AKTOR köper in sig i gasterminal

AKTOR Group tecknade den 9 juli ett ramavtal om att köpa 50 procent av Dioriga Gas från Motor Oil, bolaget bakom en planerad flytande LNG-terminal i Korintiska viken i Grekland (Protothema). Affären är fortfarande preliminär. Den omfattar grundvillkor, men kräver slutliga avtal, styrelsebeslut och myndighetsgodkännanden. Ändå visar den att två av Greklands tyngsta industrigrupper är beredda att satsa kapital på antagandet att sydöstra Europa behöver fler vägar in för gas. Det är inte självklart att marknaden håller med.

Korridoren har pengar bakom sig. Terminalen har det inte.

Tillgången är en FSRU, en flytande lagrings- och återförgasningsenhet. I praktiken handlar det om en fartygsstor anläggning där LNG-fartyg lossar nedkyld flytande gas, som värms upp till gasform och matas in i rörledningsnätet. Motor Oil uppger att Dioriga har nödvändiga tillstånd och studier (Enikos). Någon oberoende bekräftelse på byggstart eller bindande kundbokningar har däremot inte publicerats.

Den kommersiella logiken bygger på den så kallade vertikala korridoren, en gasrutt från söder till norr som EU behandlar som en prioriterad diversifiering inom CESEC, samarbetet för energiuppkoppling i Central- och Sydösteuropa (Europeiska kommissionen). Gasen anländer till Grekland med fartyg, återförgasas och förs vidare norrut genom sammankopplade rörledningar mot Bulgarien, Rumänien, Moldavien och Ukraina.

Den rutten har nu verkliga pengar bakom sig. I de första långsiktiga kapacitetsauktionerna vid den grekisk-bulgariska gränspunkten Sidirokastro reserverade köpare över 45 procent av tillgänglig kapacitet för gasåret 2026/27 och de fyra följande åren (Protothema English). Sådana bokningar spelar roll eftersom bolag bara betalar för rörledningsutrymme när de räknar med att faktiskt transportera gas. Metlen bokade omkring 20 GWh per dag. DEPA Commercial och Atlantic SEE LNG Trade tog tillsammans ungefär 13 GWh per dag.

Atlantic SEE, ett samriskbolag där AKTOR äger 60 procent, har separat bokat 4,7 TWh per år i korridorkapacitet för att föra amerikansk LNG in i regionen före 2030 (To Vima). Bolaget försöker fortfarande omvandla samförståndsavtal med Bulgarien, Rumänien och Ukraina till bindande 20-åriga kontrakt (Parapolitika).

Bokningarna visar efterfrågan på rutten, inte på Dioriga. Greklands befintliga inmatningspunkter är redan överbokade. Korridoren blev bokningsbar först efter att operatörerna sänkte transiteringsavgiften från omkring 9,39 euro/MWh till under 6 euro/MWh för hela sträckan från Grekland till Ukraina (Euro2Day, Știripesurse). Avgifterna betalas av transportörerna och förs vidare till det pris som slutkunden möter. Att rutten behövde en sänkning på nästan 40 procent innan någon band sig säger mycket om marginalerna.

Kroatien och Rumänien jagar samma kunder

Dioriga går in på en marknad där alternativen redan finns. Kroatiens LNG-terminal på Krk har varit i drift sedan 2021 och har byggts ut till 6,1 miljarder kubikmeter per år (Poslovni). Rumäniens havsbaserade gasfält Neptun Deep, som ägs till hälften vardera av OMV Petrom och Romgaz, väntas leverera första gasen 2027 med en uppgiven platåproduktion på omkring 8 miljarder kubikmeter per år (HotNews). Båda riktar sig mot delar av samma inlandskunder som Grekland vill nå.

Vem vinner, vem betalar

Om Dioriga fungerar kommersiellt tjänar Motor Oil och AKTOR pengar, grekisk transitinfrastruktur får avgiftsintäkter och köpare längre ned i systemet, i Bulgarien, Rumänien och västra Balkan, får ännu ett förhandlingskort mot befintliga leverantörer.

Om projektet misslyckas tar aktieägarna den första smällen. Men risken stannar inte där. Bulgarien vet hur underutnyttjad gasinfrastruktur kan föras över på allmänheten. Landets upplägg mellan Botas och Bulgargaz låste enligt uppgifter in 500 000 euro per dag i fasta kapacitetsbetalningar oavsett faktisk användning, fram till att parterna frös avtalet i 15 månader (3e-news, BTA). När terminaler eller rörledningar har take-or-pay-klausuler, där köparen betalar även om gasen inte används, hamnar förlusterna ofta hos staten genom reglerade tariffer. Då får konsumenterna i slutänden betala.

Ungern och Slovakien, de marknader som ligger längst nedströms, visar svagast dragkraft. Det finns inga offentliga belägg för att deras nätoperatörer eller gashandlare har bundit sig till den grekiska rutten. Deras normala försörjning går via TurkStream, och grekisk LNG blir relevant först om det levererade priset slår det alternativet (Denník E).

AKTOR och Motor Oil satsar på att sydöstra Europas energiproblem håller på att förskjutas från att hitta gas till att bygga transportvägar som bolag faktiskt kan använda till konkurrenskraftiga priser. Korridoren har verkliga bokningar och avgifterna rör sig i rätt riktning. Det som ännu saknas är bevis för att regionen behöver just den här terminalen, på just den här platsen, utöver allt som redan är byggt eller på väg att byggas.