Bryssel pressar Spanien om korruption

Pedro Sánchez regering beskriver sig gärna som en försvarare av demokratiska normer. EU-kommissionens rättsstatsrapport för 2026, som publicerades den 17 juli, ger en mer återhållsam bild: Spanien har gjort "begränsade framsteg" i arbetet mot korruption, saknar fortfarande tydliga lobbyregler och har inte slutfört den rättsliga reform som Bryssel länge efterfrågat (European Commission, Ara). Rapporten är inte juridiskt bindande och leder inte i sig till sanktioner (Commission Q&A). Men den ger Sánchez kritiker, både i Spanien och i övriga EU, ett underlag med kommissionens stämpel.

Vad kommissionen fann

Rättsstatsrapporten är kommissionens årliga genomgång av domstolar, korruptionsbekämpning, mediefrihet och institutionella skyddsmekanismer i varje EU-land. Kapitlet om Spanien läser som en lista över reformer som ännu inte har slutförts.

I korruptionsfrågan handlar kritiken främst om tempo. Stora mål drar ut på tiden på grund av flaskhalsar kring finansiella expertutlåtanden och svag ärendehantering (Infobae, La Voz de Galicia). Spanien saknar också ett obligatoriskt offentligt lobbyregister och en oberoende integritetsmyndighet med verkliga befogenheter, trots att ett lagförslag är på väg genom systemet (20 Minutos).

Kritiken mot rättsväsendet går djupare. Kommissionen upprepar kravet på att Spanien ändrar hur ledamöterna i CGPJ, det organ som styr domarkåren och utser högre domare, väljs. I dagens system har de parlamentariska partierna stort inflytande över vilka som sitter i rådet, som i sin tur påverkar vilka domare som befordras (Ara). Bryssel vill också att riksåklagarens mandatperiod frikopplas från regeringens politiska cykel. När riksåklagarens tjänstgöring följer regeringsmakten uppstår åtminstone intrycket att åtal kan styras av politiska intressen (El Español).

Den skarpaste formuleringen gäller politiskt språkbruk. Kommissionen skriver att kritik mot domstolsavgöranden hör hemma i en demokrati, men att regeringsföreträdare och parlamentariker bör undvika uttalanden som undergräver domstolarnas oberoende.

Vem tjänar på formuleringarna

I Spanien är oppositionen den tydligaste vinnaren. "Begränsade framsteg" är ett Brysselcitat som Sánchez motståndare kan använda utan att själva behöva bygga hela argumentationen (El Mundo). Organisationer som arbetar för öppenhet får samtidigt en extern standard att hänvisa till när deras krav annars kan avfärdas som partipolitiska. Regeringen kan dämpa skadan genom att beskriva rapporten som rutinmässig övervakning och peka på de reformförslag som redan ligger på bordet.

Utanför Spanien tog Ungern snabbt fasta på rapporten. Före publiceringen sade Ungerns EU-minister János Bóka att rapporten skulle visa om kommissionen bedömer medlemsländer efter samma måttstock (Origo, HVG). Regeringsnära ungerska medier använde därefter kritiken mot Spanien som bevis för dubbelmoral. Oberoende ungerska medier invände att jämförelsen haltar: Spanien kritiseras för brister i lobbyregler och långsamma domstolar, medan Ungerns ärende gäller systemisk korruption och nedmonterade spärrar mot regeringsmakten. Slovakiens regering gjorde liknande selektiva jämförelser, men slovakisk rapportering lade större vikt vid Bratislavas egna brister (Aktuality).

Ett beslutsunderlag, inte ett sanktionsverktyg

Kommissionen beskriver årets rapport som förebyggande övervakning. Rekommendationerna är inte bindande. Spaniens kapitel kopplas inte till frysta EU-medel, något domstolsärende eller någon rättslig tidsfrist. Rapportens egen historik visar begränsningen: enligt EU Perspectives hade bara 47 % av rekommendationerna från 2025 helt eller delvis hanterats inom ett år.

Rapporten får verklig tyngd först när den kopplas till verktyg med konsekvenser: ett mål där kommissionen stämmer ett medlemsland för brott mot EU-rätten, eller en budgetåtgärd där Bryssel håller inne pengar tills reformer genomförs (Commission). Inget av detta har aktiverats mot Spanien.

Det kommissionen har lagt fram är ett beslutsunderlag. Det dokumenterar försenade korruptionsmål, uteblivna lobbyregler, ofärdiga domstolsreformer och politiska angrepp på domstolar. Om underlaget driver fram spanska reformer eller bara blir ännu en rubrik som Madrid väntar ut avgörs av regeringen, parlamentet och rättsväsendet. Hittills har de inte gett något tydligt svar.