Cypern får 63 % av kabelnotan

En grupp amerikanska kongressledamöter från båda partierna har bett utrikesminister Marco Rubio och DFC-chefen Ben Black att prioritera Great Sea Interconnector, den planerade undervattenskabeln för el mellan Grekland, Cypern och Israel (Schneider House, Protothema). Washington ger projektet politisk fart. Det ger däremot varken pengar, lånegarantier eller byggtillstånd. Från dagens läge till faktisk el i kabeln handlar nästan varje olöst fråga om vem som ska betala.

Projektet saknar inte politiska vänner. Bryssel har klassat det som ett prioriterat gränsöverskridande projekt och avsatt omkring 657 miljoner euro i bidrag (CINEA, EUR-Lex). Den franska infrastrukturinvesteraren Meridiam skrev den 5 augusti under för en majoritetspost på 66 % (Greek Prime Minister). Greklands nätoperatör ADMIE, som behåller 34 % och det tekniska huvudansvaret, lämnade den 13 augusti in investeringsansökan för sträckan Cypern-Israel till tillsynsmyndigheterna (ADMIE). Som vi skrev förra veckan startade den ansökan godkännandeprocessen inför ett slutligt investeringsbeslut. Det projektet fortfarande saknar är ett tydligt besked om vad elkunderna ska debiteras.

Varför kabeln är ekonomiskt rimlig

Cypern är ett av de sista EU-länderna utan fysisk koppling till något annat lands elnät. Den isoleringen gör att ön måste hantera varje driftstörning och varje efterfrågetopp själv, vilket håller reservkostnaderna uppe och begränsar hur mycket sol- och vindkraft systemet kan ta emot. Kabeln ska först koppla Cypern till Grekland och därefter till Israel. Den planerade kapaciteten är 1 000 MW över ungefär 1 200 kilometer (ADMIE, OT). Cypern skulle kunna importera billigare el när den inhemska tillgången är knapp och exportera överskott från förnybar el. Värdet ökar efter 2029, då ön kan förlora en betydande del av sin konventionella elproduktion (Cyprus Mail).

Den ekonomiska logiken håller. Problemet ligger i allt som ska ske mellan kalkylen och leveransen.

Notan kommer före elen

Den hårdaste konflikten gäller kostnadstäckningen: vem som betalar byggandet av kabeln och hur stor del som hamnar på elräkningarna. För sträckan Grekland-Cypern fördelas kostnaderna 63 % på Cypern och 37 % på Grekland. Det betyder att cypriotiska elkunder bär den största reglerade bördan. Cyperns energitillsynsmyndighet CERA säger emot. Av de 251 miljoner euro som ADMIE uppger sig redan ha lagt ut har CERA bara godkänt 32 % som möjliga att ta ut via nätavgifter (Protothema, Politis). I praktiken vägrar CERA låta ADMIE föra över merparten av de uppgivna kostnaderna till elkunderna. Nicosia säger att inga ytterligare betalningar ska göras utöver en mellanstatlig överenskommelse på 125 miljoner euro innan kabeln faktiskt är i drift (Capital.gr).

De privata investerarna uppges samtidigt ha utlovats en tillåten avkastning på 8,3 % plus en premie på 3,7 %, låst i 17 år (Kathimerini, Les Echos). Den avkastningen finansieras ytterst genom samma nätavgifter från elanvändarna. Lägre elräkningar följer därför inte automatiskt av projektet. Det beror på om tillsynsmyndigheterna sätter kostnadstäckningen på en nivå som fortfarande gör att vinsten från billigare importel når hushållen.

Finansieringen är inte heller färdig. Cyperns energiminister Michael Damianos beskrev Meridiams inträde som ett förtroendetecken, men sade att ett eventuellt statligt ägande får vänta på Europeiska investeringsbankens granskning (Marine Cyprus, Sigmalive). Flera dagar efter Meridiams underskrift är köpeskillingen, kapitalåtagandet och fördelningen av eventuella kostnadsöverdrag fortfarande inte offentliga. De cypriotiska oppositionspartierna AKEL och DISY kräver insyn innan Cypern tar på sig fler förpliktelser (PafosNet, Philenews). Affären har inte heller formellt anmälts till EU-kommissionen för prövning enligt koncentrationsreglerna (CNA).

Byggberedskapen är en separat risk. Nexans har ett kabelkontrakt som uppges vara värt omkring 1,43 miljarder euro plus moms, med 251,4 miljoner euro redan betalda och 160 kilometer kabel producerad vid utgången av 2024, men något fullständigt klartecken för fortsatt arbete finns inte (Capital.gr). Havsbottenundersökningarna har ännu inte återupptagits, och uppgifter om ett sjöfartsmeddelande som skulle tillåta sådana undersökningar är obekräftade (Cyprus Mail). Europeiska revisionsrätten har varnat för att gränsöverskridande elprojekt ofta försenas (European Court of Auditors). Risken är konkret: konsumenterna kan börja betala nätavgifter för byggkostnader innan kabeln levererar billigare eller säkrare el.

Det amerikanska kongressbrevet riktas också till DFC, USA:s utvecklingsfinansieringsmyndighet, men någon styrelseåtgärd, indikativ lånevillkorslista eller granskning från DFC har inte redovisats (Schneider House). Stödet är verkligt. Pengarna är det inte.

Vem vinner, vem förlorar

Om kabeln fungerar som planerat får cypriotiska elkunder bättre försörjningstrygghet och fler importmöjligheter. Grekland blir EU-sidans bro för elflöden i östra Medelhavet. Meridiam och dess investerare får en reglerad infrastrukturtillgång med garanterad avkastning under nästan två årtionden. Koalitionen bakom GSI är nu bredare än någon gång tidigare: Aten, Nicosia, Bryssel, Paris, Washington, ADMIE, Meridiam och Nexans. Den aktör som avgör om projektet blir infrastruktur eller en utdragen kostnadstvist återstår: tillsynsmyndigheterna som ska godkänna vad konsumenterna betalar.