som tyska Die Welt har tagit del av, visar detaljerade neddragningar i de militära styrkor som USA har lovat att ställa till Natos förfogande i kriser. Det handlar inte om att ta hem soldater från baser i Europa. Det handlar om de förstärkningar som Washington tidigare hade lovat att skicka om en kris bryter ut, alltså resurser som Natos planerare tidigare kunde räkna med men nu måste planera utan.

Vad den läckta listan innehåller

Neddragningarna gäller Nato Force Model, Natos styrkemodell som antogs efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Modellen anger vilka styrkor varje medlemsland förbinder sig att kunna sätta in inom fasta tidsramar: vissa inom tio dagar, andra inom 30 dagar och en tredje nivå inom sex månader. Washington lämnade in reviderade åtaganden den 31 maj.

Omfattningen är bred. Löftena om stridsflyg minskar med ungefär en tredjedel: F-16-plan från 99 till 63 och F-15E från 54 till 36. Samtliga KC-46-tankflygplan, som gör att stridsflyg kan nå avlägsna mål utan att landa för bränslepåfyllning, försvinner helt. Långräckviddiga spaningsdrönare tas bort ur Natoplaneringen. Beväpnade MQ-9 Reaper, alliansens centrala drönarsystem för övervakning och precisionsangrepp, halveras (Focus.de). Till sjöss dras en av två hangarfartygsgrupper tillbaka. Ubåtar med kryssningsrobotar tas bort. Antalet marina patrullflygplan minskar från 26 till 15. En av två strategiska bombflygsformationer försvinner.

Europa har planen, men inte åtagandena

Företrädare för Nato har sagt att inga försvarsluckor väntas uppstå. Den bedömningen bygger på europeiska styrkor som finns i nationella försvar, men som inte formellt har avdelats till Natos krisnivåer. Europa har sammantaget fler stridsflygplan än Ryssland. Men att äga flygplan är inte samma sak som att förbinda sig att ställa dem till alliansens förfogande enligt en fast insatsplan.

Ett formellt åtagande kräver finansierad beredskap, övade besättningar, fungerande rotationer och ett politiskt beslut om att lämna över styrkor som en regering annars kan vilja behålla under nationell kontroll.

Den franska försvarssajten Meta-Defense beräknar att bara den amerikanska konventionella slagkraft som nu dras tillbaka skulle kräva 350 till 400 europeiska multiroleflygplan formellt avdelade till Natoplaneringen (Meta-Defense). Ingen europeisk regering har aviserat åtaganden i den storleksordningen. Kostnaden för att hålla sådana rotationer igång, med underhåll, utbildning och logistik, skulle främst hamna på länderna med störst flygvapen: Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Italien. Washingtons neddragningar är däremot bekräftade, specificerade och tidsatta. Den europeiska ersättningen är frivillig, ospecificerad och beroende av 31 nationella parlament.

Kärnvapenförsäkran täcker inte en konventionell lucka

När de konventionella åtagandena minskar erbjuder både Washington och Paris kärnvapenförsäkran. Men kärnvapen löser ett annat problem. USA förhandlar om utvidgad nuclear sharing, Natos arrangemang där amerikanska B61-kärnvapen lagras på allierad mark och kan levereras med allierade flygplan, med Polen och de baltiska staterna (Rzeczpospolita, LRT). Litauen har börjat diskutera en grundlagsändring som skulle tillåta kärnvapen på landets territorium. Polen har formellt föreslagit en permanent amerikansk bas (Polsat News).

Frankrike driver ett parallellt spår. Landets "dissuasion avancée", ett program där Paris utsträcker sitt kärnvapenparaply till partnerländer men behåller ensam beslutanderätt över användningen, omfattar nu nio partner efter att Norge anslöt sig i maj (Euronews). Polen följer båda spåren samtidigt, trots att de amerikanska och franska systemen har oförenliga kommandostrukturer: Washington kontrollerar B61-vapnen, Paris kontrollerar sina egna stridsspetsar och det finns ingen mekanism för att samordna de två.

Kärnvapenavskräckning skyddar mot existentiella hot. Den ersätter inte de stridsflygdivisioner, tankflygplan och patrullflygplan som Nato behöver för konventionella operationer under kärnvapentröskeln, den gråzon där de flesta militära kriser faktiskt utspelar sig.

Fem veckor till Ankara

Natos toppmöte i Ankara den 7–8 juli blir den politiska tidsfristen. Om de europeiska allierade kommer dit utan konkreta styrkeåtaganden som fyller luckorna i den läckta listan blir kapacitetsbortfallet den nya utgångspunkten. Washingtons neddragningar är inlämnade. Europas svar består fortfarande av avsikter, var och en beroende av ett parlament, en budgetpost och ett politiskt beslut som ännu inte har fattats.