Ungerska upphandlingar läcker EU-pengar

Ungerns integritetsmyndighet, det antikorruptionsorgan som Budapest inrättade för att uppfylla EU:s villkor för att frysta medel skulle kunna betalas ut, har lagt fram en slutsats som försvagar regeringens egen berättelse. Myndigheten bedömer att överprissättning i ungersk offentlig upphandling inte bara beror på enskilda fel, utan är inbyggd i systemets sätt att fungera. Den kan bestå även när alla formella procedurer följs. För Bryssel flyttas därmed frågan från om Ungern har antagit rätt lagar till om lagarna faktiskt skyddar EU:s pengar.

Rena procedurer, läckande budget

Den återkommande konflikten mellan EU och Ungern har ofta rört dokument och formalia. Bryssel invänder, Budapest antar ny lagstiftning, EU-kommissionen granskar om villkoren är uppfyllda. Integritetsmyndighetens bedömning bryter det mönstret. Den beskriver en upphandlingsmarknad där formell regelefterlevnad kan samexistera med uppblåsta referenspriser, svag konkurrens och återkommande vinnare. En upphandling kan alltså följa reglerna i detalj och ändå lämna offentliga medel oskyddade.

Den skillnaden är central för EU:s budgetverktyg. Enligt villkorlighetsförordningen, EU:s mekanism för att hålla inne pengar när brister i rättsstaten hotar unionens budget, kan åtgärder motiveras när överträdelser "påverkar eller allvarligt riskerar att påverka" EU:s finanser "på ett tillräckligt direkt sätt" (eur-lex.europa.eu). I december 2022 använde rådet, där medlemsländernas regeringar röstar, den vägen när åtaganden frystes för tre ungerska program finansierade med sammanhållningsmedel, alltså EU-stöd som går till fattigare regioner. Skälet var risker kopplade till upphandling och korruption (consilium.europa.eu, ec.europa.eu).

Ett år senare lät kommissionen åtgärderna ligga kvar. Den kunde inte slå fast att riskerna för EU-budgeten hade "undanröjts helt", trots att Ungern hade genomfört lagändringar och institutionella förändringar (commission.europa.eu). Integritetsmyndighetens slutsats ger nu nytt inhemskt stöd för den försiktigheten.

Tre verktyg, tre olika prövningar

Bryssel har tre skilda vägar för att hålla inne pengar. Varje väg kräver att kommissionen klarar ett eget juridiskt test.

Villkorlighetsförordningen kräver att kommissionen kopplar rättsstatsproblem till risker för EU-budgeten. Beslut om att införa eller häva åtgärder kräver kvalificerad majoritet i rådet, där större länder väger tyngre och ingen enskild regering ensam kan stoppa processen. Det gör förfarandet både juridiskt och politiskt.

Kontrollerna av sammanhållningsfonderna fungerar mer lågmält. Enligt den gemensamma förordningen för EU-fonder kan kommissionen avbryta betalningar, kräva återbetalningar eller minska framtida anslag när den hittar allvarliga brister i hur ett land hanterar EU-medel (eur-lex.europa.eu). Där krävs ingen omröstning i rådet. Revisionsunderlag kan räcka.

Faciliteten för återhämtning och resiliens, EU:s pandemifond som ofta kallas RRF, utgör ett tredje spår. Ungerns plan innehåller rättsstatsrelaterade "supermilstolpar", vilket innebär att antagna reformer inte räcker om genomförandet inte övertygar (commission.europa.eu). En tidsfrist i augusti 2026, då outnyttjade medel kan dras in, ger Bryssel mindre tid att pröva om reformerna faktiskt fungerar (cer.eu).

Prejudikatet är redan i rörelse. Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att överväga Ungernliknande budgetverktyg mot Slovakien med hänvisning till landets egna rättsstatsproblem (zpravy.aktualne.cz).

Vad kommissionen fortfarande behöver

Rapporten är ett bevisunderlag, inte en strömbrytare. Den fryser eller frigör inga pengar i sig. Kommissionen måste koppla slutsatserna till specifika rättsliga kriterier innan något betalningsbeslut kan ändras. En strukturell diagnos spelar roll, men den väger betydligt tyngre om den backas upp av granskningsbara siffror: andelen upphandlingar med bara ett anbud, jämförelser av överprissättning och koncentrationen av kontrakt till vissa leverantörer.

Det finns också en statsfinansiell dimension. Ungerns budgetunderskott kan enligt rapportering från ANP/Reuters ligga kvar över 7 % även med EU-miljarder på väg in. Fortsatta restriktioner ökar därmed trycket på de offentliga finanserna, samtidigt som de skyddar EU-budgetens integritet (nieuws.nl).

Den institutionella ironin är tydlig. Ungern skapade integritetsmyndigheten för att övertyga EU-partnerna om att systemet kunde kontrollera sig självt. Myndigheten har nu lagt fram det mest detaljerade inhemska underlaget för att systemet kanske inte gör det. Om kommissionen behandlar detta som handlingsbar bevisning, eller lägger det till flera års samlade invändningar, visar hur långt EU:s regler räcker när de ska omsättas i beslut.