Cyperns första gas går via Egypten

Eni och TotalEnergies har fattat investeringsbeslut om Cronos, det första cypriotiska havsgasfältet som går vidare från prospektering till utbyggnad. Gasen ska nå europeiska marknader som LNG, alltså naturgas som kyls ned till flytande form för att kunna fraktas med tankfartyg, från 2028. Men hela exportvägen bygger på egyptisk infrastruktur, samtidigt som Egypten själv har brist på gas.

Så ska gasen nå Europa

Gas från fyra undervattensbrunnar omkring 185 kilometer sydväst om Cypern ska ledas genom en ny 105 kilometer lång pipeline till systemet kring Enis stora Zohrfält i egyptiskt vatten (TotalEnergies, Ahram Online). Därifrån förs gasen vidare genom befintlig infrastruktur till LNG-anläggningen i Damietta vid Egyptens kust. Gasen kyls ned, lastas på tankfartyg och skickas till en europeisk terminal där den återförgasas.

Den här rutten väljs därför att Egypten redan har kapacitet att omvandla naturgas till LNG. Att bygga en fristående LNG-anläggning på Cypern skulle enligt projektbedömningarna kosta ungefär dubbelt så mycket. Cyperns energiminister Michalis Damianos har uppskattat projektkostnaden till omkring 2 miljarder dollar och sagt till AP att bygget av pipelinen kan inledas senare under 2026. Det väntas ta upp till 18 månader, vilket skulle kunna ge europeiska konsumenter cypriotisk gas redan i mars 2028 (Euronews, ABC/AP).

Egypten behöver gasen mer än Europa

Beroendet av Egypten är projektets tydligaste svaghet. Landet har gått från gasexportör till nettoimportör. Den inhemska produktionen föll från omkring 59 miljarder kubikmeter 2023 till 42 miljarder kubikmeter 2025. Både det franska finansdepartementet och den amerikanska energimyndigheten EIA kopplar nedgången till lägre produktion i det stora Zohrfältet och stigande efterfrågan i Egypten (French Treasury, EIA).

Egyptens egna LNG-importer nådde rekordnivån 9,01 miljoner ton 2025, flera gånger mer än vad Cronos är tänkt att producera under ett år (S&P Global, EnterpriseAM). Om Egypten har gasbrist blir Damietta, anläggningen som ska göra Cronosgasen exportbar, också en del av landets inhemska energiförsörjning. Avtalet innehåller en klausul som gör det möjligt att använda omkring en femtedel av gasen för egyptiska behov (ABC/AP). Egypten har alltså förtur till en del av produktionen innan Europa får del av den.

Ett verkligt projekt, men litet

Investeringsbeslutet innebär att bolagen går från studier till faktiska utgifter. Eni, som är operatör med 50 procent, och TotalEnergies, som äger resterande 50 procent, har godkänt utbyggnaden av ett fält som upptäcktes 2022, bekräftades genom ytterligare borrningar 2024 och nu ska byggas ut med en målnivå på omkring 2,8 miljoner ton LNG per år (Eni, TotalEnergies). Varje partner ska sälja sin halva av volymerna.

I relation till EU:s efterfrågan är mängderna begränsade. EU importerade rekordhöga 146 miljarder kubikmeter LNG 2025 och var därmed världens största LNG-köpare (European Commission, MondoVisione/ACER). Cronos tillför en icke-rysk källa från östra Medelhavet, men de redovisade volymerna är för små för att rimligen påverka europeiska gaspriser. Ingen namngiven europeisk köpare, terminalkapacitet eller långsiktigt försäljningsavtal har offentliggjorts.

Cypern vinner mest politiskt. Landet har gjort flera gasfynd till havs sedan 2011, men inget har nått produktion. För ett land som fortfarande producerar merparten av sin el med importerad olja är egen havsgas ett viktigt steg, även innan någon volym når Europa. Cypriotiska företrädare har kallat investeringsbeslutet "historiskt" (Cyprus Mail, Politis). Eni och TotalEnergies får samtidigt en snabb och jämförelsevis billig väg till säljbar LNG. Egypten håller sina LNG-anläggningar i gång och säkrar en avtalsmässig möjlighet att ta hem en del av gasen.

Europeiska hushåll bör inte räkna med lägre gasräkningar på grund av Cronos. Lastningarna går in på en global LNG-marknad där konkurrensen med asiatiska köpare, fraktkostnader och terminalkapacitet avgör slutpriset.

Cronos är finansierat och verkligt. Om gasen når Europa beror på om Egyptens brist gör exportrutten till en ventil för den egna försörjningen.