Berlin fyller budgethål med skuld

Tysklands regering har godkänt 838 miljarder euro i ny upplåning 2027–2030, fördelat på försvar, infrastruktur och klimat (BMF, DW). Den avgörande frågan är om skulderna finansierar nya järnvägar, elnät och försvarskapacitet, eller om de gör det möjligt för Berlin att flytta redan planerade utgifter bort från den synliga statsbudgeten. De första siffrorna pekar tydligt mot det senare.

Det mesta är inte nya pengar

Begreppet som styr frågan är additionalitet: används en lånad euro till ett projekt som annars inte skulle ha blivit av, eller ersätter den pengar som staten ändå skulle ha använt från vanliga skatteintäkter?

Ifo-institutet prövade detta med 2025 års data, det första året då Tysklands särskilda infrastrukturfond var i bruk. Berlin lånade 24,3 miljarder euro genom fonden. De faktiska federala investeringarna ökade med bara 1,3 miljarder euro jämfört med 2024. Ifos slutsats var att 95 procent av den nya skulden inte blev ytterligare investeringar. Institutet IW Köln beräknade undanträngningen till 86 procent. Oavsett mått användes huvuddelen av "infrastrukturupplåningen" till att täppa till hål i den ordinarie budgeten.

Finansdepartementets ekonom Armin Steinbach svarade att utgifterna ändå var additionella, eftersom de inte skulle ha genomförts under stramare finansieringsvillkor. Det argumentet går inte att pröva mot räkenskaperna. Där syns bara att upplåningen ökade betydligt snabbare än de uppmätta investeringarna.

Så hålls skuldbromsen intakt på papperet

Tysklands skuldbroms, den grundlagsfästa regeln som begränsar statens strukturella upplåning till 0,35 procent av BNP, finns fortfarande kvar. Men Berlin leder huvuddelen av de nya utgifterna runt den genom två mekanismer.

Den första gäller försvars- och säkerhetsutgifter över en fastställd nivå, som helt undantas från taket. År 2027 omfattar undantaget 85,4 miljarder euro av kärnbudgetens nya skulder på 118,7 miljarder euro. Skuldbromsen binder därmed allt utom militären.

Den andra mekanismen är särskilda fonder, Sondervermögen: budgetar vid sidan av statsbudgeten med egen upplåningsrätt. Skulderna syns inte i de årliga departementsbudgetarna, men hamnar ändå i den offentliga balansräkningen. Sammantaget lånar Tyskland mer än 200 miljarder euro bara under 2027 (BMF, Reuters via Marketscreener). Samtidigt får varje departement utanför försvaret en utgiftsminskning på 1 procent. Transportbudgeten sänks från 27,9 till 26,4 miljarder euro (vergabeblog.de).

Eurobondsmotsägelsen

Tyskland kan göra detta eftersom statsskulden ligger kring 62,5 procent av BNP (Eurostat). Italien, med 135,3 procent av BNP och föremål för ett underskottsförfarande, EU:s process för länder som bryter mot skuld- eller underskottsreglerna, har inte samma utrymme. Den asymmetrin gör Tysklands hållning till gemensam EU-upplåning allt svårare att försvara. Berlin lånar i stor skala nationellt, men blockerar fortfarande euroobligationer som skulle ge andra medlemsländer liknande finanspolitiskt handlingsutrymme. Italien och Spanien driver nu gemensamt på för europeisk skuldsättning.

Genomförandet är flaskhalsen

Tyska skattebetalare får bära stigande räntekostnader. Den planerade skuldtjänsten ökar från 33,6 miljarder euro 2026 till 82,1 miljarder euro 2030 (Surplus Magazin). Scope Ratings bedömer att programmet kan höja den årliga tillväxten med 0,3–0,4 procentenheter, men bara om projekten faktiskt byggs. Bruegel varnar samtidigt för att större försvarsbudgetar utan samordnade upphandlingar inte skapar effektiva produktionslinjer.

Den skarpaste begränsningen är inte pengar. 36 procent av moderniseringsbudgeten för 2025 förblev oanvänd eftersom planeringskapacitet och upphandlingstakt inte räckte till. Prövningen av 838 miljarder euro blir därför inte budgetposterna i sig, utan om de leder till färdig järnväg, fungerande elnät och användbar militär förmåga. Budgetmatematiken garanterar inget av detta.