Ceuta skärper Europas gränslinje

Invånare i Ceuta försökte i veckan stoppa Röda korsets fordon från att leverera mat till migranter. På stränderna i den spanska enklaven brändes provisoriska skydd. Det som började med stora gränspassager från Marocko i slutet av juli (HRW) har utvecklats till ett sammanbrott i den lokala ordningen på spanskt territorium. För Spanien är den grundläggande frågan om staten kan garantera humanitär tillgång i sin egen stad. För andra EU-regeringar är frågan en annan: kan de motivera skärpta gränskontroller med Ceuta utan att visa den statistik som besluten bygger på?

Blockerat bistånd och brända skydd

Fakta behöver skiljas från den politiska larmnivån. Den 27 augusti försökte demonstranter vid stranden Trampolín fysiskt hindra en konvoj från Röda korset med matleveranser. Polisen ingrep. Uppgifterna går isär om fordonen vände eller nådde fram via en annan väg (RTVE, Euronews). Samma dag bröt demonstranter igenom polislinjer och brände skydd och ägodelar nära Benítezområdet (EFE). Separat greps 12 personer efter att stenar kastats mot ett militärfordon, vilket skadade fyra soldater (RTVE).

Läget var redan mycket svårt före upptrappningen. Human Rights Watch uppgav att Röda korset delade ut 4 000 matpåsar per dag och att organisationen Luna Blanca serverade mellan 2 700 och 3 500 måltider, samtidigt som tusentals människor sov på stränder, gator och i lagerlokaler (HRW). De som sover ute är nu inte bara utsatta för brist på skydd, utan också för attacker från folkmassor. För att kunna äta är de beroende av polisens skydd.

Allvarliga brott, osäkra siffror och politiskt låsning

Spaniens riksåklagare Teresa Peramato meddelade att 16 utredningar om sexualbrott hade inletts, med 17 brottsoffer, främst kvinnor och en majoritet minderåriga (El Español). Tre åklagare från fastlandet skickades för att avlasta Ceutas hårt belastade domstolar (Faro de Vigo). Brotten är allvarliga. Men endast tre misstänktas nationalitet var offentligt känd, vilket gör kollektiv skuldbeläggning svagt underbyggd.

Antalet ensamkommande minderåriga har samtidigt ändrats flera gånger. Spaniens inrikesministerium justerade ned sina siffror från över 2 900 till omkring 1 475–1 500 efter att dubbleringar i it-systemen upptäckts, medan Ceutas barnskyddsmyndigheter fortfarande angav nivåer nära 3 000 (Cadena SER). Madrid har godkänt 25 miljoner euro till mottagande, boende och rättshjälp (La Moncloa). Pengarna gav däremot inte politisk samordning. Regionerna Aragón, Castilla y León och Extremadura bojkottade ett samordningsmöte och skrev till regeringen för att motsätta sig att minderåriga flyttas till det spanska fastlandet (Infobae/Europa Press, El Mundo). Madrid kan finansiera mottagandet. Regeringen kan däremot inte enkelt tvinga sina egna regioner att dela ansvaret.

EU-rätten begränsar också snabba återvändanden. Återvändandedirektivet och EU-domstolen, unionens högsta domstol i EU-rättsliga frågor, kräver att myndigheter före varje återvändande av en ensamkommande minderårig gör en individuell prövning av familjeband, vårdnadshavare eller ett tillräckligt mottagande i landet dit personen ska skickas (Return Directive, CJEU C-441/19). EU-kommissionen har i princip ställt sig bakom återvändanden (To Brief), men det upphäver inte dessa skyddsregler. Spanska domstolar har tidigare underkänt summariska avlägsnanden av minderåriga från Ceuta när individuella bedömningar saknades (Público).

Gränskontroller på svag bevisning

Andra EU-regeringar agerade på Ceutakrisen redan före veckans våld. Italien återinförde tillfälliga gränskontroller mot Spanien under augusti med hänvisning till risken för att människor skulle röra sig vidare från Spanien till andra EU-länder (European Commission Schengen register). Il Post beskrev Italiens kontroller som till stor del politiska (Il Post). Frankrike satte in upp till 334 poliser och gendarmer vid gränsen mot Spanien, med drönare och transportkontroller (France 24). Den franska organisationen La Cimade uppgav samtidigt att den saknade uppdelad statistik över ingripanden vid just Spaniengränsen (La Cimade). I Nederländerna lämnade FVD och JA21 in parlamentsfrågor om huruvida flickor som flyttats till det spanska fastlandet kunde nå nederländskt territorium, men verifierad rapportering visade endast interna spanska förflyttningar (NRC, Tweede Kamer).

Mönstret är tydligt: konkreta gränsåtgärder, men tunn bevisning för faktisk vidare migration. Ceuta ligger dessutom redan delvis utanför Schengen, EU:s passfria reseområde, och kontroller krävs innan någon kan resa vidare till det spanska fastlandet (tagesschau).

Ceuta är relevant för Europa därför att regeringar gör en lokal nödsituation till gränspolitik. Spaniens inrikesministerium och EU-kommissionen behöver nu redovisa de siffror över sekundära förflyttningar som besluten sägs vila på.