Cypern får kabelnotan

ADMIE, Greklands systemoperatör för elnätet, har bett energitillsynsmyndigheterna i Cypern och Israel att börja pröva hur byggkostnaderna för Cypern–Israel-delen av Great Sea Interconnector ska fördelas mellan ländernas elkonsumenter (ADMIE, Cyprus Mail). Den planerade havskabeln ska koppla ihop Grekland, Cypern och Israel i en gemensam elförbindelse. Därmed flyttas projektet från politiskt stöd till den mer avgörande frågan: vems elräkningar ska bära kostnaden, och hur stor blir den?

Det handlar ännu inte om byggstart eller ett bindande finansieringsbeslut. Tillsynsmyndigheterna ska ta ställning till hur notan ska delas och hur stor del som får tas ut via eltariffer, alltså de avgifter per kilowattimme som konsumenterna redan betalar (Euronews Greece). Det låter tekniskt, men är det steg som avgör om projektet kan finansieras. Utan ett tariffbeslut saknar långivarna säkerhet för att pengarna kommer tillbaka. Med ett sådant beslut blir framtida kassaflöden tillräckligt förutsägbara för att locka kapital.

Därför väger tariffbeslutet tyngre än själva kabeln

Mekanismen är enkel. Tillsynsmyndigheterna i varje land godkänner en kostnadsfördelning. Den avgör hur mycket respektive lands nätoperatör får ta ut av konsumenterna över tid. Det är dessa garanterade framtida betalningar som banker och investerare granskar innan de lånar ut miljardbelopp till byggnationen. Om fördelningen är oklar, eller om ett land säger nej, stannar projektet oavsett hur många politiska uttalanden som gjorts.

Cypern–Israel-delen ska få en kapacitet på 1 000 MW och gå över ungefär 324 kilometer havskabel på mycket stora djup. Det är centralt för kalkylen, eftersom djuphavskablar är betydligt dyrare att kartlägga, lägga och reparera (Kathimerini Greece). Den bredare Grekland–Cypern-delen omfattar cirka 1 208 kilometer och beräknas kosta omkring 1,9 miljarder euro, delvis täckt av ungefär 657 miljoner euro i EU-stöd genom Connecting Europe Facility, EU:s program för gränsöverskridande infrastruktur (Enerdata, CINEA).

ADMIE uppger att bolagets kostnads-nyttoanalys visar att förbindelsen är bärkraftig "under alla undersökta scenarier", men hela studien har inte publicerats. Varken investeringskostnaden för Cypern–Israel-delen, den föreslagna procentuella fördelningen eller någon beräkning av effekten på konsumenternas elräkningar har offentliggjorts (Philenews).

Cypern vinner mest och tar störst risk

ADMIE:s ansökan kom en vecka efter att den franska infrastrukturfonden Meridiam tagit en majoritetspost på 66 procent i projektbolaget. ADMIE behåller 34 procent. Affären tillför privat kapital och en långsiktig investerare, två saker som projektet tidigare saknat (EnergyNews).

I grekiska medier beskrevs ansökan som ett tecken på framdrift. På Cypern var tonen mer avvaktande. Energiminister Michalis Damianos sade att Cypern inväntar Europeiska investeringsbankens granskning innan landet beslutar om det ska gå in som aktieägare eller acceptera slutsatserna om kostnaderna (Politis, Times of Israel). Oppositionspartiet AKEL kräver full insyn i villkoren för Meridiamavtalet och i effekterna för konsumenterna innan några nya åtaganden görs (Kathimerini Cyprus).

Försiktigheten har en tydlig grund. Cypern är det enda EU-landet utan elförbindelse till ett annat land. Det betyder att ön producerar all sin el själv, ofta med dyrt importerat bränsle. Att bryta den isoleringen är kabelns största löfte. Samtidigt gör det Cypern till det land som har mest att vinna och därmed svagast förhandlingsläge i kostnadsfrågan. En uppgift anger den möjliga fördelningen för Grekland–Cypern-delen till 63 procent för cypriotiska konsumenter och 37 procent för grekiska, men förhållandet har inte bekräftats av någon av tillsynsmyndigheterna (Serbia Energy). Om siffran stämmer får cypriotiska hushåll en konkret tariffexponering om kostnaderna drar iväg eller billigare el kommer senare än beräknat.

Vad som återstår

Projektet har nu två saker som saknades för ett år sedan: en privat kapitalägare som är beredd att gå in med eget kapital och en formell ansökan som tvingar tillsynsmyndigheterna att besvara kostnadsfrågan skriftligt. Det gör Great Sea Interconnector mer investerbart än tidigare. Det gör inte projektet finansierat. Det finns ingen offentlig redovisning från Meridiam av betalningsplan, regler för kostnadsöverskridanden eller villkor för att affären ska slutföras (Marine Cyprus). Havsbottenundersökningarna är inte färdiga. Turkiets invändningar i östra Medelhavet ligger fortfarande över möjliga kabelsträckningar (Capital).

Det avgörande testet blir om Cyperns tillsynsmyndigheter accepterar en kostnadsfördelning där den större delen läggs på landets elkonsumenter. Den siffran kommer till slut att synas på elräkningen.