Bulgarien bryter Rysslandslinjen

Sju ledare från östra och norra Europa undertecknade den 25 juni Gdańskdeklarationen, där Ryssland pekas ut som det allvarligaste direkta och långsiktiga hotet mot deras säkerhet. Bulgarien vägrade skriva under (PISM). Det är inte ett militärt beslut som fallit, och ingen EU-sanktion har stoppats. Men markeringen väger ändå tungt. Bulgarien är både EU- och Natoland vid Svarta havet, nära Rysslands krig i Ukraina. När Sofia ställer sig utanför bryts bilden av en samlad östflank bara veckor före Natotoppmötet i Ankara. Frågan för resten av Europa är var politisk signalering slutar och formellt beslutsfattande börjar.

En krets som inte kan tvinga någon

Gdańskformatet är inte Nato som kollektiv aktör. Det är en självvald grupp länder som försöker driva både Bryssel och försvarsalliansen mot en hårdare Rysslandslinje. Polen, Estland, Lettland, Litauen, Sverige, Finland och Rumänien skrev under, tillsammans med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius (PISM, Euronews).

Polska institutet för internationella frågor skiljer uttryckligen denna plattform från den äldre Bukarestnio-gruppen, B9, där fler östliga Natoländer ingår och där hållningen till Ryssland är mer blandad. Bulgarien hör till de länder som gjort B9 svårare att samla kring en gemensam hotbild. Gdańskgruppen finns just därför att den bredare kretsen inte längre klarar samma tydlighet.

Europeisk säkerhetspolitik fungerar i flera lager. Nato fattar beslut med konsensus mellan alla allierade. EU:s sanktioner kräver enhällighet i rådet, där varje medlemsland i praktiken har veto. Men mindre koalitioner formas ofta tidigare, för att definiera hotet och sätta den politiska dagordningen innan de formella institutionerna agerar (NATO, Council of the EU). Gdańsk hör till detta informella lager. Dess makt ligger i politiskt tryck, inte i rättslig beslutskraft.

Vägran försvagar signalen, inte befälskedjan

Bulgariens hållning upphäver inga fördragsåtaganden och stoppar ingen EU-åtgärd. Natos kollektiva försvarsgaranti enligt artikel 5 ligger fast. Tyskland och Nederländerna tog samtidigt på sig en ny kommandoroll för Estland och Lettland inför mötet i Ankara, vilket visar att konkreta militära arrangemang fortsätter oavsett vilka som skriver under en regional deklaration (DW).

Kostnaden är politisk. För de baltiska huvudstäderna är det inte retorik att namnge Ryssland. Estlands utrikesminister har varnat för en uppgörelse som i praktiken lämnar utsatta länder åt Moskvas villkor (ERR). När en allierad vid Svarta havet vägrar beskriva hotet på samma sätt kan motståndare läsa det som att den politiska viljan på östflanken är ojämn. Det sker samtidigt som Natoländer öppet oroar sig för om de kan räkna med amerikanskt stöd vid ett ryskt angrepp (The Guardian).

Rumänska medier har tolkat Bulgariens linje genom president Rumen Radevs hänvisning till nationellt intresse, inte som en förtroendekris (Digi24). Det är en viktig skillnad. Bukarest behandlar inte Sofia som fientligt, utan som opålitligt i hotbeskrivningen.

Budapest får skydd av Sofia

Ungerska regeringsnära medier var snabba med att göra Bulgariens vägran till en del av den inhemska berättelsen. Mandiner framställde den som bevis för att ett annat land tog rollen som avvikare efter att Viktor Orbán ändrat position, och argumenterade för att veton inte är någon ungersk specialitet (Mandiner). Portfolio rapporterade samtidigt att Budapest oväntat hade släppt fram rörelse i frågan om att öppna ett nytt kluster i Ukrainas EU-anslutningsförhandlingar, medan Bulgarien separat begärde att skrivningar om att öppna fler kapitel skulle strykas (Portfolio). För Budapest är Bulgarien användbart just eftersom Ungern då kan framstå som mer samarbetsvilligt i jämförelse.

Det formella testet väntar

Det avgörande blir om Bulgarien tar med sig Gdańsklinjen in i rum där konsensus krävs. Natoländerna arbetade fortfarande med den gemensamma formuleringen om Ryssland inför deklarationen i Ankara, där alla medlemmar måste säga ja (European Pravda). Om Sofia blockerar den skrivningen blir det ett konsensusproblem. Om landet stoppar formuleringar i EU-rådet vid nästa sanktionspaket blir det ett veto.

Fram till dess befinner sig Bulgariens vägran i gränslandet mellan oenighet och obstruktion. Koalitionen kan enas om hotbilden snabbare än den kan visa att alla utsatta länder också bär med sig samma språk in i besluten.