Bulgarien och Ukraina nära gasavtal

Om ett amerikanskt LNG-fartyg lägger till i Grekland i höst och gasen når ukrainska lager i november, har den passerat fem nationella rörledningssystem i en riktning som infrastrukturen aldrig byggdes för. Det scenariot är nu mer realistiskt än någon gång sedan Ryssland började använda gasledningarna som politiskt påtryckningsmedel. Men steget från kommersiellt intresse till faktisk leverans är fortfarande långt.

Bulgariens och Ukrainas statliga gasbolag, Bulgargaz och Naftogaz, uppges vara nära ett bilateralt avtal. En bulgarisk parlamentsledamot bekräftade att parterna var "nära att skriva under ett kontrakt", men lade till att "ingenting har skrivits under" och att inga juridiskt bindande villkor finns (SEGA, Fakti). Volymer, pris och avtalstid är inte offentliga.

Korridoren finns på papperet. Nu betalar bolag för att använda den.

Den vertikala gaskorridoren är inte en ny enskild pipeline. Den kopplar ihop befintliga och uppgraderade system i Grekland, Bulgarien, Rumänien, Moldavien och Ukraina till en kommersiell transportväg från söder till norr. Dagens kapacitet ligger på omkring 5,03 miljarder kubikmeter per år, med en första utbyggnad till 9,41 miljarder kubikmeter (Energy Industry Review, ZF).

I början av juli lockade de första långsiktiga kapacitetsauktionerna vid Sidirokastro, anslutningspunkten mellan Grekland och Bulgarien, faktiska köpare. Omkring 46 procent av den tillgängliga kapaciteten bokades för gasåren 2026/2027 till 2029/2030 (Energy World, OT). Det är energihandlare som betalar för framtida tillgång till rörledningar, inte regeringar som markerar politiska ambitioner.

Men en kapacitetsbokning är bara en rätt att använda en ledning. Den betyder inte att gas har köpts, att dagliga flöden har nominerats eller att någon fysisk volym har levererats till Ukraina. Rumänien prövar fortfarande om tariffen, alltså den samlade kostnaden för att transportera gas genom systemet, är tillräckligt låg för att handlare faktiskt ska använda rutten. Den angivna kostnaden från Grekland till Ukraina är 5,85 euro per MWh efter sänkningar på den rumänska delen (Euro2day, Parapolitika). Utan en tydlig jämförelse med transitavgifter via Polen eller Slovakien går det ännu inte att säga om priset håller kommersiellt.

Bulgariens dyra misstag blir någon annans infrastruktur

Bulgarien har det tydligaste ekonomiska motivet att få korridoren att fungera. I ett avtal från januari 2023 åtog sig Bulgargaz att betala omkring 500 000 euro per dag för turkisk återförgasningskapacitet, alltså rätten att omvandla LNG till rörledningsgas i Turkiet, som bolaget knappt använde. I våras hade skulderna till turkiska BOTAS vuxit till omkring 360 miljoner euro (BTA). De faktiska leveranserna i maj uppgick till bara 25 miljoner kubikmeter, mot en avtalad kapacitet på 154 miljoner kubikmeter per månad (EADaily).

Efter president Rumen Radevs möte med Recep Tayyip Erdoğan i juni frystes avtalet i 15 månader. Bulgarien betalar bara för den kapacitet som faktiskt används medan parterna omförhandlar villkoren (BNR). Energiminister Iva Petrova sade att uppgörelsen inte skulle belasta bulgariska medborgare. Det påståendet behöver prövas mot balansräkningen: om Bulgargaz tar de ackumulerade förlusterna kan skattebetalare eller framtida gaskunder ändå få betala genom högre reglerade tariffer eller statliga kapitaltillskott.

Om gas till Ukraina faktiskt börjar flöda genom korridoren kan Bulgarien omvandla en fast kostnad utan användning till transitintäkter. Ett förlustavtal blir då ett skäl att driva gas från söder mot norr.

Ukraina behöver gas före vintern. Bara en importrutt fungerar.

Ukrainas grundmål är 14,6 miljarder kubikmeter i underjordiska lager före uppvärmningssäsongen. För att nå dit krävs gasimport på uppskattningsvis 3,2–3,8 miljarder euro med dagens priser (DiXi Group). I början av juli fanns 12,04 miljarder kubikmeter i lager, medan importen bara kom från Polen med 0,8–1,6 miljoner kubikmeter per dag (UEEX). EU har mobiliserat en EBRD-garanti på 500 miljoner euro för att bidra till att fylla reserverna (European Commission).

En andra importriktning spelar roll eftersom en ledning kan finnas men ändå stå oanvänd om tariffer, kontrakt eller förväntade marginaler inte räcker. Den nordliga korridoren via Polen fick inga reservationer i den senaste långsiktiga kapacitetsauktionen (TelegrafUA). Den sydliga rutten är Ukrainas realistiska alternativ.

Det siffrorna visar

Korridoren är kommersiellt trovärdig men operativt oprövad. Bolag betalar för framtida tillgång. Bulgariens frysta BOTAS-avtal skapar rätt ekonomiskt incitament. Ukrainas lagerunderskott skapar ett köparbehov. Grekland får en roll som LNG-port mot regionen, Bulgarien får en väg ut ur ett förlusttyngt avtal och Rumänien får transitintäkter.

Men inget undertecknat leveransavtal, inget uppmätt fysiskt flöde från söder till norr och inga nomineringar för hela sträckan finns ännu i det offentliga materialet. Beviset kommer först när ukrainska lagerdata börjar stiga från sydlig import.