Fairfordanklagelsen leder inte till gemensam åtgärd

Storbritanniens anklagelse mot Iran har ännu inte lett till något gemensamt löfte om åtgärder. Den 12 oktober uppgav regeringen i London att Irans islamiska revolutionsgarde (IRGC), landets mäktigaste militära och säkerhetsstyrka, ”nästan säkert” styrde misstänkt verksamhet nära RAF Fairford, den engelska flygbas där USA har baserat bombflygplan under konflikten med Iran (UK government). Det offentliga underlaget är begränsat: polisen hittade inga sprängladdningar, och sju män har gripits men ingen har åtalats (Counter Terrorism Policing, Reuters). Tjugonio utrikesministrar har bekräftat att de tagit del av utpekandet, men deras uttalande innebär inget gemensamt åtagande. Varje regering bestämmer fortfarande själv vem som får använda landets baser (joint statement).

Vad polisen hittills har visat

Händelsen började omkring 00.45 den 27 september, då Gloucestershirepolisen fick larm om tre misstänkta fordon på väg mot basen (Gloucestershire Police). Beväpnade poliser stoppade fordonen nära byn Whelford, grep fem män och hittade bensin i dem, men inga bomber (Counter Terrorism Policing).

Polisen har inte offentligt bekräftat att Fairford var målet (Gloucestershire Police). De fem männen släpptes mot borgen. Senare grep polisen ytterligare två män i London, som också släpptes mot borgen (Counter Terrorism Policing).

Gripandena och regeringens utpekande är två skilda processer. Ministrar kan offentliggöra en underrättelsebedömning om vem som styrde en operation. Polisen utreder vad som hände på plats, och åklagare avgör om bevisningen räcker för åtal. En rättegång kanske aldrig prövar vem som gav ordern. En underrättelsebedömning kan samtidigt stå sig utan en fällande dom.

Vad London hävdar

Premiärminister Andy Burnhams regering angav två olika grader av säkerhet: samordning från Iran bedömdes som ”mycket sannolik” och styrning av IRGC som ”nästan säker” (UK government). Irans ambassadör hade redan den 28 september förnekat all inblandning och uppmanat Storbritannien att lägga fram sina bevis (Reuters).

Inrikesminister Shabana Mahmood sade att en person som befinner sig i Iran samordnade verksamheten, men namngav honom inte (UK government). Ingen minister har offentliggjort underrättelseunderlaget.

London meddelade sanktioner mot två iranier i samband med anklagelsen (UK government). De publicerade sanktionsskälen gäller bredare anklagelser om spionage och planering av attacker, men nämner inte Fairford (UK sanctions list).

Vad de allierade skrev under på – och vad de lämnade öppet

Storbritanniens partner valde sina ord med omsorg. Tjugonio utrikesministrar skrev att de ”noterar Storbritanniens utpekande”, en formulering som markerar att slutsatsen om IRGC är Storbritanniens egen (joint statement). Uttalandet skapar ingen gemensam sanktionslista, inget förfarande för underrättelsedelning och inget automatiskt svar vid en framtida incident.

Varken Nato eller EU antog uttalandet, så det har ingen gemensam tyngd inom någon av organisationerna. EU-sanktioner kräver exempelvis enhällighet, vilket innebär att ett enda medlemsland kan stoppa dem. Uttalandet sätter inte i gång någon sådan process.

Uttalandet återger alltså Storbritanniens bedömning som landets egen. De allierade redovisar ingen självständig slutsats och har inte enats om någon åtgärd. Offentliga uppgifter visar dock inte vilken underrättelseinformation partnerländerna kan ha fått ta del av privat.

Underskrifterna ändrar inte vem som beslutar om tillträde till baserna: det är fortfarande de nationella regeringarna. Spanien skrev under, men hade i mars nekat USA att använda baserna i Rota och Morón för operationen mot Iran, uppgav premiärminister Pedro Sánchez inför kongressen (La Moncloa). Det beslutet fattades före Fairfordincidenten och säger inget om hur Madrid bedömer den. Det visar vem som avgör vad som får lyfta från spansk mark.

Ett eventuellt åtal från brittiska åklagare kommer att pröva vad de gripna männen gjorde nära Fairford, men kanske inte vem som styrde dem. Den frågan bygger på underrättelser som London inte har offentliggjort. De regeringar som har bekräftat att de tagit del av Storbritanniens slutsats har inte utlovat något gemensamt svar. Om något liknande händer på nytt nära en europeisk bas, beslutar varje värdland självt hur det ska agera.