Belgien utreder engångsagent

Profilen bygger på att kunna försvinna. En person med lösa band till en främmande makt rekryteras för ett begränsat uppdrag, får veta så lite som möjligt om helheten och överges så snart något går fel. I underrättelsevärlden kallas det en "engångsagent".

Belgiska åklagare har nyligen gripit en 46-årig man misstänkt för att ha lämnat ut statshemligheter. Belgiska medier beskriver ärendet som landets första utredning om en wegwerpagent, en engångsagent. Det som är offentligt känt är fortfarande begränsat: inget åtal, ingen namngiven uppdragsgivare och ingen identifierad hemlighet. Gripandet är därför mindre viktigt som belgiskt enskilt fall än som del av ett mönster som syns på flera håll i Europa.

En grövre metod efter utvisningarna

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina utvisade europeiska regeringar hundratals ryska diplomater som misstänktes bedriva underrättelseverksamhet. Klassisk spionageverksamhet har länge byggt på officerare under diplomatisk täckmantel, som kunnat rekrytera källor med skydd av immunitet. När färre sådana officerare fanns kvar uppstod ett praktiskt problem för Moskva.

Tidigare underrättelsepersoner beskriver ersättningen som grövre och mer riskbenägen: fjärrstyrning via krypterade appar, rekrytering i sociala medier och personer som används en gång och sedan lämnas åt sitt öde (Telegraph). Belgiska underrättelsetjänster har samtidigt ökat användningen av särskilda övervakningsmetoder när spionage och organiserad brottslighet allt oftare överlappar varandra (Belga).

Säkerhetstjänster runt om i Europa kan se förskjutningen. Att bevisa den i domstol är något annat. Varje land driver ärenden enligt egna regler och beviskrav, samtidigt som engångsagenter väljs just för att de ska lämna få spår. Mellan underrättelsebilden och det som håller i en rättssal finns det utrymme där metoden fungerar.

Polen visar hur modellen ser ut

Polen har den tydligaste offentliga bevisbilden. Förra veckan grep ABW, Polens inrikes säkerhetstjänst, elva personer som misstänks ha rekryterat och betalat deltagare i demonstrationer inom den ukrainska flyktingmiljön (Rzeczpospolita, Interia). Den påstådda metoden passar in i mönstret: lokala mellanhänder utnyttjar politiskt känsliga frågor för begränsad störning med liten spårbarhet.

Det polska materialet sträcker sig längre än så. Tre personer står åtalade för spioneri, där åklagare hävdar att de arbetat för rysk underrättelsetjänst och kartlagt Natoutplaceringar. ABW har också utrett misstänkt gränsöverskridande sabotage som samordnats genom Eurojust, EU:s organ för samarbete mellan nationella åklagare. Den ryska kommandokedjan är ännu inte bevisad i domstol. Men bredden i misstankarna i ett och samma land är svår att avfärda.

Tyskland visar vilka mål som pekas ut. I april 2024 greps två tysk-ryska misstänkta för att enligt åklagare ha kartlagt amerikanska militära anläggningar och transportinfrastruktur inför sabotage (Reuters). Tysk säkerhetsrapportering beskriver övervakning av militära transporter utförd av lågnivåmedhjälpare, inte utbildade underrättelseofficerare (Tagesschau). Estlands säkerhetstjänst varnar för rekrytering via ombud på Telegram och operationer som utformas så att utredare får svårt att bevisa vem som gav ordern (KAPO).

Vem kan faktiskt väcka åtal?

Engångsagentens metod är gränsöverskridande. Institutionerna som ska svara är i huvudsak nationella. Säkerhetstjänster utreder. Nationella åklagare behöver bevis som håller i domstol. Europol samordnar polisarbete mellan länder men väcker inga åtal. EU-kommissionen har nyligen föreslagit att både Europol och Eurojust ska stärkas för att bättre hantera gränsöverskridande hot från fientliga stater (European Commission). Nato stöder medlemsländernas motståndskraft genom grupper mot hybridhot, men har ingen roll i åklagararbetet (NATO).

Polen har åklagarmisstankar på bordet. Tyskland har formella utredningar. Belgien har ett enskilt gripande. Att knyta ihop detta till en sammanhängande och åtalbar bild kräver ett gränsöverskridande samarbete som Europa fortfarande håller på att bygga upp.

Den belgiske misstänkte kommer sannolikt snart att försvinna ur nyhetsflödet. Engångsagenter är gjorda för att glömmas bort. Så länge avståndet mellan underrättelsebild och domstolsbevisning består behåller metoden sitt övertag.