Constantaexplosion tvingar fram drönarprotokoll

Den 5 juni drev en ukrainsk sjödrönare in i Constanta, Rumäniens största hamn vid Svarta havet. Den självdetonerade mellan 10.27 och 10.28. Ukraina hade varnat rumänska myndigheter klockan 09.54, alltså bara drygt en halvtimme tidigare, när förloppet redan var i gång. Fyra ukrainska drönare hade tappat kontakten nära Sevastopol. Enligt Kyiv berodde det på rysk elektronisk störning, som satte i gång en automatisk självförstörelsesekvens. En av dem nådde en kajplats i en civil hamn i ett Natoland.

Rumäniens tillförordnade utrikesminister Oana Toiu sade den 5 juli att Bukarest och Kyiv förhandlar om ett protokoll. Ukraina ska varna Rumänien när landet tappar kontrollen över drönare och programmera dem så att de förstörs innan de når rumänskt territorialvatten (HotNews). Att göra löftet till en bindande rutin är svårare.

Vem bestämmer över Rumäniens hamn

Nato ansvarar för flygövervakning längs alliansens östra flank och kan följa hot i luften. Men Nato fattar inte beslut om ingripanden i en medlemsstats egen hamn (Nato). Rumänien har suveränitet över sitt luftrum och territorialvatten. När en långsam, billig drönare driver mot en civil kaj är det rumänska myndigheter som måste avgöra om hamnarbetare ska evakueras eller en terminal stängas, inte alliansens kommandokedja.

Det beslutet kräver framförhållning. Siffrorna visar hur vardagligt hotet har blivit. Sedan Rysslands fullskaliga invasion inleddes har Rumäniens försvarsdepartement registrerat fler än 100 attacker nära gränsen, 29 olagliga ryska drönarintrång i rumänskt luftrum och 15 luftrumskränkningar enbart under 2026, vilket har krävt 26 insatser med militär och polis (Agerpres). Rumänien har bett allierade om låghöjdsradar och drönarinterceptorer för att kunna hantera små och långsamma mål, sådant som konventionellt luftförsvar inte byggdes för (Straits Times). Landet har också beställt 24 tyska Skyranger 35-system mot drönare (ArmyRecognition). Men upphandling mäts i år, inte veckor. Ett bilateralt protokoll med Kyiv kan täppa till luckan snabbare, om det faktiskt finns ett sådant.

Ett protokoll ingen kan läsa

Ingen undertecknad text har offentliggjorts. DW Romania rapporterade att myndigheterna efter tidigare drönarincidenter i Galați och Constanta lovade förklaringar "inom några dagar". Allmänheten fick i stället obesvarade frågor.

Ett fungerande protokoll behöver besvara grundfrågor som ännu inte har hanterats offentligt. Hur många minuter får gå innan Ukraina måste varna Rumänien efter att kontakten med en drönare har brutits? Var exakt ska självdetonationen utlösas? Vem tar emot larmet: flottan, hamnmyndigheten eller gränspolisen? Och om splitter från en detonation före gränsen ändå skadar ett fartyg eller tvingar fram en hamnstängning, vem betalar?

Litauen visar hur frågan kan hanteras öppnare. Den 30 juni antog parlamentet i Vilnius en lag som ger civila som skadas när litauiska eller allierade styrkor lagenligt skjuter ned en drönare rätt att kräva ersättning ur försvarsmedel, med tre års tidsfrist för ansökan (LRT). Vilnius identifierade ansvarsfrågan, skrev lag och offentliggjorde den. Rumäniens protokoll är fortfarande osynligt för hamnarbetarna, rederierna och kustborna som skulle bära kostnaden om rutinen fallerar. Samma improvisation syns längs hela Natos östra gräns, där Lettland och Finland bygger separata system mot drönare och egna ersättningsregler utan en gemensam mall (Euronews, Yle).

Rumäniens tillförordnade försvarsminister Radu Miruta har sagt att ansvaret ligger hos dem som avfyrar drönarna. Det är en gränsdragning mellan solidaritet med Ukraina och acceptans av att krigets följdeffekter blir normala. Men en princip är inte ett ersättningsförfarande. Rumänien har beskrivit en säkerhetsplan tydligare än det har visat upp den. Så länge protokollets villkor inte är offentliga tvingas Constantas hamnarbetare och rederier lita på en mekanism de inte kan granska.