Bulgariens vapenexport till Ukraina skenar

"title": "Bulgariens vapenexport till Ukraina nådde 156 miljoner euro", "dek": "Bulgariens ekonomidepartement uppger att försäljningen av vapen och ammunition till Kyiv ökade tolvfaldigt 2024, till 156,4 miljoner euro. Trots politiska slitningar i Sofia är landets försvarsindustri en viktig leverantör av ammunition i sovjetisk standard. Ökningen visar också en kvarstående insynsbrist: nationella licensmyndigheter verkar med begränsad överblick från EU-kommissionen och utan samlad EU-spårning.", "story_glance_bullets": [ "Bulgariens vapenexport till Ukraina ökade tolvfaldigt till 156,4 miljoner euro 2024", "Sofia är fortsatt en viktig källa till ammunition i sovjetisk standard, som västliga tillverkare har svårt att producera", "Privata kontrakt och mellanhänder gör att leveranser kan fortsätta trots politisk tvekan i den bulgariska regeringen", "EU:s nuvarande uppföljning saknar ett realtidssystem för nationella exportlicenser och leveranser", "Rapporteringsluckan gör det svårt att se hela omfattningen av europeiskt militärt stöd via privata kanaler" ] } }

Bulgariens export av vapen och ammunition till Ukraina uppges ha ökat tolvfaldigt under 2024, till 156,4 miljoner euro, enligt landets ekonomidepartement och den bulgariska nyhetsbyrån BGNES. Uppgiften fick begränsad uppmärksamhet utanför Bulgarien. Skillnaden mellan en sådan ökning och den nästan uteblivna bevakningen pekar på ett strukturellt problem: Europas försörjningskedjor för krigsmateriel går genom nationella licensmyndigheter och privata kontrakt, inte genom ett system som allmänheten kan följa.

Tvekande politik, aktiva fabriker

Sedan Rysslands fullskaliga invasion har Bulgarien ofta framstått som politiskt obekvämt i Ukrainafrågan. Regeringskoalitioner har spruckit kring Rysslandspolitiken, och landets offentliga linje har aldrig liknat den frontnära retoriken från Polen eller de baltiska länderna. Den praktiska bilden är en annan. Reuters rapporterade i början av 2023 att Bulgarien i tysthet hade blivit en stor leverantör av ammunition i sovjetisk kaliber och diesel. Politicos granskning uppskattade Bulgariens bidrag i krigets första fas till omkring en tredjedel av Ukrainas ammunitionsbehov och upp till 40 % av dieseln. Euractiv och Investigace.cz beskrev samma mönster: privata producenter, mellanhänder och politiskt förnekbara kanaler gjorde det toppmötena inte gjorde.

Om siffran för 2024 stämmer har dessa kanaler vuxit snarare än stängts. Ett land som signalerar tvekan vid EU-toppmöten kan samtidigt vara en nod som Ukrainas försörjningskedja är beroende av. Politiska uttalanden och faktiska fabriksleveranser följer här olika spår.

Vad Bryssel kan och inte kan se

Vapenexport i Europa börjar som nationella beslut. EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport anger gemensamma kriterier för när regeringar bör godkänna eller stoppa en försäljning. Men licensen utfärdas av varje medlemsstats egen myndighet. Det är Bulgariens ekonomidepartement som undertecknar tillståndet, inte EU-kommissionen.

EU:s verktyg ligger på en annan nivå. Den europeiska fredsfaciliteten, en fond utanför EU-budgeten som ersätter regeringar för militär utrustning som skänks till Ukraina, styr pengar snarare än enskilda leveranser. EU:s förordning till stöd för ammunitionsproduktion subventionerar fabrikskapacitet. Inget av dessa instrument skapar en levande förteckning över vad som passerar gränser.

Länderna rapporterar exportdata till rådets årliga system för vapenexportrapporter, men först i efterhand. Rapporterna omfattar utfärdade licenser och avslag, inte leveranser i realtid. Ingen EU-databas kan visa om 156,4 miljoner euro avser godkända licenser, skickade varor, tullvärde eller något som ersatts genom fredsfaciliteten.

Varför kaliber betyder mer än rubriksummor

Jämfört med det samlade EU-stödet ser den bulgariska siffran begränsad ut. Bara Ukrainafonden på 5 miljarder euro inom den europeiska fredsfaciliteten är många gånger större. Men ammunition är ett kompatibilitetsproblem, inte bara en budgetpost. Ukraina använder fortfarande kalibrar från sovjetisk standard, som många västliga fabriker inte är byggda för att producera i stor skala. Östeuropeiska tillverkare som ärvt den industriella basen kan leverera ammunition som fungerar direkt. Bulgarien passar in i profilen för den typ av leverantör som dessa inköpsnätverk behöver, även om denna granskning inte har hittat belägg för att siffran för 2024 är kopplad till något särskilt samordnat inköp.

En kommersiellt såld granat kan vara lika militärt användbar som en donerad. Den syns bara inte i den offentliga redovisningen av Europas stöd.

Det underliggande departementsdokumentet har inte publicerats. Utan det går det inte att bryta ned de 156,4 miljoner euro efter produkttyp, kaliber, leveransdatum eller slutanvändare. Det är också oklart om exporten gick direkt till Ukraina, via mellanhänder eller delvis ersattes genom EU:s instrument.

Bulgarien blottlägger en bredare europeisk lucka. Sedan 2022 har medlemsstaterna byggt nya finansieringsinstrument, industristöd och inköpskoalitioner. De har inte byggt ett transparent system som låter medborgarna se vem som levererade vad, genom vilken juridisk kanal och under vems politiska ansvar. Ammunitionen når fronten. Spåren efter vem som skickade den ligger kvar i 27 nationella arkiv.