Berlin lånar 203 miljarder euro

Tyskland räknar med att låna betydligt mer än den ordinarie statsbudgeten visar. I budgetutkastet för 2027 uppgår den nya skuldsättningen till omkring 203,7 miljarder euro när den vanliga budgeten, klimat- och infrastrukturfonden och Bundeswehrs särskilda försvarsfond räknas samman (Tagesschau, ZEIT). Fram till 2030 pekar planen mot cirka 839 miljarder euro i ny skuld (n-tv). Landet som under eurokrisen krävde åtstramning av Sydeuropa lånar nu i en takt som Berlin självt sannolikt hade motsatt sig för fem år sedan.

En skuldbroms, tre lånevägar

Tysklands konstitutionella skuldbroms finns kvar. Regeln, som ska hålla de årliga underskotten i den ordinarie federala budgeten nere, binder fortfarande kärnbudgeten. Men de politiskt mest brådskande utgifterna ligger i stor utsträckning utanför den.

Mekanismen är de särskilda fonderna. En klimat- och infrastrukturfond på 500 miljarder euro lånar i egen balansräkning, separat från den vanliga budgeten (Euroconstruct). Försvarsutgifter över 1 procent av BNP undantogs dessutom från skuldbromsens beräkning i den finanspolitiska reformen i mars 2025 (Tagesschau). Upplåningen 2027 delas därför upp i flera lager: 118,7 miljarder euro i kärnbudgeten (n-tv), 54,9 miljarder euro via infrastrukturfonden och 30 miljarder euro via Bundeswehrfonden.

Effekten blir motsägelsefull. Staten lånar rekordstora belopp totalt, samtidigt som enskilda departement pressas som i en åtstramningsbudget. Finansdepartementet använde omkring 10 miljarder euro ur reserver för att täppa till hål i 2027 års plan (Deutschlandfunk). Redan 2028 väntas ett nytt underskott på 30 miljarder euro (ad-hoc-news).

Vem får pengarna

Försvars- och infrastrukturföretag är de tydligaste vinnarna. Investeringsutgifterna stiger till omkring 117,5 miljarder euro 2027, medan försvarsutgifterna ensamma når 130,1 miljarder euro (Devdiscourse/Reuters). Det betyder större orderböcker för byggbolag, ingenjörsföretag och försvarsindustrin. BNP Paribas bedömde att den finanspolitiska omsvängningen kan lyfta tysk tillväxt med omkring 0,7 procentenheter 2026 genom offentliga investeringar och den privata efterfrågan de drar med sig (BNP Paribas).

För hushållen är nyttan långsammare och mer osäker. Bättre järnvägar, digital infrastruktur och stärkt säkerhet tar år att leverera. Samtidigt kan pressen på kärnbudgeten leda till sänkta subventioner och förändringar i välfärdsutgifterna. Den tydligaste kostnaden hamnar hos framtida skattebetalare. Räntan på tyska tioåriga statsobligationer ligger runt 2,94 procent (Trading Economics), långt från de nära nollräntor som gjorde äldre skuld billig. Med en federal skuld på 1 843 miljarder euro (BMF) tar högre ränteutgifter gradvis utrymme från kommande budgetar.

Europa läser signalen

Grannländerna drar olika slutsatser. Frankrike ser dubbelmoral: Berlin lånar stort nationellt, samtidigt som Tyskland enligt uppgifter driver på för att skära omkring 400 miljarder euro i nästa fleråriga EU-budget (Upday/Reuters). Italien får ett politiskt argument. Om Tyskland kan låna tungt för försvar kan Rom kräva liknande flexibilitet, även om BTP-Bund-spreaden, alltså skillnaden mellan italienska och tyska lånekostnader, kan minska bara för att tyska räntor stiger och inte för att Italien blivit en säkrare låntagare (Corriere). Polen oroar sig för EU-budgeten, där landet har 212,6 miljarder złoty i avtalad medfinansiering på spel (MFiPR).

Obligationsmarknaden är än så länge lugn. Tyskland är fortfarande eurozonens referenslåntagare (FT). Den centrala frågan är om detta är nya investeringar eller gamla utgifter som flyttats till en ny behållare. Det juridiska testet för infrastrukturfonden kräver bara att justerade investeringar i kärnbudgeten når 10 procent av utgifterna, en regel som mäter bokföring snarare än färdiga broar (Euroconstruct). Departement kan fortsätta spara medan de särskilda fonderna fortsätter låna. Därför räcker det inte att följa Tysklands skuldkvot. Det avgörande är om pengarna hinner bli faktisk kapacitet innan nästa budgethål öppnar sig.