Wang Yi besöker Sverige

Kinas utrikesminister Wang Yi besökte Danmark, Sverige, Finland och Norge i slutet av juni och början av juli. Det var den första kinesiska diplomatiska rundresan på hög nivå i Norden på över femton år (Politiken). Tidpunkten var inte slumpmässig. Wang kom till en region vars säkerhetspolitiska identitet har förändrats sedan Sverige och Finland gick med i Nato, bara dagar efter att handelsförhandlingar mellan EU och Kina i Bryssel slutat i en bräcklig överenskommelse om att hålla samtalskanalerna öppna fram till en avstämning i oktober (de.euronews.com).

Besöken var artiga till formen. Den politiska betydelsen låg i något annat: Peking prövade om bilaterala relationer kan mildra stämningsläget kring beslut som i praktiken fattas i Bryssel.

Samordnat motstånd

Danmark gav den tydligaste signalen om att de nordiska regeringarna såg rundresan som ett gemensamt test, inte som fyra separata möten. Utrikesminister Lars Løkke Rasmussen lade tyngdpunkten på Kinas roll som möjliggörare för Rysslands krig mot Ukraina och på obalansen i handeln mellan EU och Kina. Han ville att Wang Yi skulle möta samma budskap i varje nordisk huvudstad, inte bara i Köpenhamn (Politiken, BT/Reuters). Om Peking hoppades kunna hitta olika smärtpunkter i olika länder försökte Danmark stänga den möjligheten.

Finland följde samma linje. Utrikesminister Elina Valtonen placerade mötet inom ramen för relationen mellan EU och Kina och för europeisk säkerhet, med krav på ett "konstruktivt bidrag" från Kina i båda frågorna (Ulkoministeriö, Yle). Helsingfors framställde inte samtalet som en bilateral nystart. Det lades intill EU:s hållning, inte i opposition till den.

I Sverige mötte Wang Yi statsminister Ulf Kristersson samtidigt som aktivister pressade regeringen i frågan om den fängslade svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai. Det tillförde ett människorättspolitiskt lager som gjorde en varm omstart svårare för Peking. South China Morning Post beskrev hela rundresan som ett försök från Kina att pröva om "transatlantisk turbulens" kunde mjuka upp Europas "nordiska hökar" (SCMP). Det är en användbar tolkning, men ingen nordisk företrädare använde ett sådant språk offentligt.

Så färdas bilateralt tryck via Bryssel

EU:s maktkarta förklarar varför rundresan spelar roll även utan synliga eftergifter. Det är EU-kommissionen, inte de nationella huvudstäderna, som driver EU:s handelspolitiska skyddsåtgärder, till exempel tullar och antisubventionsutredningar. Den behörigheten är exklusiv enligt EU-fördragen (TFEU Art. 207).

Utrikes- och säkerhetspolitiken fungerar annorlunda. Den bygger fortfarande på enhällighet i rådet, där medlemsländernas regeringar beslutar om EU:s gemensamma linje. Där behåller varje huvudstad en politisk röst och ofta ett veto (TEU Art. 31).

Kina kan inte använda ett möte i Helsingfors eller Stockholm för att stoppa en antisubventionsutredning från kommissionen. Däremot kan bilaterala kontakter påverka om Europa håller trycket uppe eller gradvis tonar ned det. Tyskland visar mekanismen tydligast. Efter Wangs europeiska kontakter rapporterade tyska medier att Peking uppmanade Berlin att verka för en mer "rationell" EU-linje, samtidigt som tysk industri fortsatt är starkt exponerad mot både den kinesiska marknaden och möjliga motåtgärder (Zeit, zdfheute.de). Den juridiska behörigheten ligger kvar i Bryssel. Det politiska trycket går via Berlin.

Litauens tysta omsvängning

Den tydligaste komplikationen i bilden av nordiska hökar som står emot kinesisk charm kommer längre österifrån. Litauen blev EU:s främsta exempel på ett land som tog strid med Peking efter att 2021 ha tillåtit ett taiwanesiskt representationskontor i Vilnius. Kina sänkte den diplomatiska nivån och satte ekonomisk press på landet. Nu diskuterar Litauen öppet en normalisering av relationerna (LRT, Lrytas). Litauisk rapportering pekar på ett politiskt mål om återställda relationer inom ungefär sex månader, även om experter i samma debatt beskriver tidsplanen som ambitiös.

Det påverkar den bredare kalkylen. Om det medlemsland som betalade det tydligaste priset för att utmana Kina nu söker en uppgörelse, kommer andra huvudstäder att dra slutsatser om vad konfrontation med Peking faktiskt kostar.

Inga kontrollerade källor visar att någon nordisk regering gjorde konkreta eftergifter under Wangs rundresa. Inget gemensamt uttalande flyttade rådets position. Ingen handelsakt ändrades. EU:s avstämning med Kina i oktober blir därför nästa verkliga test: håller kommissionens förhandlingsläge, eller har de bilaterala kanalerna redan börjat urholka den politiska uppbackningen bakom det?