21.07°C i haven gav Västeuropa rekordvärme

Världshaven hade sin varmaste augusti som hittills uppmätts. Den genomsnittliga yttemperaturen mellan 60°S och 60°N nådde 21,07 °C, samma nivå som i mars 2024 och därmed den högsta månadstemperaturen under den satellitbaserade mätperioden. Det var också 0,09 °C över den tidigare högsta sommarnoteringen från augusti 2023, enligt Copernicus. Den globala lufttemperaturen vid markytan var i genomsnitt 16,96 °C, vilket uppskattas vara 1,65 °C över den förindustriella nivån 1850–1900. Tillsammans med juli 2023 blev månaden den varmaste kalendermånaden i ERA5:s mätserie. ERA5 är Europas sammanhållna globala klimatdata, där observationer från satelliter, väderballonger, flygplan och mätstationer kombineras med en vädermodell.

En enskild månad över 1,5 °C innebär inte att Parisavtalets temperaturgräns har passerats. Den avser den långsiktiga uppvärmningen under flera årtionden, inte vädret under en viss månad eller årstid. Augusti var dock ingen enstaka topp, utan avslutningen på en sommar med nya rekord i Västeuropa.

Därför förstärkte värmen sig själv

För området från Portugal till Alperna uppmätte Copernicus den högsta medeltemperaturen hittills för perioden juni–augusti, över nivån från 2003. I Europa som helhet var avvikelsen mindre: augusti var den fjärde varmaste och sommaren den tredje varmaste, efter 2024 och 2022. Västeuropa utmärkte sig genom värmens varaktighet. Högtryck låg kvar över samma breddgrader under flera månader.

Vid ett sådant blockerande väderläge sjunker luften, vilket hämmar molnbildning och regn. Marken värms då av solen dag efter dag. När jorden väl har torkat försvinner också landskapets motsvarighet till svettning: mindre vatten avdunstar och kyler ytan, medan en större andel av solenergin omvandlas direkt till värme. Denna återkoppling är väl belagd inom klimatforskningen (Seneviratne et al.).

I delar av Iberiska halvön, Frankrike, Tyskland, Österrike och Ungern registrerade Copernicus rekordlåg markfuktighet i juli. Kombinationen av mänskligt orsakad uppvärmning, långvariga blockeringar och ovanligt torra jordar är känd för att förstärka extrem värme. Ännu har dock ingen studie beräknat hur mycket varje faktor bidrog till temperaturerna 2026. I slutet av augusti kom en del regn, men lokala skyfall kunde inte väga upp underskotten från tre torra månader.

En sommar präglad av uthållig värme

Frankrike ger den tydligaste nationella bilden. Enligt Météo-France låg sommarens medeltemperatur på 24,0 °C, hela 3,6 °C över genomsnittet 1991–2020 och högst sedan mätningarna började 1900. Det tidigare rekordet på 23,1 °C från 2003 slogs med 0,9 °C, en stor skillnad för ett nationellt genomsnitt över tre månader. Tre separata värmeböljor omfattade sammanlagt 53 dagar från mitten av juni till slutet av augusti, jämfört med 33 dagar 2022. Mätstationerna noterade 178 temperaturer över 40 °C, dubbelt så många som 2003, samtidigt som sommarens nederbörd låg omkring 40 % under det normala (Météo-France).

Siffrorna bygger på två olika jämförelser. Avvikelsen på 3,6 °C mäts mot det senaste klimatnormalvärdet för 1991–2020. Météo-Frances modellbaserade analys uppskattar samtidigt att sommaren låg omkring 5,0 °C över förindustriella förhållanden. Av denna skillnad kunde cirka 2,4 °C hänföras till den mänskligt orsakade klimatförändringen, med ett osäkerhetsintervall på 1,8–3,0 °C. Klimatologen Aurélien Ribes vid CNRM beskrev skillnaden så här: 2026 var varmare i absoluta tal, men mindre avvikande från dagens förskjutna klimat än 2003 var på sin tid. Utgångsnivån har höjts.

Spanien hade sin varmaste sommar sedan AEMET:s mätserie inleddes 1961, med ett genomsnitt på 24,5 °C. Under fyra perioder inföll 61 dagar som ingick i officiellt definierade värmeböljor (AEMET). Augusti var samtidigt bara den sjätte varmaste augustimånaden i Spanien. Rekordet byggdes alltså upp av långvarig värme, inte av en enskild extrem topp. Vid referensstationen De Bilt i Nederländerna uppmättes ett säsongsgenomsnitt på 19,3 °C, det högsta sedan 1901. En nästan regnfri juli gjorde att den samlade nederbörden hamnade bland de 5 % torraste åren.

Vad värmen lämnade efter sig

Som vi rapporterade i juli hade skogsbränder redan lett till evakueringar och insatser från EU:s civilskydd i Frankrike och Spanien. Spaniens preliminära sammanställning fram till mitten av augusti visade att 254 730 hektar hade brunnit. Arealen var samtidigt 13,8 % mindre än vid motsvarande tidpunkt 2025. Värme och torka skapar förutsättningarna för bränder, medan antändning, vind och räddningsinsatser avgör följderna.

Oberoende globala dataserier från NASA, NOAA och Berkeley Earth har ännu inte publicerat sina augustisiffror, och det preliminära ERA5-resultatet kan komma att revideras. Det tillgängliga underlaget visar ändå hur mänskligt orsakad uppvärmning, blockerande väderlägen och uttorkade jordar samverkade under sommaren. IPCC har pekat ut just denna kombination som den främsta drivkraften bakom allt vanligare värmeextremer över land. I Västeuropa 2026 låg förhållandena kvar i tre månader.