Aten får €24.6 billion utan platskontroll

Grekland har fått 24,6 miljarder euro från faciliteten för återhämtning och resiliens, EU:s pandemifond där utbetalningar görs först när regeringar uppfyller överenskomna reform- och investeringsmål. På vägen har Aten klarat 238 delmål (Parapolitika, Bank of Greece). Det motsvarar en absorptionsgrad på 68,5 %, alltså den andel av de tilldelade medlen som redan har betalats ut, och placerar Grekland bland de snabbare mottagarna i EU. Men landet publicerar ingen samlad avstämning mellan EU-medel som tagits emot, pengar som betalats vidare till slutliga leverantörer och projekt som faktiskt är färdigställda. Den offentliga redovisning som skulle visa hur mycket av de 24,6 miljarderna euro som blivit färdiga sjukhus, bevattningskanaler eller fungerande elnät finns inte.

När en kanal blir ett strategidokument

Den luckan spelar roll eftersom Grekland nu har en tidsfrist till 31 augusti för att klara återstående delmål. Därefter kan oavslutade mål stoppa den sista bidragsutbetalningen. Den 23 juli gav EU-kommissionen en positiv bedömning av Greklands senaste revidering av planen. Den totala ramen ligger kvar på omkring 36 miljarder euro, men innehållet i vad som räknas som leverans har ändrats.

Enligt EU-reglerna får medlemsländer ändra sina återhämtningsplaner när omständigheter gör den ursprungliga utformningen svår att genomföra (EUR-Lex). Aten beskriver ändringarna som "riktade omfördelningar". PASOK, det största oppositionspartiet, pekar på ett tydligare mönster: samtliga 18 bevattningsprojekt som fanns i den ursprungliga planen har försvunnit. Det som tidigare var ett åtagande att bygga bevattningsnät genom offentlig-privat samverkan har blivit ett delmål om att godkänna en nationell vattenstrategi och ändra lagstiftningen för två vattenbolag (Euro2day).

Skillnaden är konkret. En kanal för vatten till jordbruk. Ett strategidokument anger regler och prioriteringar. Båda kan vara legitima användningar av EU-medel, men bara det ena är en byggd tillgång. Eftersom det reviderade delmålet gäller lagstiftning snarare än byggnation kan Aten uppfylla villkoret, ta emot betalningen och rapportera full efterlevnad utan att en enda kanal har grävts.

Detta är oppositionens politiska invändning, inte en revisionsslutsats. Men den beskriver en faktisk mekanism i fondens konstruktion: en regering kan tillfredsställa Bryssel genom att byta ut ett byggmål mot ett lagstiftningsmål, behålla utbetalningen och samtidigt ändra vad som faktiskt byggs.

Glappet mellan pengar och betong

Grekland är inte ensamt. I hela EU går administrativ framdrift snabbare än fysisk färdigställandegrad. Italien rapporterar att bara 25,6 % av de aktiva projekten i landets återhämtningsplan är certifierat färdiga (TPI). Portugal har lämnat in sin sjunde begäran om omprogrammering för att undvika att outnyttjade medel måste betalas tillbaka. Europeiska revisionsrätten har varnat för att fondens komprimerade tidsplan riskerar att leda till att pengar inte används effektivt före avslutningen (ECA Special Report 13/2024). På papperet presterar Grekland bättre än de flesta jämförbara länder. Någon motsvarande leveransrevision har inte publicerats.

Vem får pengarna, vem väntar

Greklands plan är uppdelad i två kanaler: 18,2 miljarder euro i bidrag till offentliga investeringar och 17,7 miljarder euro i lågräntelån som ska locka fram privat medfinansiering (Proto Thema). Greklands centralbankschef Yannis Stournaras uppgav att avtalade RRF-lån uppgick till 13,2 miljarder euro vid slutet av maj, med fortsatta utbetalningar till företag fram till 2029 (Bank of Greece).

Lånekanalen fungerar enligt modellen: EU-medel sänker lånekostnaden, banker lånar ut parallellt och företag investerar. EBRD:s paket på 18,9 miljoner euro till Hellenic Halyvourgias solpark, där pengar från EBRD, RRF och bolagets eget kapital kombineras, visar mekanismen när den fungerar väl (EBRD). Men bankledda RRF-lån gynnar företag som redan kan låna och lägga fram investeringsplaner som banker litar på. Små kommuner, svagare små och medelstora företag och fleråriga byggprojekt får svårare förutsättningar när augustifristen pressar tidsplanerna.

Grekland är bra på att uppfylla Bryssels villkor. Om Aten i samma utsträckning har byggt det som utlovades 2021 är en fråga som inget offentligt dokument ännu besvarar.