Spaniens amnesti kan hamna i EU-domstolen

Mer än 1,17 miljoner personer ansökte om att få sin migrationsstatus regulariserad i Spanien innan tidsfristen löpte ut i slutet av juni, mer än dubbelt så många som regeringen först räknade med (Crónica Global, The Guardian). Inget EU-land har på flera år försökt formalisera irreguljär arbetskraft i den här omfattningen. Spaniens högsta domstol prövar nu om frågan ska skickas vidare till EU-domstolen, unionens högsta rättsinstans, för besked om programmet är förenligt med EU-rätten (El Español). Om EU-domstolen tar upp saken blir svaret bindande för alla medlemsländer och kan avgöra hur långt regeringar får gå när de legaliserar irreguljära arbetstagare samtidigt som grannländer bygger sin politik på hårdare återvändande.

En paragraf, två tolkningar

Tvisten gäller en enda bestämmelse i EU:s återvändandedirektiv, 2008 års regelverk för hur medlemsländer ska hantera personer som saknar laglig rätt att vistas i landet. Artikel 6.1 säger att staten ska utfärda ett återvändandebeslut för den som vistas där irreguljärt. Artikel 6.4 tillåter samtidigt ett medlemsland att bevilja uppehållstillstånd av "ömmande, humanitära eller andra skäl" och därmed avstå från ett sådant beslut. I EU-kommissionens egen återvändandehandbok står att ett land "när som helst" får ge uppehållstillstånd till en person som vistas irreguljärt (direktiv 2008/115/EG, kommissionens återvändandehandbok).

Den spanska regeringen ser det som ett tydligt rättsligt utrymme. Motståndarna menar att artikel 6.4 är tänkt som en ventil för enskilda fall, inte som en grund för att legalisera över en miljon personer. Om högsta domstolen begär ett förhandsavgörande, alltså ber EU-domstolen tolka EU-rätten, kommer domen att dra gränsen för alla medlemsländer (El Debate).

Europa läser samma fråga genom olika farhågor

I Tyskland har programmet främst behandlats som en arbetsmarknadsfråga. Rapporteringen har handlat om Spaniens försök att flytta arbetare i byggsektorn, jordbruket och hushållsnära omsorg från skuggekonomin till beskattade och försäkrade anställningar (taz).

Tyska medier har också betonat vad ett spanskt uppehållstillstånd faktiskt ger. Enligt Schengenreglerna ger ett spanskt uppehållskort rätt till kortare vistelser på upp till 90 dagar i andra länder i området utan inre gränskontroller, men det öppnar inte andra länders arbetsmarknader (FAZ, Schengenkonventionen, artikel 21). Österrike skulle alltså inte omedelbart behöva släppa in dessa personer på sin arbetsmarknad.

Österrikes FPÖ, det högernationalistiska Frihetspartiet som numera leder regeringskoalitionen, drog ändå motsatt slutsats och kallade den spanska ordningen en "Schengenfribiljett" och en "asylmagnet" (Krone). Den tolkningen pressar samman flera olika frågor: dragningskrafter, vidare rörlighet och trovärdigheten i återvändandepolitiken. Den konkreta juridiska exponeringen är svagare. Mer långtgående rörlighetsrättigheter kommer först efter flera års sammanhängande bosättning enligt EU:s direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare, inte genom ett första spanskt ettårstillstånd.

I Italien har Spanien blivit en del av den egna debatten om kontroll och verkställighet. Inrikesminister Matteo Piantedosi har beskrivit EU:s migrations- och asylpakt, 2024 års reformpaket för asylprövning och återvändande, som ett skifte mot stramare verkställighet (Avvenire). Från Rom framstår den spanska regulariseringen som motmodellen.

Katalonien bär den administrativa tyngden

Trycket är störst i Katalonien. Regionen tog emot mer än 257 000 ansökningar, flest av Spaniens autonoma regioner. Bara Barcelona-provinsen stod för över 192 000 (Crónica Global). Advokater i Barcelona varnar för att bristen på tider hos migrationsmyndigheterna är den främsta risken för att systemet ska köra fast.

Portugal visar vad som händer när den administrativa kapaciteten inte räcker till. Landets egen regularisering gav hundratusentals personer formell status, men ärendeköer gjorde att många stod utan giltiga handlingar i månader. Enligt ECO försvann över 162 000 utländska arbetstagare från socialförsäkringsregistren 2025 utan att återgå till aktiv registrering. Regularisering kan föra in verkligt arbete i den formella ekonomin, men bara om staten hinner omvandla ansökningar till användbar rättslig status innan ett nytt limbo uppstår.

Den rättsliga frågan för EU-domstolen vore avgränsad: tillåter artikel 6.4 massregularisering, eller bara undantag från fall till fall? Den politiska frågan är bredare. Spanien prövar om ett stort EU-land kan legalisera irreguljär arbetskraft i stor skala samtidigt som grannländer investerar politiskt kapital i utvisningar och återvändande. Det första svaret kan komma från domare. Det första misslyckandet, om det kommer, syns i köerna till myndigheternas tidsbokning.