1,000 döda blottar Europas kylbrist

Mer än tusen människor dog i Europa under åtta dagar i juni, enligt Världshälsoorganisationen WHO. Spaniens nationella system för att följa överdödlighet, MoMo, räknade 212 dödsfall på bara fyra dagar, varav 200 bland personer över 65 år (EFE). I Turin och Milano slogs elen ut. Varningar hade utfärdats i alla berörda länder. Ändå dog människor, eftersom myndigheterna som upptäcker farlig värme och myndigheterna som ska skydda människor mot den lyder under olika politiska nivåer, har olika budgetar och följer olika regler.

EU kan varna. Det kan inte tvinga någon att agera.

EU:s klimatlag kräver att medlemsländerna ska göra "fortlöpande framsteg" i klimatanpassningen, men den anger inga bindande krav på svala lokaler, temperaturer i skolor eller beredskap på äldreboenden (European Climate Law). EU:s anpassningsstrategi från 2021 behandlar värmeböljor som ett europeiskt problem, men den är en rekommendation från EU-kommissionen, inte en bindande reglering av lokala välfärdstjänster (EU Adaptation Strategy). Bryssel kan bidra med pengar, satellitdata och krissamordning genom unionens civilskyddsmekanism, EU-systemet för att dela exempelvis brandmän och sjukvårdsteam över gränser. Det avgör inte om en förskola har luftkonditionering.

Europeiska miljöbyråns egen klimatriskbedömning säger att Europa "inte är förberett för snabbt växande klimatrisker", där värme hör till de tydligaste hälsohoten i sydliga städer (EEA). Det var i praktiken vad som syntes denna vecka: anpassningen håller inte jämna steg med temperaturerna.

Fyra länder, samma brist

Varningssystemen fungerar. Skyddet faller isär när någon faktiskt måste agera. Mönstret återkommer.

I Tyskland har bara 7 av 16 delstater en värmehandlingsplan för hela delstaten. Det federala miljödepartementet beskriver sig som en "impulsgivare", inte som den aktör som driver skyddet (BMUKN). Förbundsdagen diskuterar fortfarande vem som ska betala för obligatoriska kommunala värmeplaner och kylning av sjukhus (tagesschau). Intensivvårdsläkare har krävt att delstaterna finansierar värmeskydd på sjukhus i stället för att behandla det som valfri komfort (BR). Själva debatten visar problemet: ingen har ett tydligt ansvar hela vägen från varning till skydd.

I Italien syntes samma glapp i två versioner. Lombardiet förbjöd utomhusarbete under de hetaste timmarna på högriskdagar och fyllde därmed ett tomrum som fackförbund ansåg att Rom varit för långsamt med att stänga (PuntoSicuro). I Turin inträffade minst 16 strömavbrott på fyra dagar när den lokala elanvändningen steg kraftigt. I Milano förlorade flera stadsdelar strömmen (Renewable Matter, Il Fatto Quotidiano). Den nationella elförsörjningen höll. De lokala distributionsnäten gjorde det inte.

Spanien har Europas mest utvecklade system för att följa dödsfall. MoMo uppskattade 212 värmerelaterade dödsfall mellan den 21 och 24 juni (EFE). Ändå vägrade en nationell energimyndighet att subventionera kylning i fyra kommunala skolor i Pinto, eftersom kommunen inte kunde visa att eleverna uppfyllde den administrativa definitionen av en "sårbar grupp" (The Objective). Kommunen ville kyla skolorna. Bidragsreglerna sade att barnen inte kvalificerade sig.

Nederländerna utfärdade sin första röda kod någonsin för värme, KNMI:s högsta vädervarning (KNMI, GGD Leefomgeving). Det finns ingen nationell regel för när skolor ska stänga vid hetta och ingen högsta tillåtna klassrumstemperatur. Branschorganisationen för grundskolestyrelser varnade för att omkring åtta av tio skolor saknar tillräckligt inomhusklimat (ANP/PO-Raad). Varningen var ny. Skolornas bristande infrastruktur var det inte.

Det ingen räknar

Det finns ingen obligatorisk EU-gemensam redovisning av hur många svala lokaler som finns, vilka värmeprotokoll skolor har, hur äldreboenden är förberedda eller hur ofta elnät fallerar vid hetta. Länder kan därför inte jämföras på ett meningsfullt sätt i klimatanpassning, eftersom jämförbara data saknas.

Europa kan förutse värmedagar flera dygn i förväg. Det kan räkna de döda i efterhand. Det som saknas är förmågan att se till att ett äldreboende i Mainz, en förskola i Bologna eller en skola i Pinto är tillräckligt sval under timmarna däremellan.