Granataffär fällde Pevkur

Estlands försvarsminister Hanno Pevkur avgick den 2 september. Två separata misslyckanden tvingade bort honom, men de pekar mot samma svaghet: landets försvarsadministration har inte hållit jämna steg med den snabbt ökande försvarsbudgeten.

Det första handlar om redovisning. Estlands nationella revisionsmyndighet, Riigikontroll, uppgav att den inte kunde verifiera försvarsmateriel till ett värde av 1,2 miljarder euro (Riigikontroll, ERR News). Det betyder inte att pengarna är borta. Materielen kan finnas. Men försvarsdepartementets lagerredovisning var så bristfällig att revisorerna inte kunde slå fast vad Estland faktiskt har i sina förråd.

Det andra är en upphandlingsskandal. Estlands upphandlingsmyndighet tecknade avtal värda omkring 70 miljoner euro med Datasel S.R.L., ett italienskregistrerat bolag, om artillerigranater till Ukraina. Den första leveransen skulle ha skett senast i november 2024. Någon användbar leverans kom inte, och Estland har tagit tvisten till domstol (ERR News, Liga.net).

Register som inte hann med

Revisionsrapporten, som publicerades den 28 augusti, beskriver ett departement som skrev egna regler för hur materiel skulle bokföras och som halkade efter med att föra in leveranser i systemen. Försvarsmakten saknade fortfarande ett modernt lagerhanteringssystem. Revisorerna hade varnat för liknande problem redan året före (ERR, Riigikontroll). Grundproblemet är tydligt: Estland ökade försvarsutgifterna kraftigt, men de administrativa systemen följde inte med (ERR).

Granatavtalet är svårare att förklara. Datasel, som kopplas till indiska Neco Defence Munitions, tecknade fyra avtal med Estland från augusti 2024 och framåt (Euractiv). Förskottsbetalningarna fortsatte även efter att den första leveransen uteblivit. Riigikontroll granskade 72,1 miljoner euro i förskott och pekade på problem med 71,6 miljoner euro av beloppet. Den största leverantören med brister hade fått 59,8 miljoner euro (Riigikontroll). Revisorerna varnade för att förlusterna kan belasta statsbudgeten och tränga undan andra planerade utgifter (Äripäev).

Vid ett utskottsförhör i Riigikogu, Estlands parlament, den 2 september skyllde institutionerna på varandra. Försvarsdepartementet hänvisade till upphandlingsmyndigheten. Myndigheten hänvisade till sin tidigare chef. Revisorerna sade att de flera gånger hade begärt att få se det omstridda avtalet men inte fått det. Sekretessklausuler hindrade en offentlig diskussion om villkoren (ERR News, Riigikogu). Utan avtalet kan allmänheten se förskotten, den uteblivna leveransen och domstolsprocessen, men inte bedöma hur realistiskt det är att få tillbaka pengarna.

Datasels bolagsspår väcker en grundläggande fråga om leverantörskontroll. Bolagets enda spårbara rumänska närvaro är en filial nära Bukarest, registrerad i juni 2025 med noll anställda, alltså efter att de estniska avtalen redan hade skrivits under (MetricBiz). Offentligt material visar ingen tidigare dokumenterad produktion av artillerigranater och ingen finansiell storlek som motsvarar förskott på tiotals miljoner euro för ammunition (Euractiv). Om en normal due diligence missade detta ligger problemet inte i ett enskilt dåligt avtal, utan i själva prövningen av leverantörer.

Pengarna rör sig snabbare än kontrollen

Skandalen kommer vid en känslig tidpunkt. I augusti fick Estland sin första utbetalning på 351,6 miljoner euro från SAFE, EU:s nya låneinstrument för försvarssatsningar som kan ge landet upp till 2,34 miljarder euro i EU-stödd finansiering (European Commission). Inget offentligt SAFE-dokument kopplar Datasel till den låneramen, och avtalen från 2024 slöts före Estlands SAFE-överenskommelse. Men Estland har velat framstå som ett tidigt exempel på hur EU:s försvarsfinansiering kan användas. Den trovärdigheten försvagas när landets egna revisorer inte kan verifiera försvarslagren eller förklara hur 70 miljoner euro i förskott kunde nå en leverantör utan synlig produktionshistorik.

Tjeckiens ammunitionsinitiativ visar en annan modell. Prag betalar månadsvis mot bekräftade leveranser och har en tillsynskommission som följer genomförandet (Czech Defence Ministry, iROZHLAS). Även den modellen har luckor i insynen (Seznam Zprávy). Men delbetalningar kopplade till faktisk leverans hade begränsat Estlands exponering redan vid den första uteblivna leveransen, inte först efter det fjärde avtalet.

Europa bygger försvarsfinansiering snabbare än medlemsländerna visar att de kan kontrollera de avtal som pengarna ska betala. Pevkurs avgång visar den politiska kostnaden. Den strukturella frågan gäller varje EU-land som nu omvandlar brådskande försvarspengar till upphandlingar: vem kontrollerar leverantören innan förskottet lämnar kontot? Estlands parlament, domstolar och revisorer behöver ge det svaret först. Bryssel, som utformar nästa utbetalningar inom SAFE, bör följa processen noga.