Fem hinder för Ceutas återvändanden

EU-kommissionen slog förra veckan fast att EU-rätten tillåter att ensamkommande minderåriga i Ceuta återförs till Marocko. Flera europeiska medier tolkade det som att Bryssel gav Spanien klartecken för snabba återvändanden (Euronews, Ceuta Ahora). Det är en för långtgående slutsats. Samma EU-regler som kommissionen hänvisade till innehåller spärrar som gör det olagligt att återföra ett barn utan individuell prövning, bedömning av barnets bästa och kontrollerad mottagning i destinationslandet.

Kommissionen kan ge politiska signaler. Men det är Spanien som verkställer återvändanden, och det är domstolar tillsammans med barnskyddsmyndigheter som avgör om varje enskilt beslut håller juridiskt. Den ordningen har inte ändrats.

Vad Lammert faktiskt hänvisade till

EU-kommissionens talesperson för inrikes frågor, Markus Lammert, sade till journalister att Spanien och Marocko bör säkerställa "ett snabbt återvändande för alla personer som vistas olagligt i Ceuta". Han hänvisade till EU:s återvändandedirektiv, lagen från 2008 som styr hur medlemsländer får avlägsna personer utan laglig vistelserätt, inklusive reglerna om ensamkommande minderåriga (Brussels Signal).

Uttalandet lät hårt. Men det ändrade inte rättsläget. Reglerna förbjuder inte att ensamkommande barn återförs, men varje återvändande är fortfarande bundet av villkor som ingen regering kan runda.

Fem spärrar i varje barns akt

Artikel 10 i återvändandedirektivet (direktiv 2008/115/EG) anger miniminivån. Innan ett medlemsland fattar beslut om återvändande för en ensamkommande minderårig måste barnskyddsorgan som är fristående från den myndighet som verkställer återvändandet kopplas in. Innan barnet faktiskt avlägsnas måste staten kontrollera att en familjemedlem, en utsedd vårdnadshavare eller ett lämpligt mottagningscenter tar emot barnet i Marocko. Artikel 5 lägger till kravet på prövning av barnets bästa, hänsyn till familjeliv och principen om non-refoulement, alltså förbudet mot att skicka någon tillbaka till fara.

Kommissionens egen handbok om återvändanden gör ordningen konkret: barnets familjeband ska spåras, barnet ska höras, barnets bästa ska bedömas och den faktiska mottagningen ska verifieras innan beslutet verkställs (Commission Return Handbook). EU-domstolen skärpte detta i TQ-domen. Ett medlemsland får inte placera ett ensamkommande barn i ett återvändandeförfarande utan att först ha kontrollerat att det finns ett tillräckligt mottagande i destinationslandet. Kontrollen ska bära beslutet, inte läggas till som en formalitet i sista stund (EU-domstolen, C-441/19).

Spanien har redan prövats på den punkten. Landets högsta domstol har tidigare underkänt återvändanden av ensamkommande minderåriga från Ceuta eftersom individuella akter, rätt att bli hörd och konkreta bedömningar saknades. Domstolen beskrev operationerna som kollektiv utvisning (Público). UNICEF Spanien har krävt att identifiering ska komma först och att inget barn får återföras utan individuell bedömning, juridiskt biträde och bekräftelse på en säker miljö (Europa Press).

Snabbhet möter aktkravet

I Europa följer positionerna ett välkänt mönster. Ett gemensamt brev från 22 regeringar, drivet av Italien och Danmark, krävde skarpare EU-verktyg för återvändanden (ANSA). Tyska Tagesschau konstaterade rakt att minderåriga inte kan återföras "utan vidare", eftersom särskilda skyddsregler gäller (Tagesschau). Franska jurister gjorde samma poäng i France 24: individuell prövning, inga gruppvisa återvändanden och bevis för att någon faktiskt tar emot barnet (France 24). Även den nya återvändandeförordning som Europaparlamentet godkände i juni behåller de särskilda skyddsreglerna för barn.

Kommissionen gav Spanien politiskt stöd. Den gav inte Spanien en juridisk genväg. Varje barn i Ceuta kräver fortfarande en individuell akt: identifiering, skyddsprövning, möjlighet att bli hörd, åklagarinblandning, familjespårning i Marocko och kontrollerade uppgifter om att barnet tas emot av någon som är säker. Spaniens egna domstolar har redan slagit fast att försök att hoppa över dessa steg kan utgöra kollektiv utvisning. Bryssel har svarat på den politiska frågan. Den juridiska frågan ligger nu hos spanska åklagare, barnskyddsmyndigheter och domare: om akterna kan byggas barn för barn, snabbare än det politiska trycket kräver.