Drönare avslöjar lucka i Constanta

Kaj 78 i Constantas hamn. En marin drönare detonerade mot kajmuren. Inga människor skadades. Ingen angripare har kunnat fastställas. Och ingen rumänsk myndighet har offentligt pekats ut som ansvarig för att upptäcka ett militärt vapen på väg in i en civil hamn.

Constanta är mer än en rumänsk hamn. Där går ukrainskt spannmål vidare genom EU:s solidaritetskorridorer, hamnen ingår i det reviderade transeuropeiska transportnätet, EU:s karta över prioriterad infrastruktur, och regionala experter beskriver den som ett möjligt logistiknav för Nato i Svartahavsområdet (AGERPRES). Långvariga störningar skulle märkas i Donautrafiken, spannmålsexporten, försäkringspriserna på Svarta havet och i de allierades militära planering.

Två övervakningssystem, båda blinda för det som kom

Rumäniens tillförordnade försvarsminister Radu Miruță formulerade problemet utan omskrivningar: den rumänska armén bevakar inte Constantas hamn i fredstid (European Pravda, WP). Ansvaret ligger hos andra statliga organ. Hamnen borde, enligt honom, ha egna detektionssystem.

Hamnen övervakades från luften och från havet, men inte i den storleksklass som hotet faktiskt hade. Ett befintligt system mot luftdrönare stoppade en flygande drönare i maj. Rumäniens kustövervakning följer fartyg som är ungefär sex meter eller längre. En marin drönare av typen Magura V5 är 5,5 meter lång och faller därmed under tröskeln. Två system fanns på plats, men båda missade just den kategori som nu blev relevant.

Efter explosionen visade även insatskedjan hur splittrat ansvaret är. Civila sjöfartsmyndigheter upptäckte föremålet och larmade flottan. Flottan underrättade kustbevakningen och SRI, Rumäniens inrikes underrättelsetjänst. Ukraina skickade en varning kort innan drönaren självdetonerade. Först därefter började Rumäniens kustbevakning testa ett autonomt system för att upptäcka marina drönare (Digi24). Miruță bekräftade också att rester av ytterligare fem drönare hade förstörts till havs, varav några innehöll sprängmedel (Adevărul, Antena 3).

Spridning från kriget, inte ett konstaterat angrepp

Den offentliga rapporteringen visar inte att det rörde sig om ett avsiktligt angrepp mot en Natohamn. Rumänska och ukrainska uppgifter pekar i stället mot en ukrainsk marin drönare som förlorade kontrollen, sannolikt efter rysk elektronisk krigföring (BTA, Antena 3). President Nicușor Dan lade ansvaret på Moskva genom kedjan av elektronisk störning, inte genom en belagd order om anfall (Moldova1). Bukarest och Kyiv förhandlar nu om ett protokoll för varningströsklar och självsprängningsprogrammering innan drönare når rumänskt vatten.

Den skillnaden gör problemet skarpare. Ett avsiktligt angrepp skulle utlösa tydligare militära och allianspolitiska svar. Spridningseffekter från elektronisk krigföring och vapen som hamnar fel passar sämre in i befintliga rutiner. De är för farliga för vanliga civila hamnprocedurer och för oklara för automatisk militär befälsordning.

Vem bevakar vattnet

EU har regelverken. CER-direktivet, EU:s lag om att samhällsviktiga aktörer ska bedöma risker och bygga motståndskraft, omfattar transportinfrastruktur. NIS2, det parallella regelverket för cybersäkerhet och styrning av samhällsviktiga tjänster, omfattar hamnoperatörer och fartygstrafiktjänster (EUR-Lex, European Commission). EU-kommissionens senaste vägledning, som kom för några dagar sedan, behandlar fysiska, digitala och hybrida störningar som ett sammanhållet politikområde. Men inget av dessa ramverk säger vilken rumänsk aktör som först ska se en liten marin drönare, klassificera den och ha mandat att oskadliggöra den innan den når en kaj.

Luckan är delvis nationell. Identifiering och tillsyn enligt CER ligger hos medlemsstaterna, och Rumäniens genomförande kan helt enkelt vara försenat. Men samma obesvarade fråga gäller varje hamn på EU:s östra flank som nu hanterar krigslogistik: Varna, Burgas, Alexandroupoli, Klaipėda och Gdańsk. Bulgarien har redan breddat den gemensamma minröjningsinsatsen med Rumänien och Turkiet till att även omfatta övervakning av undervattensinfrastruktur (BNR, AGERPRES). Litauen har gått längre i luftrummet och gett flygplatsoperatörer ett eget ansvar för riskbedömning och beredskapsrutiner för drönarhot (LRT). Hamnarna saknar motsvarande skyldighet.

Europa har lagt krigstida uppgifter på civila nav. Däremot har unionen ännu inte knutit ett krigstida detektionsansvar till samma infrastruktur. Miruță, och varje försvarsminister på den östra flanken, behöver kunna svara offentligt på vem som faktiskt bevakar vattnet.