Cypernkabeln fastnar på NAVTEX

Det finns fortfarande inget sjöfartsmeddelande för nya bottenundersökningar längs sträckningen för Great Sea Interconnector mellan Kreta och Cypern. En NAVTEX, alltså den utsändning som varnar fartyg för undersökningsarbete i ett avgränsat havsområde, måste ange koordinater, fartygsnamn och datum. Något sådant har inte publicerats. Grekiska och cypriotiska företrädare som kontaktades i början av augusti ville varken bekräfta eller dementera att ett meddelande planerades (Cyprus Mail). Enligt grekiska genomgångar ska Aten samordna sig med Frankrike. Men inget dokument har lagts fram (Enikos).

Den uteblivna notisen har blivit det praktiska testet för om Great Sea Interconnector kan gå från politiskt stöd till byggstart. Projektet är en EU-stödd undervattenskabel för el mellan Grekland, Cypern och på sikt Israel. EU har utlovat nästan 658 miljoner euro i bidrag (CINEA). Franska Meridiam äger nu 66 procent av projektbolaget, medan Greklands nätoperatör ADMIE behåller 34 procent (Enerdata). Men ägare och EU-pengar får inte i sig ett undersökningsfartyg att lämna hamn.

40 procent av havsbotten är fortfarande okartlagd

Innan kabeln kan läggas måste fartyg kartlägga omkring 898 kilometer havsbotten. De mäter djup, terräng och risker längs rutten. Kabeln ska använda högspänd likström, HVDC, som väljs för långa undervattensförbindelser eftersom energiförlusterna blir lägre än med växelström (EU Global Gateway). Delar av sträckningen går på omkring 3 000 meters djup (HVDC World).

Ungefär 60 procent av undersökningarna är klara. De återstående 40 procenten ligger i vattnen söder om Kasos och sydost om Kreta, där arbetet stoppades efter en incident 2024 med turkiska påtryckningar (Ekathimerini). Även om ett fartyg hyrs in till september kan resten av undersökningarna ta 18 till 24 månader, vilket skjuter kartläggningsfasen mot 2028 (Kathimerini). Först därefter följer själva kabelläggningen. Det omstridda området överlappar med vatten där Turkiet nyligen har deklarerat marina parker, något som Aten anser saknar rättsverkan för grekiska suveräna rättigheter (Greek MFA).

Tre saker som ännu inte har hänt

Projektet har tunga finansiärer. Men tre steg återstår. EU-kommissionen har inte fått någon formell anmälan om Meridiams affär, vilket betyder att Bryssel ännu inte har prövat om ägarförändringen väcker konkurrensfrågor (CNA). Cypern väntar på Europeiska investeringsbankens granskning innan staten binder egna pengar. Och något slutligt investeringsbeslut har inte fattats. Det är den punkt där ägarna förbinder sig att skjuta till kapital och byggkontrakten skrivs under. Kabeltillverkaren Nexans uppgav i januari att bolaget står fast vid projektet, men att omplaneringen påverkar leveransdatumen (Nexans).

Vem betalar om kostnaderna stiger

Enligt Phileleftheros beräknas Grekland–Cypern-delen kosta omkring 1,9 miljarder euro. Efter EU-bidraget ska kostnaden enligt uppgifterna delas med 63 procent för Cypern och 37 procent för Grekland. Cypern, EU:s mest elisolerade medlemsland, skulle få en reservförbindelse och tillgång till billigare elproduktion. Nicosia har kopplat årliga betalningar på 25 miljoner euro, sammanlagt 125 miljoner euro över fem år, till NAVTEX-meddelandet som tecken på konkret framdrift (Capital).

Om cypriotiska elkunder får högre räkningar avgörs av regleringen. Tillsynsmyndigheten bestämmer vilka projektkostnader som får föras vidare till konsumenterna via tariffer och vilka som ska bäras av projektbolaget eller staten. Andreas Poullikkas, tidigare chef för energitillsynen, hävdar att EU-reglerna först räknar av bidrag och marknadsintäkter, vilket innebär att kabeln inte automatiskt behöver höja elräkningarna (Cyprus Mail). Men av de cirka 251 miljoner euro som ADMIE säger sig redan ha lagt ut har Cyperns tillsynsmyndighet bara godkänt 32 procent som kostnader som kan tas ut via elräkningarna (Politis). Cypern accepterar alltså inte ADMIE:s kostnadsredovisning rakt av. Det har inte offentliggjorts vem som ska bära merkostnader för djuphavsteknik, säkerhetseskorter eller ytterligare förseningar.

Great Sea Interconnector framstår som mer trovärdigt än för ett halvår sedan. Projektet har namngivna ägare, EU-finansiering och en kabelleverantör. Det som fortfarande saknas är tillstånds- och riskpaketet som krävs för att skicka tillbaka undersökningsfartygen till omstridda vatten.