Chattkontroll överlevde 314 nejröster

Europaparlamentet röstade om huruvida ett tillfälligt undantag skulle stoppas som låter teknikbolag skanna okrypterade meddelanden efter material med sexuella övergrepp mot barn. Fler ledamöter röstade nej än ja: 314 ville fälla texten, 276 ville behålla den och 17 avstod (Greens/EFA, La Voix de France). Ändå överlevde åtgärden. I det här skedet av EU:s lagstiftningsprocess krävdes absolut majoritet av parlamentets samtliga 720 ledamöter för att stoppa rådets text, alltså 361 röster. Varje tom stol fungerade därför i praktiken som ett stöd för förlängningen. Striden om "chattkontroll" handlar därmed inte längre bara om skanning. Den handlar också om hur EU håller tillfälliga befogenheter vid liv när den permanenta lagen har kört fast.

Vad undantaget omfattar

Regeln det gäller är förordning 2021/1232, ett tillfälligt undantag från EU:s integritetsskydd för elektronisk kommunikation. Normalt får företag inte granska innehållet i privata meddelanden. Undantaget gör det möjligt för leverantörer som Microsoft, Google och Meta att frivilligt skanna efter känt övergreppsmaterial och så kallad grooming i tjänster där bolagen fortfarande kan läsa eller behandla innehållet (EUR-Lex, CADE Project).

Totalsträckskrypterade tjänster omfattas inte. Parlamentet ändrade texten så att den skyddar all kommunikation där kryptering "tillämpas, har tillämpats eller kommer att tillämpas" (European Parliament LIBE). Whatsapp och Signal ligger därmed utanför ramen. Webbmejl och molnbaserade meddelandetjänster, där leverantören behåller teknisk åtkomst, ligger kvar inom den (The European Post, RTVE).

Tillståndet är inte nytt. Det infördes 2021 och löpte ut den 4 april 2026 sedan tidigare försök att förlänga det hade stannat av. Ministerrådet, där medlemsländernas regeringar sitter, återupplivade texten och skickade den till parlamentet i juli. Förlängningen gäller till april 2028.

Hur röstregeln blev huvudfrågan

Parlamentet befann sig vid det som i EU-rätten kallas andra behandlingen. I det läget kan parlamentet bara avslå rådets ståndpunkt med absolut majoritet av alla ledamöter, inte bara av de röstande. Tröskeln skyddar rådets position: lågt deltagande eller splittrat motstånd ska inte räcka för att blockera en text. Regeln är juridiskt etablerad. Men här innebar den att en åtgärd som en majoritet av de röstande ledamöterna ville stoppa gick igenom därför att 129 ledamöter inte deltog eller inte röstade.

Rådet använde dessutom ett brådskande förfarande, vilket pressade tidsplanen och begränsade parlamentets möjlighet att ändra texten eller förlänga debatten (CADE Project, Greens/EFA). Den tyska digitalrättsorganisationen Digitalcourage kallade kombinationen en politisk manöver (Digitalcourage). Anklagelsen har politisk tyngd även om förfarandet följer EU-fördragen. En laglig process kan ändå ge svag ansvarsutkrävning när rösttröskeln skyddar det rådande läget.

Den permanenta lagen som ingen får igenom

Det tillfälliga undantaget fortsätter att förlängas därför att EU inte kan enas om en permanent ersättare. EU-kommissionen lade 2022 fram ett bredare förslag som skulle införa riskbedömningar och möjliga skanningsorder för onlinetjänster (Commission proposal). Förslaget sitter fortfarande fast. Den mest omstridda delen är så kallad klientsideskanning, där en användares enhet granskar meddelanden innan krypteringen gör dem oläsbara. Det kringgår i praktiken krypteringen utan att tekniskt bryta den.

Splittringen i rådet visar hur olika medlemsländer väger barns skydd mot kommunikationssekretess. Danmark drev på för en hårdare linje under sitt EU-ordförandeskap (Frihedsbrevet). En grupp regeringar ledda av Tyskland och Polen, stor nog att blockera en överenskommelse i rådet, stoppade den permanenta akten före sommaruppehållet (EDRi). Tysklands egen hållning är kluven: Berlin accepterade att frivillig skanning återinförs när kryptering skyddas, medan tyska federala dataskyddsmyndigheter avvisar varje form av klientsideskanning (BfDI, Zeit). Den interna splittringen visar att Tyskland kan blockera den permanenta lagen men inte samla en stabil motmodell. I Polen beskrev digitalrättsaktörer även det frivilliga undantaget som farligt, eftersom det behandlar användare som misstänkta och leverantörer som "en privat polisstyrka" (Onet/OKO.press).

Bristen på offentlig evidens ger båda sidor utrymme att göra påståenden som de inte behöver belägga fullt ut. Förespråkare säger att ett avbrott i skanningen riskerar att stoppa viktiga rapporter om övergrepp mot barn. Kritiker varnar för felaktiga träffar och för att brottsbekämpning läggs ut på privata företag (Euronews, 24.hu). Det finns ingen transparent EU-omfattande granskning av skanningens träffsäkerhet, andelen falska positiva eller hur ofta rapporterna leder till åtal. EU har nu förlängt undantaget två gånger utan att kräva att någon sida visar underlaget. Undantaget för krypterade tjänster är en faktisk seger för integritetsförespråkarna. Men EU har samtidigt normaliserat ett "permanent tillfälligt" undantag från kommunikationssekretessen, förnyat genom en röstregel som gjorde frånvaro till samtycke. Före nästa tidsgräns i april 2028 behöver kommissionen, rådet och parlamentet redovisa vad frivillig skanning faktiskt leder till.