Constanța blottar NATO:s drönargap till havs

Klockan 06.00 den 5 juni upptäckte rumänska styrkor en ukrainsk marindrönare inne i den civila hamnen i Constanța, Natos största logistikhubb vid Svarta havet. Fyra timmar senare, klockan 10.00, meddelade Ukraina att landet hade förlorat kontrollen över fyra drönare efter rysk elektronisk störning. Klockan 10.28 sprängde drönaren sig själv vid kajplats 78, 500 meter från en oljeterminal (Agerpres, Straits Times). Ingen dödades. Men den centrala bristen låg inte i explosionen, utan i tidsluckan mellan upptäckt och varning. Det fanns inget protokoll för hur en beväpnad drönare i en civil hamn skulle hanteras.

Det var den andra händelsen på en månad. Den 7 maj hittade fiskare en ukrainsk drönare med sprängmedel i en havsgrotta utanför Lefkas i Grekland. Motorn var fortfarande i gång (skai.gr). I båda fallen pekade Ukraina på rysk elektronisk krigföring som förklaring till att kontrollen förlorades (Maritime Executive).

Byggt för fartyg, blint för drönare

Rumäniens kustövervakningssystem SCOMAR följer fartyg som är längre än sex meter. Ukrainas Sea Baby-drönare är omkring fem meter långa. Inrikesministeriet har medgett att små plattformar med svag radarsignatur "inte hörde till de mål som systemet ursprungligen utformades för". Hamnens nyligen installerade motdrönarsystem täcker luftrummet, inte vattenytan (HotNews).

Ansvarsfrågan är lika splittrad. Försvarsminister Radu Miruță har sagt att militären inte bevakar civila hamnar. Kustbevakningen övervakar trafiken. Hamnmyndigheten ansvarar för området. Fyra institutioner delar ansvaret för Constanța, men ingen hade en plan för beväpnade drönare som tar sig in i hamnbassängen.

Rumäniens försök att täppa till övervakningsluckan bromsas dessutom av landets egen politik. Det fleråriga försvarsupphandlingsprogrammet SAFE, värt flera miljarder euro och delvis avsett att hantera brister i övervakning på låg höjd och vid vattenytan, har fastnat efter en prövning i författningsdomstolen. Den har begärts av ledamöter från samma regeringskoalition som godkände programmet. Tills frågan är löst är Natos största hamn vid Svarta havet beroende av sensorer byggda för lastfartyg.

Bulgarien, som delar kuststräckan, aktiverade radar- och helikopterpatruller inom några timmar. Landets övervakning har samma grundproblem: systemen är kalibrerade för konventionella fartyg, inte fem meter långa drönare med mycket liten radarsignatur (armymedia.bg).

En säkerhetshubb som mest finns på papper

EU:s föreslagna svar är en maritim säkerhetshubb för Svarta havet. Den har ingen rättslig grund, ingen budget och ingen värdstad. Ursprungspunkten är ett gemensamt meddelande från 2025, alltså ett policydokument utan bindande kraft (EEAS). Den rumänske Europaparlamentarikern Victor Negrescu har krävt att arbetet skyndas på efter explosionen i Constanța. Men det är svårt att accelerera något som fortfarande befinner sig på konceptnivå.

Ett läckt dokument från EU-rådet i maj 2026 visade att varje land fortfarande behandlar drönarsäkerhet som ett nationellt problem. Medlemsländerna arbetar "i silor", utan gemensamt system för upptäckt eller insats (Euronews). EU:s handlingsplan mot drönare, antagen i februari 2026, utlovar en pilotinsats för maritim lägesbild, men full utbyggnad väntas först efter 2030 (Counter-UAS Action Plan). Även den planen handlar främst om hot från luften. Ytgående marindrönare får begränsat utrymme.

Ett avtal för en annan sorts fartyg

Montreuxkonventionen från 1936 reglerar marin passage genom de turkiska sunden mellan Svarta havet och Medelhavet. Den delar in fartyg i handelsfartyg och militära fartyg. Marindrönare passar inte in i någon av kategorierna. De saknar besättning, har ingen kommenderad officer och Ukraina har inte registrerat dem som krigsfartyg (Opinio Juris).

Turkiet har oskadliggjort minst 11 herrelösa drönare i sina vatten, men har inte sagt något om deras rättsliga status enligt konventionen (Daily Sabah). Tystnaden gynnar Ankara. Om frågan lyfts måste Turkiet antingen begränsa ukrainska drönare eller formalisera deras rätt till passage.

Drönaren i Constanța träffade en vågbrytare, inte en tanker. Rumänien har därefter bett Ukraina att underrätta landet när kontrollen över ett vapen förloras. I praktiken är det Europas nuvarande skyddsnivå: ett bilateralt önskemål om förvarning när något går fel, samtidigt som hamnarna förblir exponerade och det rättsliga ramverket ännu inte erkänner att vapnen finns.