Bryssel siktar på Temu och krypto

Temu-paket, kryptohandel och nätspel har blivit en del av EU:s budgetstrid. Skälet är enkelt: Bryssel behöver pengar utan att be medlemsländerna skriva ut en större check. Uppgifter pekar på fem nya intäktskällor värda omkring 450 miljarder euro för budgeten 2028-2034, men ännu finns ingen offentlig lagtext som bekräftar listan, nivåerna eller intäktsberäkningen från Il Fatto Quotidiano.

Skulden finns, förpackningen är politisk

NextGenerationEU skapade återbetalningsproblemet. Under pandemin lånade EU gemensamt, och EU-kommissionen har redan argumenterat för att nya egna medel, alltså EU-intäkter som inte går via vanliga medlemsavgifter, ska bidra till att betala skulden och minska trycket på nationella bidrag i COM(2021) 570. Ministerrådet höll dörren öppen när det ställde sig bakom ett justerat paket för nya egna medel.

Valet är begränsat. EU kan skära i program, kräva mer pengar från regeringarna, låna igen eller beskatta verksamhet som rör sig över gränserna. Det rapporterade paketet lutar mot det sista alternativet, eftersom nästa långtidsbudget ska bära utgifter för Ukraina, försvar och konkurrenskraft samtidigt som äldre program skyddas.

Därför spelar billiga paket roll. En avgift på lågprisimport kan bokföras i Bryssel som EU-intäkt, men väljarna möter den i kassan eller i leveransavgiften. Maltesiska EU-parlamentariker beskriver den redan som en avgift på köp från Temu, Shein och AliExpress, enligt Lovin Malta.

Notan flyttas till den som inte kan undvika den

Den juridiska betalaren och den faktiska betalaren behöver inte vara samma. Om en kryptoplattform betalar avgiften kan den ta igen kostnaden genom högre handelsavgifter eller större skillnad mellan köp- och säljkurs. Om spelbolag betalar kan kunderna få sämre odds eller färre kampanjer.

En paketavgift fungerar på samma sätt. Bryssel kan ta betalt av plattformar, transportörer eller importörer, men kostnaden kan ändå hamna i konsumentpriserna. Den slutliga bördan beror på förhandlingsstyrka: stora plattformar kan absorbera en del, transportörer kan skicka vidare kostnaden och lågprissäljare med små marginaler kan föra över den direkt till kunderna.

EU:s nuvarande intäktssystem innehåller inte dessa rapporterade åtgärder. Det bygger på tullar, momsbaserade intäkter, plastrelaterade bidrag och BNI-baserade betalningar från medlemsländerna enligt beslut 2020/2053. EU-kommissionens egen budgetsida om intäkter beskriver det systemet, inte ett färdigt paket för krypto, nätspel eller paketimport.

Fördelningen mellan länder följer samma logik. Om nya EU-intäkter ersätter en del av det som regeringar betalar via BNI får finansdepartementen större utrymme. Om de i stället finansierar en större budget får nettobetalarna fortfarande en högre EU-nota, men via en mindre synlig väg.

Det är viktigt för Tyskland och Nederländerna, som vanligtvis driver den hårdaste linjen om budgetens storlek. Det är också viktigt för Frankrike och Polen, men av andra skäl. Frankrike vill skydda jordbruksstödet samtidigt som landets offentliga finanser står under EU-tryck sedan ministerrådet inledde ett underskottsförfarande, EU:s process för alltför stora budgetunderskott, i juli 2024. Polen har ett direkt intresse av sammanhållningspolitik och jordbruk, eftersom Warszawa fortfarande beskriver EU-medel som centrala i sitt program för 2021-2027.

Varje huvudstad har veto

Den hårdaste gränsen är inte ekonomisk utan juridisk och politisk. Beslut om egna medel kräver enhällighet och nationellt godkännande enligt artikel 311. Långtidsbudgeten kräver också enhällighet enligt artikel 312.

Det ger varje huvudstad förhandlingsmakt. En regering kan göra en konflikt om paket, nätspel, krypto, rabatter eller den totala budgetnivån till en konflikt om hela budgeten. Bryssel vill ha intäkter som ser mindre ut som nationella medlemsavgifter, men medlemsländerna avgör fortfarande om konstruktionen håller.

Den rapporterade siffran på 450 miljarder euro är därför ett förhandlingsbudskap, inte en färdig skatteplan, så länge lagtexten saknas. Skuldåterbetalningen ligger fast. Frågan är vem som får notan och hur tydligt väljarna kommer att se den.