Berlins omväg runt skuldbromsen

Tysklands federala revisorer varnade förbundsdagen den 3 september för att staten är på väg in i en skuldfälla. Den federala skulden kan fördubblas från omkring 1,5 biljoner euro i slutet av 2020 till minst 3 biljoner euro 2030 om Berlin genomför sina nuvarande utgiftsplaner (FAZ, Bundestag). Det får betydelse långt utanför Tyskland. Europas största ekonomi lånar kraftigt till försvar och infrastruktur, samtidigt som regeringen driver på för att skära omkring 400 miljarder euro i nästa EU-budget (Investir/Les Echos). Ett mer skuldsatt Berlin blir också ett mindre generöst Berlin för resten av Europa.

Så passerar 200 miljarder euro om året skuldbromsen

Bundesrechnungshof, den myndighet som granskar om den federala staten använder pengar lagligt och effektivt, förutser ingen statsskuldskris. Varningen gäller i stället hur upplåningen leds runt Tysklands skuldbroms, den grundlagsfästa regel som begränsar det federala strukturella underskottet till 0,35 procent av BNP (Bundestag). Regeln infördes för att hindra stora underskott i den ordinarie budgeten. En grundlagsändring i mars 2025 öppnade två undantag. Försvarsutgifter över 1 procent av BNP räknas inte längre in. Dessutom får en ny fond på 500 miljarder euro för infrastruktur och klimatneutralitet låna i egen balansräkning under tolv år (BMF).

Följden blir en snabb ökning av upplåningen. Den federala nettoupplåningen i kärnbudgeten stiger från 98 miljarder euro 2026 till 167,3 miljarder euro 2030. Bara 2027 uppgår den samlade nya upplåningen till omkring 203 miljarder euro när specialfonderna räknas in (Bundestag, Onvista/Reuters).

Räntekostnaden visar när upplåning övergår i förlorat handlingsutrymme. Regeringens egna prognoser anger ränteutgifterna till 80,7 miljarder euro 2030, mot totala federala utgifter på 635,4 miljarder euro (Bundestag). Ungefär var åttonde euro skulle då gå till skuldtjänst. Det är pengar som måste betalas innan budgeten kan finansiera skolor, järnvägar eller skattesänkningar.

Lånade pengar, obyggda broar

Argumentet för upplåning finns. Bundesbank har konstaterat att Tysklands fasta nettoinvesteringar blev negativa 2024 och 2025 för första gången sedan återföreningen. Det betyder att vägar, järnvägar och energinät slets ut snabbare än de ersattes (Bundesbank).

Men det är lättare att godkänna skulder än att bygga. Ifo-institutet fann att regeringen 2025 lånade 24,3 miljarder euro genom infrastrukturfonden, medan de federala investeringarna bara ökade med 1,3 miljarder euro (ifo). Större delen av den nya skulden ersatte pengar som budgeten ändå skulle ha lagt ut, i stället för att finansiera faktisk extra kapacitet. Zeit har rapporterat att bara omkring 10 procent av infrastrukturfonden hittills har använts (Zeit). Finansdepartementet anser att fondens verkliga effekt bör bedömas över perioden 2025–2028 (BMF). Det är tills vidare ett löfte, inte ett resultat.

Vem betalar i Europa

När Tyskland lånar mer stiger upplåningskostnaden för fler än tyskarna. Tyska statsobligationer är referenspriset för säker skuld i euroområdet. Om den nivån rör sig uppåt kräver investerare högre ränta även av andra stater. Räntan på tyska tioåriga obligationer har redan stigit över 3,36 procent, den högsta nivån på 15 år (Euronews, Le Monde). Frankrike, med en offentlig skuld på 115,6 procent av BNP (Insee), befinner sig redan i EU:s underskottsförfarande, en formell process som tvingar regeringar med för stora underskott att minska utgifter eller höja skatter. Den franska senaten uppskattar att landets bidrag till nästa EU-budget kan öka från 26 miljarder euro till 36 miljarder euro per år (Sénat). Högre marknadsräntor gör den åtstramningen svårare.

Den politiska följden märks i förhandlingen om EU:s nästa sjuårsbudget för 2028–2034, som EU-kommissionen har föreslagit ska uppgå till omkring 2 biljoner euro (European Commission). Sex nettobetalarländer, däribland Tyskland och Nederländerna, kräver stora nedskärningar (NOS). Polen befarar att det tyska budgettrycket leder till minskade sammanhållningsmedel, alltså EU-stöd som ska jämna ut ekonomiska skillnader mellan medlemsländer. Samtidigt går omkring 28 procent av Polens export till Tyskland, vilket gör tysk stagnation till en direkt risk för polska producenter (Rzeczpospolita).

Tysklands partner har nu underlag för en hård misstanke: Berlin kan skapa utrymme för tyska prioriteringar snabbare än för gemensamma europeiska. Svaret avgörs av det som revisorernas rapport lämnar öppet, nämligen om infrastrukturfonden blir verkliga investeringar eller mest ett sätt att ge gamla utgifter ny skuld.