Rysk reservplan pressar Belgien

Den 8 augusti föreslog tre tidigare västliga beslutsfattare att EU ska ta administrativ kontroll över omkring 210 miljarder euro i frysta ryska centralbanksreserver. Förslaget, som först rapporterades i tyska medier, kommer från Annegret Kramp-Karrenbauer, tidigare tysk försvarsminister, Nathalie Loiseau, tidigare fransk Europaminister, och Daleep Singh, tidigare högt uppsatt amerikansk sanktionsansvarig (FAZ, RBC Ukraine). Det är en politisk kampanj, inte EU-politik. Skillnaden mellan de två är också kärnan i konflikten.

Systemet som redan finns: bara avkastningen används

När EU frös den ryska centralbankens reserver 2022 fortsatte de underliggande tillgångarna, bland annat obligationer och kontanta insättningar, att ge avkastning. Kuponger förföll till betalning och ränta ackumulerades. EU tar hand om den inkomsten och skickar den vidare till Ukraina, medan kapitalbeloppet ligger kvar fryst och formellt fortfarande ägs av Ryssland (Council, EUR-Lex).

Den 3 augusti överförde EU 1,4 miljarder euro i sådan avkastning. Därmed har totalt 8 miljarder euro betalats ut sedan systemet började användas (EEAS, Euronews). Merparten, 95 %, går till att hjälpa Ukraina att betala räntor och amorteringar på G7-lån. Resterande 5 % kanaliseras via den europeiska fredsfaciliteten till militärt stöd (Commission Representation in France).

G7-upplägget fungerar i praktiken som en förskottsfinansiering: långivare betalar ut pengar till Ukraina nu, och framtida avkastning från de frysta ryska tillgångarna används för att återbetala dem över tid (G7 Apulia communiqué). Det är en finansiellt elegant konstruktion, men den bygger fortfarande på ränta och annan avkastning, inte på själva kapitalet på 210 miljarder euro. I förhållande till Ukrainas krigs- och återuppbyggnadskostnader är 8 miljarder euro begränsat. Det är den obalansen som driver kraven på ett större steg.

Vad kontrollen skulle ändra, och varför Belgien säger nej

Nästan alla frysta ryska reserver finns på ett ställe: Euroclear, den Brysselbaserade institution som registrerar ägande av värdepapper och avvecklar transaktioner mellan köpare och säljare. Omkring 90 % av EU:s frysta ryska tillgångar hålls där (EUobserver).

Den koncentrationen ger Belgien ett ovanligt stort praktiskt inflytande. Varje steg bortom att ta hand om avkastningen, oavsett om det kallas förvaltningsöverföring, beslag eller ny användning av kapitalbeloppet, kräver belgisk medverkan. Tillgångarna ligger i belgisk finansiell infrastruktur. Om Belgien säger nej stannar förslaget där.

Planen innebär att reserverna flyttas ut ur Euroclear och in i ett nytt EU-kontrollerat organ. Det formella ägandet skulle ligga kvar hos Rysslands centralbank, vilket gör att förslagsställarna beskriver modellen som administration snarare än konfiskation (FAZ, Fakti). Den praktiska effekten vore ändå att risken fördelas om. I dag bär Belgien och Euroclear de juridiska och operativa följderna av ett geopolitiskt beslut som fattats av EU:s 27 medlemsländer.

Trycket är konkret. I juli fastställde en appellationsdomstol i Moskva ett beslut på 18,17 biljoner rubel mot Euroclear i ett mål som väckts av Rysslands centralbank (Washington Post, Brussels Times). Domen kan inte verkställas enligt belgisk rätt, men den visar var Moskva sätter in trycket: mot den enskilda institution som håller reserverna, inte mot EU som kollektiv. Belgiens ovilja att gå längre är därför inte försiktighet för försiktighetens skull. Den följer av att landet bär en koncentrerad risk åt hela unionen.

Den juridiska gräns Europa ännu inte har passerat

Skillnaden mellan avkastning och kapitalbelopp är inte teoretisk. Internationell rätt ger centralbankstillgångar ett starkare skydd än nästan alla andra former av statlig egendom (UN Convention on State Immunity). Att använda avkastning efter frysningen gäller inkomster som inte fanns före åtgärden. Att ta kontroll över kapitalbeloppet gäller egendom som tillhörde Ryssland redan före kriget.

Förslaget försöker tänja på den gränsen. Ägandet skulle ligga kvar hos Moskva på papperet, men kontrollen skulle flyttas till EU. Det är oklart om andra centralbanker i praktiken skulle se detta som konfiskation, och svaret spelar roll. Om reservförvaltare drar slutsatsen att tillgångar i europeiska system kan byta kontroll genom politiska beslut kan en del välja att hålla mindre reserver i euro. ECB har pekat på den bredare risken att sanktionsrelaterade åtgärder kan påverka den internationella rollen för europeisk finansiell infrastruktur, även om banken inte nämner just denna modell.

Polen och de baltiska länderna skulle välkomna en ordning där "Ryssland betalar" och där trycket på de egna statsfinanserna minskar. Belgien och Euroclear bär en juridisk exponering som inget förslag hittills har löst på allvar. Ukraina får finansiering i båda modellerna, men storleken beror på vilken juridisk gräns Europa är berett att passera. Just nu är svaret: avkastning ja, kapital nej. Tre tidigare beslutsfattare vill ändra det. EU:s 27 regeringar har inte gjort det.