Berlin lånar 203 miljarder euro

Tysklands budgetförslag för 2027 innebär 203 miljarder euro i ny upplåning, fördelat på tre delar: den ordinarie federala budgeten, en försvarsfond och en infrastrukturfond (Tagesschau, ZEIT). Tyskland har råd att låna. Räntan på tioåriga statsobligationer ligger kring 2,98 procent, medan Frankrike betalar omkring 3,68 procent för samma löptid (Boursorama). Den politiska frågan är därför mindre om Berlin klarar skulden, och mer vad som trängs undan när försvaret hamnar först i kön. För övriga Europa blir frågan om länder med svagare statsfinanser kan hålla jämna steg.

Tre lånepotter, en krympande mitt

Den tyska grundlagen innehåller den så kallade Schuldenbremse, skuldbromsen, som begränsar den ordinarie federala upplåningen när konjunktureffekter räknats bort. Berlin har inte avskaffat regeln. I stället leds de stora utgifterna runt den. Försvarsutgifter över 1 procent av BNP kan numera finansieras utanför taket, och två specialfonder lånar vid sidan av huvudbudgeten (ZEIT, taz).

Fördelningen ser ut så här: 118,7 miljarder euro i upplåning inom kärnbudgeten, 54,9 miljarder euro från infrastrukturfonden och 30 miljarder euro från Bundeswehrfonden (ZEIT, Reuters).

Enbart försvarsutgifterna uppgår till ungefär 109,8 miljarder euro. Räknas Ukrainastöd och säkerhetsrelaterade poster in landar summan på omkring 130 miljarder euro (ZEIT). De utgifterna är politiskt skyddade. Resten av staten får konkurrera om utrymmet som blir kvar.

Finansminister Lars Klingbeil har täppt till ett hål på 21 miljarder euro genom enprocentiga nedskärningar i ministerierna, höjd tobaksskatt, en ny plastavgift, minskade subventioner till socialförsäkringarna och uttag ur reserver från tiden före 2019 (Deutschlandfunk). Reservgreppet gav 6,8 miljarder euro, men lämnar bara 3,9 miljarder euro för kommande år (Süddeutsche Zeitung). Bufferten är nästan förbrukad.

Vem som faktiskt betalar

Den enskilt största budgetposten är federala inbetalningar till pensionssystemet, cirka 132 miljarder euro (Süddeutsche Zeitung). Inget regeringsunderlag vill ta den striden. Därför hamnar besparingarna på grupper med svagare politiskt skydd: hushåll som förlorar uppvärmningsstöd, mottagare av bistånd i fattigare länder och ministerier som tvingas skära i subventioner. Tysklands ODA, det offentliga bistånd som staten lägger på stöd till fattigare länder, väntas sjunka till 0,43 procent av nationalinkomsten 2029 (DonorTracker).

Till detta kommer räntorna. Den federala statens kostnader för skuldtjänst beräknas öka från 41,9 miljarder euro 2027 till 80,7 miljarder euro 2030 (taz, Süddeutsche Zeitung). Varje euro som går till obligationsägare kan inte samtidigt användas till järnvägsunderhåll, skolor eller framtida skattesänkningar. BNP Paribas bedömer att den tyska statsskulden kan nå 71 procent av BNP 2030, med tioårsräntor kring 3,3 procent i slutet av 2026 (BNP Paribas). Den tyska staten blir varaktigt dyrare att driva.

Den europeiska klyftan som öppnas

Tysklands räntefördel mot Frankrike, omkring 0,7 procentenheter på tioåriga obligationer, innebär att samma försvarseuro kostar Paris mer. Länder med billigare upplåning kan snabbare köpa beredskap. Länder med högre räntor måste antingen låna dyrare, skära hårdare på andra håll eller vänta på gemensam EU-finansiering som kanske inte kommer i tid. Italien har fått en godkänd EU-låneram på upp till 14,9 miljarder euro för försvarsupphandling genom SAFE, men har ännu inte undertecknat avtalet med EU-kommissionen (Quotidiano Nazionale). Fondation Robert Schuman har varnat för att ett försvar som byggs på ojämlika nationella balansräkningar riskerar att dela Europa i länder som kan rusta och länder som inte kan (Fondation Robert Schuman).

På den östra flanken är frågan om tyska pengar blir faktisk militär förmåga. Bundeswehr har övat i Litauen med 2 900 soldater, stridsvagnar och stridshelikoptrar (Bundeswehr). Samtidigt planerar Berlin fortfarande att köpa vissa vapensystem i USA, vilket begränsar den industriella nyttan för europeiska leveranskedjor (RMF24).

Budgeten gör den tyska upprustningen finansierbar. Den visar ännu inte att Tyskland bygger europeisk försvarskapacitet, snarare än att köpa sin egen säkerhet medan grannländerna halkar efter.