Bulgarien röstar om USA-tankflyg

Bulgariens regering har bett parlamentet godkänna att amerikanska tankflygplan stationeras på flygbasen Bezmer för insatser kopplade till Mellanöstern (BTA, Reuters/Yahoo). Begäran gäller upp till åtta KC-135-plan, högst 250 personer samt stödutrustning under perioden 24 juli till 1 oktober.

Omröstningen väntas gå igenom. GERB-UDF, det ledande partiet i regeringskoalitionen, har sagt att det stöder stationeringen som ett sätt att visa allianslojalitet (BTA). Delyan Peevskis DPS/MRF har också meddelat sitt stöd (Fakti). Det intressanta är därför inte själva utgången, utan att Bulgarien alls håller en omröstning. Eftersom uppdraget stöder amerikanska operationer i Mellanöstern, och inte är en rutinåtgärd inom Nato, har regeringen valt att gå via nationalförsamlingen i stället för försvarsministeriet (Fakti). I södra och östra Europa hanterar andra regeringar liknande amerikansk logistik med stöd av befintliga avtal, utan ny offentlig prövning.

Vad tankflygplanen gör och varför Bezmer spelar roll

KC-135-plan tankar andra flygplan i luften. Det gör att jaktflyg, bombflyg och övervakningsplan kan flyga längre och stanna kvar längre i luften utan att behöva en bas nära konfliktområdet (U.S. Air Force). Bezmer löser ett praktiskt problem: när platser för tankflyg vid framskjutna baser närmare Mellanöstern blir fulla eller politiskt känsliga erbjuder sydöstra Bulgarien ett säkrare stödnav bakom de mest utsatta positionerna (The War Zone).

Militär basering är enligt EU-fördragen fortsatt nationell suveränitet. Därför har Bryssel ingen roll i beslutet. EU talar ofta om att bli en geopolitisk aktör, men frågan om vem som får använda europeiskt territorium, och till vad, avgörs fortfarande huvudstad för huvudstad. Olika befolkningar får därmed olika möjligheter att samtycka. De flesta får ingen alls.

Tre grader av värdlandsinsyn

Ansvarsgapet löper längs en skala. Bulgarien ligger vid den mer transparenta änden. Grekland, Italien och Cypern befinner sig längre bort, men på olika sätt.

I Grekland ger det amerikansk-grekiska försvarssamarbetsavtalet bred amerikansk tillgång till överenskomna anläggningar. Souda Bay på Kreta stöder enligt den amerikanska flottan själv operationer i Europa, Afrika och det område som lyder under USA:s Central Command (U.S. Navy CNIC). Det grekiska parlamentet har godkänt ramavtalet (U.S.-Greece MDCA), men det sker ingen omröstning inför varje enskilt uppdrag. När ramen väl är undertecknad kan enskilda operationer passera utan separat offentlig auktorisation.

I Italien är gränsen mer politiskt omstridd. Parlamentet kontrollerar italienska truppinsatser utomlands, och utskott i båda kamrarna har godkänt de senaste regeringsbesluten om internationella uppdrag (Adnkronos). Allierades användning av italienskt territorium är en annan fråga. När Femstjärnerörelsen krävde att premiärminister Giorgia Meloni skulle förklara Italiens roll i det som rörelsen kallade Trumps olagliga krig (Notizie Geopolitiche), svarade försvarsministeriet att verksamheten omfattades av redan godkända avtal (Il Riformista). I praktiken innebar det att Rom ansåg att ingen ny omröstning behövdes.

Cypern ligger längst ut på skalan. Den brittiska basen Akrotiri är inte cypriotiskt territorium som upplåts åt brittiska styrkor. Den är suveränt brittiskt territorium, kvar från självständighetsuppgörelsen 1960. Det cypriotiska parlamentet har inget operativt veto över vad som sker innanför basområdet, trots att ön får bära politiska och säkerhetsmässiga följder av Mellanösternrelaterade operationer (AOAV).

Det ansvar Bulgarien tvingar fram

Mönstret i dessa fem länder är inte enhetligt, och det är själva poängen. Bulgarien lägger frågan på parlamentets bord, med tidsgräns och angiven funktion. Grekland delegerar genom ett ramavtal. Italien betraktar allierad logistik som redan täckt av befintliga avtal. Cypern har inget inflytande alls. Varje modell ger olika grad av demokratisk insyn i samma grundförhållande: europeisk geografi används för amerikansk militär räckvidd i Mellanöstern.

Bulgariens omröstning är den tydligaste versionen av denna uppgörelse. Den är också den mest ovanliga. Andra värdregeringar bör förklara när allierad logistik går från rutinmässig alliansförvaltning till operationer som kräver ny parlamentarisk prövning. Greklands stående tillgångsram, Italiens avtalstäckning och Cyperns suveräna basarrangemang undviker alla den frågan. Deras parlament, och deras väljare, har rätt till ett svar.