Belgiens energiö styr vindauktion 2031

Belgien förbereder en auktion om ny havsbaserad vindkraft i Princess Elisabeth-zonen, med leverans omkring 2031. På ytan är det en nationell upphandling: en regering, ett havsområde, en grupp turbiner. Men under projektet ligger en konstgjord energiö med exportkablar som ska kunna kopplas till grannländer. Därmed blir upphandlingen också ett test av om Nordsjön kan fungera som ett gemensamt elområde för förnybar kraft (FPS Economy Belgium).

De första vinnarna är inte hushållen. Det är projektutvecklare som får kontrakt som banker anser tillräckligt säkra för finansiering, hamnar och ingenjörsbolag med begränsad installationskapacitet samt nätoperatörer som bygger reglerad infrastruktur. Konsumenterna vinner bara om minskat beroende av fossil energi på sikt pressar kostnaderna, och det följer inte automatiskt. Nätavgifter och statliga stödbetalningar hamnar också på elräkningen. Fördelningen beror därför på beslut som Belgien ännu inte har fattat.

En ö kopplad till mer än ett land

Princess Elisabeth Island, som Belgiens transmissionsnätsoperatör Elia bygger till havs, ska samla in el från nya vindparker och bära högspänningsförbindelser till andra länder (Elia). Ön blir en nod i det gränsöverskridande nät som Nordsjöländerna enades om vid toppmötet i Oostende 2023, där Belgien, Tyskland, Danmark och Nederländerna lovade att samordna kablar mellan flera länder i stället för att bara koppla en vindpark till en nationell kust (North Sea Summit Declaration).

EU-kommissionens havsvindsstrategi beskriver ekonomin bakom modellen: havsbaserad vindkraft blir mer lönsam när gränsöverskridande kablar och marknadsregler gör att elen kan flöda dit efterfrågan finns (EUR-Lex). På en sammankopplad elmarknad går el från områden med lägre pris till områden med högre pris genom samordnade auktioner. Belgisk havsvind kan då pressa priser i Nederländerna och Tyskland, samtidigt som flaskhalsarna i elnätet flyttas.

Belgien hamnar i samma leveransfönster som det dansk-tyska projektet Energiø Bornholm, som ska ansluta havsbaserad vindkraft till stationer i båda länderna och där större byggarbeten väntas börja omkring 2027–2028 (Bornholm.dk). Det betyder konkurrens om samma kablar, omriktarplattformar och installationsfartyg.

Kontraktsmodellen bär den verkliga risken

Europa har färska och dyra erfarenheter av hur fel upphandlingsmodell kan slå. Den modell utan subventioner som Nederländerna och Tyskland prövade ungefär 2019–2025 föll när högre räntor och byggkostnader gjorde projekten svåra att finansiera. Länder återgår därför till så kallade differenskontrakt, CfD, där staten garanterar ett lägsta pris per producerad elenhet. När marknadspriset faller under detta lösenpris betalar staten mellanskillnaden. När priset ligger över betalar utvecklaren tillbaka (European Commission).

Den offentliga exponeringen kan bli stor. Förra veckan godkände EU-kommissionen ett franskt stödsystem för havsbaserad vindkraft som omfattar 11,1 GW och har ett teoretiskt tak på 63 miljarder euro över 25 år (Commission européenne, Connaissance des Énergies). Taket krymper om grossistpriserna ligger kvar högt, men det visar hur mycket budgetutrymme sådana åtaganden kan binda.

Den tyska energibranschorganisationen BDEW vill ha inflationsindexerade differenskontrakt, med argumentet att fastprisbud lämnar utvecklare exponerade för kostnadsökningar efter auktionsdagen (Energie & Management). Belgien står inför samma val. Indexeras lösenpriset mot inflation tar staten en större del av kostnadsrisken. Låses priset kräver utvecklarna sannolikt ett högre pris från början, eller avstår.

I hela regionen är elnätet den trängsta begränsningen. EU-kommissionens handlingsplan för elnät varnar för att transmissionsnäten måste byggas ut snabbare för att klara förnybar el och elektrifiering (European Commission). Havsbaserad vindkraft utan nätkapacitet är stål som står stilla i havet.

Lägre bränsleberoende ger inte automatiskt lägre elräkningar

Det strukturella värdet ligger i minskat beroende av gas och kol. Men nyttan når hushållens elräkningar först genom en kedja av avgifter som Belgien ännu inte har definierat: nätavgifter för Princess Elisabeth Island och dess kablar, pålagor för att finansiera differenskontrakt och balanseringskostnader när vindproduktionen svänger. Varje led är ett politiskt val. Varje led fördelas olika mellan industrin, småföretag och hushåll.

Belgiens upphandlingsregler, med lösenpriser, indexeringsvillkor, ansvar när elnätet blir försenat och regler för timmar med negativa grossistpriser, är fortfarande inte publicerade. Belgien köper inte bara turbiner. Landet fördelar finansiell risk i ett gränsöverskridande elsystem där nätet ännu inte har hunnit ikapp.