Bulgarien stoppar dyra gasbetalningar

Bulgariens statliga gasbolag Bulgargaz uppges ha betalat Turkiets Botas omkring 1 miljon lev om dagen, motsvarande cirka 512 000 euro, för rörlednings- och terminalkapacitet som bolaget till stor del inte använde. Skulden har vuxit till 360 miljoner dollar, samtidigt som ett ensidigt avhopp från avtalet skulle kunna leda till skadeståndskrav på 3 miljarder lev (BTA, EUAlive). Den 15 månader långa frysning som undertecknades denna månad stoppar det löpande utflödet. Men Bulgarien har fortfarande inte visat att kapaciteten går att göra till en affär.

Hur ett krisavtal blev en daglig kostnad

Avtalet slöts i januari 2023. Ryssland hade då stängt av pipelinegasen till Bulgarien, och Bulgargaz behövde snabbt hitta alternativ. Bolaget bokade omfattande tillgång till turkiska LNG-terminaler, där flytande naturgas som fraktas med tankfartyg omvandlas tillbaka till gas för rörledningar, och till ledningarna fram till den bulgariska gränsen (EUAlive). Avtalet löper till 2035 och bygger på take-or-pay-villkor: avgifterna ska betalas oavsett om gasen faktiskt flödar.

En sådan konstruktion fungerar om det finns kunder som fyller ledningen. Det gjorde det inte. Köpare längs rutten var inte redo att ta emot volymerna, och det fanns ingen regional handelsplats som kunde sälja vidare överbliven kapacitet. Samtidigt konkurrerade rutter från Grekland och Kroatien redan om samma kunder. De dagliga avgifterna fortsatte att ticka och blev till den skuld som Bulgariens premiärminister bekräftade denna månad.

Enligt frysningen ska Bulgargaz bara betala för kapacitet som faktiskt används medan parterna omförhandlar avtalet (Investing.com, 3e-news). En fast skuldmaskin blir en rörlig kostnad. Det ger verklig finansiell lättnad, men det tar inte bort den utestående skulden och visar inte att någon vill boka rutten.

Grekland har redan det Bulgarien utlovar

Vice premiärminister Ivo Hristov hävdar att avtalet fortfarande kan löna sig om Bulgarien blir en "energigateway" för Östeuropa (BNR). Tanken är att LNG förs in via Turkiet, går vidare till Bulgarien och sedan säljs till exempelvis Ungern eller Rumänien till ett levererat pris, alltså slutpriset efter terminalavgifter, rörledningskostnader och handelsmarginaler, som slår konkurrerande rutter. Om tillräckliga volymer rör sig genom systemet till konkurrenskraftiga priser kan kapaciteten bära sig. Problemet är att efterfrågan ännu inte är belagd.

Grekland gör redan detta med undertecknade avtal. På den grekiska nord-sydliga gaskorridoren har energibolaget Metlen bokat 20 GWh per dag i kapacitet till 2031 (Euro2day). Korridorens första långsiktiga auktion fyllde mer än 45 procent av den erbjudna exportkapaciteten, med åtaganden som löper till 2040 (World Energy News). Där finns namngivna köpare, pengar på bordet och publicerade avgifter. Den bulgariska rutten via Turkiet saknar fortfarande detta.

Skattebetalaren står längst ut i ledningen

Båda parter tjänar på frysningen. Bulgargaz får 15 månader på sig att hitta kunder eller förhandla om villkoren. Botas och Turkiet undviker en rättsprocess och kan behålla bilden av Turkiet som regional gasknutpunkt (BNR).

Risken hamnar hos Bulgariens skattebetalare. Bulgargaz är statligt ägt. Premiärministern säger att regleringen av skulden på 360 miljoner dollar "inte kommer att belasta" Bulgarien (BTA), men har inte förklarat hur ett statligt bolag ska bära en förlust i den storleken utan att kostnaden förs vidare. Om de fasta avgifterna återkommer och omförhandlingen misslyckas syns förlusterna genom statligt stöd, högre reglerade gaspriser eller uppskjutna investeringar. Mekanismen är enkel: när ett statligt bolag inte kan täcka sina kostnader gör allmänheten det till slut.

Regionala köpare som Ungern vinner bara om den omförhandlade rutten ger billigare gas än de alternativ som redan finns. Budapests intresse följer priset, inte Sofias ambitioner (24 Chasa). Under tiden fortsätter Greklands korridor att fyllas. Varje månad Bulgarien lägger på omstrukturering är en månad då konkurrenterna tecknar faktiska avtal.

Bulgarien har köpt sig 15 månader. Nu krävs bevis: undertecknad efterfrågan till en tariff som köpare faktiskt vill betala. Utan det är frysningen ett uppskov, inte en affärsmodell.