Bercy vill frysa budgeten 2027

Fyra ekonomer som utsetts av Bercy, det franska finansministeriet, rekommenderar enligt franska medier en "année blanche" i 2027 års budget: ett nominellt ettårigt stopp för stora delar av de offentliga utgifterna, där de automatiska uppräkningar som normalt byggs in i budgeten pausas (Le Figaro). Enligt uppgifter om expertgruppens slutsatser behöver Frankrike spara 126 miljarder euro till 2032 för att hindra underskottet från att närma sig 7 procent av BNP (Upday). Själva rapporten har inte publicerats, så siffrorna bör behandlas som läckta uppskattningar. Men förslaget säger något om läget: tillväxt och skatteintäkter räcker inte längre.

Samma euro, högre priser, färre tjänster

En nominell frysning innebär att sjukhus, skolor och pensionssystem får lika många euro nästa år som i år. Om priserna stiger, även måttligt, köper varje fryst euro mindre. Nedskärningen sker genom inflationen.

Det är också poängen. Frankrikes utgiftsproblem handlar inte om ett enskilt dyrt program, utan om utgifter som ökar automatiskt: pensioner som indexeras mot priser, sjukvårdskostnader som stiger när befolkningen åldras och sociala ersättningar som räknas upp enligt fasta regler. En frysning angriper själva uppräkningsmekanismen. I stället för att besluta om separata nedskärningar i varje budgetpost låter staten inflationen gröpa ur de reala utgifterna brett.

Budgetmatematiken är svår. Frankrikes offentliga skuld låg 2024 på omkring 113 procent av BNP, nästan dubbelt så högt som EU:s referensvärde på 60 procent (BNP Paribas Economic Research). Bara ränteutgifterna beräknas uppgå till 77,4 miljarder euro 2026, vilket redan gör dem till Frankrikes största enskilda budgetpost (Boursorama).

Även efter flera år av åtstramningar kan skulden bara komma att stabiliseras kring 120 procent av BNP 2030 (BNP Paribas Economic Research). Det skulle kräva ett primärt överskott, alltså att statens inkomster överstiger utgifterna före räntebetalningar, på omkring 0,8 procent av BNP. Frankrike lyckades senast med det mellan 1998 och 2001.

Investerare behandlade kort Frankrike som Italien

Marknaden väntar inte på att den politiska processen ska bli färdig. Den 14 juli gav franska tioåriga statsobligationer omkring 3,88 procent i ränta, medan motsvarande tyska obligationer låg kring 3,12 procent (Idéal Investisseur, Financial Times). Skillnaden, cirka 76 räntepunkter eller 0,76 procentenheter, beror inte bara på oro för statsfinanserna. Likviditet och förväntningar på ECB:s räntor spelar också in. Men underskottsbanan och den splittrade franska politiken är de tyngsta förklaringarna.

En tydligare signal kom några dagar tidigare. Runt den 9–10 juli var det under en kort period dyrare att försäkra sig mot fransk statlig betalningsinställelse än mot italiensk (QuiFinanza, MarketScreener). Det var en ögonblicksbild, inte ett nytt jämviktsläge. Men den rubbade en gammal föreställning i eurozonen: att Frankrike lånar som en kärnekonomi och Italien som en perifer ekonomi. Under några handelsdagar vändes rangordningen.

Vem bär frysningen

Frankrike omfattas redan av EU:s underskottsförfarande, den formella process som inleds när ett lands underskott eller skuld bryter mot EU:s finanspolitiska regler (European Commission). Olika huvudstäder läser det franska förslaget genom sina egna problem. Tyska FAZ kallade Frankrike Europas "Risikopatient" och kopplade diagnosen till politisk splittring och stigande skuld (FAZ). Belgien känner igen mönstret: landets egen koalition uppges stå inför ett underskott på 7,7 miljarder euro till 2029 (info.fr, 21news.be).

Den större frågan är om EU:s reformerade finanspolitiska ramverk håller när det är Frankrike som prövas. Ramverket har ersatt hårda årliga mål med skuldplaner som förhandlas fram land för land. Om frysningen trovärdigt minskar underskottet sjunker lånekostnaderna och regelverket klarar testet. Om den inte gör det vidgas ränteskillnaden, räntebördan växer och Frankrike tvingas till svårare budgetval under hårdare marknadstryck.

Expertgruppen ska enligt uppgifter ha diskuterat undantag för de lägsta ålderspensionerna (Upday). Där syns den centrala konflikten. En frysning fungerar politiskt bara om vissa utgifter skyddas, men varje undantag flyttar bördan till det som återstår: kommunal service, offentliga löner, sjukhusbudgetar och investeringar. Den första verkliga budgetstriden kommer att handla om vilka frysta poster som får tina.