70 tankfartyg dagligen genom oreglerat Hormuz

Trafiken genom Hormuzsundet har kommit i gång igen. En färsk dag passerade 70 fartyg genom farleden, jämfört med färre än tio under de svåraste månaderna av konfrontationen mellan USA och Iran (CNN). Vapenvilan håller. Det gör inte rutinen kring passagen. Iran, USA, försäkringsbolag och redare utgår fortfarande från olika definitioner av säker sjöfart. Europa får därför försäkra last, skicka örlogsfartyg och bära politisk risk genom ett sund som ingen i praktiken kontrollerar.

Motstridiga instruktioner, ingen skiljedomare

Iran kräver förhandsgodkännande och rutter nära den iranska kusten. USA och västliga försäkringsgivare föredrar en korridor närmare Oman, under amerikanskt luftskydd. En redare som följer den ena instruktionen riskerar ansvar gentemot den andra sidan (Rzeczpospolita, EFN). Iran har hotat fartyg som seglar utan tillstånd (Omni).

Mer trafik betyder därför inte säker trafik. Premierna för krigsriskförsäkring ligger kvar på omkring åtta gånger nivåerna före konflikten, och flera stora rederier undviker fortfarande regionen (Business Insider Polska).

Lloyd's Market Association framhöll att nedgången i antalet fartyg beror på säkerhetsläget, inte på att försäkringar saknas (LMA). Krigsskydd går fortfarande att köpa, men till höga premier och under osäkerhet om minröjning och hamnarnas drift (S&P Global). EU-kommissionen uppgav att råoljetillgången än så länge är stabil, med stöd av lager och alternativa rutter, men att flöden från Gulfområdet tar tid att nå Europa (European Commission).

Ingen kommandocentral

Europas större problem är att ingen äger uppdraget. EU:s utrikeschef Kaja Kallas uppges ha sagt att det saknas "aptit" för att utvidga Aspides, EU:s marina eskortinsats i Röda havet, till Hormuz (Reuters). Natos generalsekreterare Mark Rutte beskrev en fransk-brittisk koalition, inte en Natoledd operation (Rutte remarks). FN och Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, samordnar säkerhetsarbete och evakuerar strandsatta sjömän. De leder inte stridseskorter (UN News). Ingen har sagt vem som skulle föra befälet över en europeisk Hormuzinsats, vilken rättslig grund den skulle vila på eller när eskortfartyg får använda våld.

Enskilda stater agerar ändå. Danmarks parlament har godkänt omkring 10 personer till en europeiskt ledd insats: stabsofficerare, drönaroperatörer och tolkar (BT, Copenhagen Post). Nederländerna har styrt om fregatten Zr.Ms. De Ruyter mot sundet (Defensie, Stars and Stripes). E5-gruppen, alltså Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Storbritannien, har bekräftat att den är beredd att delta "så snart förhållandena tillåter" (Élysée). Det finns fartyg, personal och parlamentsbeslut. Det finns inget gemensamt mandat.

Rumänien visar hur stater kan dras in på eskalationskartan utan att gå med i någon Hormuzinsats. Efter att Rutte sagt till Fox News att Bukarest hade minskat den civila flygtrafiken för att ge plats åt amerikanska tankflyg anklagade Iran Rumänien och Italien för medverkan i "aggression" (HotNews). Rumänien nekade till att vara part i konflikten och hänvisade till befintliga bilaterala avtal (News.ro). Baser och luftrum kan göra ett land till måltavla innan något parlament har röstat om en militär insats.

Trafikreglerna som saknas

Amerikanska och iranska förhandlare väntas mötas i Doha den 30 juni för tekniska samtal om hur vapenvilan ska upprätthållas. Även om de lyckas kvarstår frågorna som avgör om Hormuz faktiskt kan användas. Chatham House bedömer att minröjningen blir svår och beroende av en hållbar vapenvila (Chatham House). Det finns ingen offentlig minkarta. Inget gemensamt ruttverk har ersatt de motstridiga iranska och amerikanska instruktionerna. Inget europeiskt parlament har fått veta vilken eskalationsrisk regeringen accepterar genom att bidra med fartyg, upplåta flygkapacitet eller försäkra last genom sundet.

Vattnet är öppet. Reglerna är det inte. Det är Europas arbetsmiljö tills någon enas om vem som kontrollerar säker passage.