Bulgarien fryser kolstöd efter EU-besked

Bulgarien kan inte betala ut budgetmedel till Mini Maritsa East, ett stort brunkolskomplex i sydöstra Bulgarien, förrän EU-kommissionen har avgjort om stödet är förenligt med EU:s regler om statligt stöd. Gruvkomplexet är en central arbetsgivare i Stara Zagora-regionen, där kolindustrin länge har burit den lokala ekonomin. Kommissionens beslut avgör om pengarna främst ska gå till arbetstagare och kommuner, eller om de bara förlänger gruvans drift några månader till.

Varför Sofia måste fråga först

Enligt EU-rätten kan offentliga subventioner räknas som statligt stöd om de ger ett företag eller en sektor en otillbörlig fördel gentemot konkurrenter. När den risken finns måste regeringen först anmäla stödet till EU-kommissionen och invänta godkännande innan pengarna betalas ut (artikel 108 i EUF-fördraget).

Bulgariens problem är att den egna linjen inte är tydlig. Energidepartementet har beskrivit stödet som kopplat till återställning av mark efter gruvdrift. Gruvbolaget har däremot drivit på för månadsvisa stöd till löner och löpande kostnader (Investor.bg). Det är två olika typer av stöd, och i Bryssel prövas de på helt olika sätt.

Lönestöd eller omställningspengar

Pengar som håller ett företag i gång från månad till månad, till exempel löner, elräkningar och driftsförluster, räknas i EU:s statsstödsregler som driftstöd. För kolsektorn är det den svåraste kategorin att få godkänd. I praktiken innebär det att fortsatt utvinning subventioneras. Kommissionens riktlinjer för klimat-, energi- och miljöstöd kräver att stödet är nödvändigt, förändrar företagets agerande och inte överstiger de faktiska omställningskostnaderna (CEEAG).

Stöd till avgångsvederlag, omskolning, markåterställning eller ny näringsverksamhet i kolregioner är lättare att försvara. Då finansieras kostnaden för att lämna kolet, inte för att stanna kvar i det (rådets beslut 2010/787/EU).

Etiketten på stödet avgör vem som faktiskt får del av pengarna. Går medlen in i bolagets konton gynnas ledningen och de nuvarande anställda, men bara fram till nästa finansieringshål. Går de till avgångsvederlag eller omskolning får hushållen en övergång även när kolproduktionen minskar. Används pengarna till marksanering hamnar nyttan i stället hos entreprenörer och kommuner runt Stara Zagora.

I alla varianter står bulgariska skattebetalare för kostnaden. Risken är ojämnt fördelad. Om Bryssel senare slår fast att stödet var olagligt kan Sofia tvingas kräva tillbaka pengarna från bolaget. Då har regeringen redan använt budgetmedlen, försämrat sitt förtroende hos kommissionen och ändå lämnat gruvan utan en hållbar plan.

Vad Tysklands kolavveckling visar

Tyskland är den tydligaste jämförelsen. När Berlin kompenserade brunkolsbolag för att stänga kraftverk i förtid godkände kommissionen 2,6 miljarder euro till RWE och 1,75 miljarder euro till LEAG (EU-kommissionen). Avgörande var hur Tyskland delade upp paketet. Pengarna separerades i tre delar: ersättning till operatörer enligt lagen om kolavveckling, strukturstöd till berörda regioner och program för arbetstagarnas omställning (KVBG). Den uppdelningen godkändes av kommissionen. Bulgarien har ännu inte visat samma disciplin.

Rumänien visar vad som kan hända när gränserna blir oklara. CE Oltenia, ett annat brunkolskomplex, uppges ha försökt kräva tillbaka omkring 900 miljoner lei från staten (Libertatea). Ärendet trasslade samtidigt ihop sig med Rumäniens åtaganden i EU:s återhämtningsfond (Energynomics). Bulgarien står inför en liknande risk. Den tidigare vice premiärministern Atanas Pekanov har varnat för att omkring 1 miljard euro kan stå på spel om reformerna inte genomförs. Pengarna är kopplade till EU:s omställningsfonder och Bulgariens återhämtnings- och resiliensplan, det EU-program efter pandemin där utbetalningar villkoras av reformåtaganden (Fakti).

Vad som fortfarande saknas

Bulgariens formella anmälan till EU-kommissionen har inte offentliggjorts (kommissionens förfaranden). Utanför ärendet går det därför inte att säga exakt vad Sofia föreslår, hur stora belopp det handlar om eller vilka villkor regeringen har erbjudit.

Ju längre Bulgarien behandlar "pengar till gruvorna" som ett enda odifferentierat löfte, desto svårare blir kommissionens prövning. Den tyska lärdomen är praktisk: ett kolpaket klarar granskning när staten skiljer mellan vad som går till bolaget, vad som går till arbetstagarna och vad som går till regionen. Sofias prövning är om de gränserna kan dras innan pengarna tar slut.