359 avvisningar utanför asylsystemet

Den som stoppas vid Greklands gräns har rätt att uppge sin identitet, söka asyl och få ett avlägsnandebeslut prövat i domstol. De rättigheterna följer av EU-rätten, Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Men om personen förs bort innan någon ens har registrerat namnet blir rättigheterna i praktiken beroende av att staten själv väljer att se personen.

Greklands nationella kommission för mänskliga rättigheter har i en rapport från sin registreringsmekanism dokumenterat 21 påstådda informella tvångsreturer som omfattar minst 359 asylsökande och flyktingar (in.gr). Enligt rapporten genomfördes avlägsnandena av både uniformerade och civilklädda aktörer, utan identifiering, asylprövning eller möjlighet till rättslig kontroll.

Varför frontlinjepraxis sprider sig

EU:s asylregler bygger på att det land där en person först anländer också normalt ansvarar för asylärendet. Grekland är ett av dessa frontlinjeländer. Om tillgången till asyl där inte fungerar blir antagandet bakom hela systemet skört: att Grekland faktiskt prövar ärendena på rätt sätt. Då kan domstolar i andra medlemsländer stoppa överföringar dit, och systemet börjar spricka inifrån.

Europeiska ombudsmannen, EU:s oberoende klagoinstans, har redan konstaterat att EU:s asylbyrå inte vidarebefordrade rapporter om pushbacks till EU-kommissionen, trots att byrån finns på plats för att hjälpa Grekland med asylprövningar (European Ombudsman). Det bevisar inte varje enskild anklagelse. Men det visar att rapporteringskedjan från gränsen till Bryssel kan brista även när EU:s egna myndigheter är närvarande.

Tyskland visar hur problemet får följder längre in i unionen. Tyska domstolar har i regel godtagit återföringar till Grekland enligt EU:s ansvarighetsregler för asyl, men förvaltningsdomstolar har varit mer försiktiga när det gäller kvinnor, med hänvisning till risker för exploatering och sexuellt våld (taz). Domstolar behöver fakta för att avgöra om en återföring är laglig. EU:s byrå för grundläggande rättigheter har betonat just den punkten (FRA). Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter har samtidigt krävt riskbedömningar, oberoende övervakning och domstolskontroll innan externa mottagnings- eller prövningscenter införs (Berliner Zeitung).

Där domstolar drog gränsen

Spanien ger den tydligaste juridiska kontrasten. Spaniens högsta domstol slog nyligen fast att direkt avvisning vid gränsen inte får användas mot personer som stoppas till havs eller simmar mot Ceuta och Melilla, Spaniens två enklaver på den nordafrikanska kusten. Den fulla proceduren måste gälla: identifiering, juridiskt biträde, tolk och en skyddsbedömning som kan prövas (rtve.es, europapress.es).

Italiens försök att sortera asylärenden utanför det egna territoriet har mött samma hinder. Modellen bygger på att migranter hanteras i Albanien, men under italienskt rättsligt ansvar. Italienska domare har vägrat godkänna frihetsberövanden vid den albanska anläggningen och har stoppat påskyndade gränsförfaranden (Amnesty Piemonte/VdA, Sky TG24). I båda fallen har domstolarna tvingat gränskontrollens undantagsmodeller tillbaka in i en prövbar rättsordning.

Grekland illustrerar ett svårare problem. Om avlägsnandet inte dokumenteras och genomförs innan personen registreras finns det inget ärende för domstolen att rekonstruera. Den spanska domen tvingar in en gränsåtgärd i proceduren. De grekiska uppgifterna beskriver avlägsnanden som enligt rapporten går runt proceduren helt.

Registreringsluckan

EU:s migrations- och asylpakt, unionens nya regelverk för asyl och migration som nu ska genomföras, utlovar gemensam screening, registrering och oberoende övervakning vid de yttre gränserna. Men den grekiska rättighetskommissionens uppgifter gäller påstådda avlägsnanden innan systemet har registrerat någon. Paktens skyddsmekanismer börjar när en person finns i systemet. Sekunderna före registreringen är fortfarande den svaga punkten.

EU-kommissionen kan inleda ett överträdelseförfarande enligt artikel 258 i EUF-fördraget, det verktyg som används när medlemsländer misstänks bryta mot EU-rätten. Om mönstret i Grekland styrks blir registreringen asylpaktens första verkliga rättstest. Kommissionen behöver svara på om uppgifterna motiverar en formell granskning, eller om den fortsatt väljer att avstå.