Cypern kapar EU-budgeten med 33 miljarder euro

EU:s långtidsbudget har gått från positionsmarkeringar till en konkret dragkamp om pengar. Det första kompromissförslaget visar skiljelinjen: ska EU fortsätta prioritera vägar, jordbruk och regionala stöd som medborgarna ser direkt, eller flytta större belopp till konkurrenskraft, försvar och forskning? Svaret avgör investeringar i 27 länder fram till 2034.

Två läger, en budget

Den fleråriga budgetramen, MFF, sätter taket för hur mycket EU får använda till allt från jordbruksstöd till forskningsanslag under sju år. Den nya ramen gäller 2028–2034. EU-kommissionen har föreslagit ett paket på nära 2 000 miljarder euro. Alla regeringar måste säga ja, eftersom EU-fördraget kräver enhällighet i rådet. Det betyder att varje huvudstad i praktiken har veto (EUF-fördraget artikel 312). Därför blir MFF EU:s största fördelningsförhandling.

Cypern, som har det roterande ordförandeskapet i EU:s ministerråd och leder förhandlingen, lade den 11 juni fram de första konkreta siffrorna. Förslaget skär ned kommissionens ram med omkring 2 %, motsvarande cirka 32,8 miljarder euro (EUNews, Reuters via ThePrint).

Nedskärningen är selektiv. Sammanhållningspolitiken, EU:s viktigaste verktyg för investeringar i fattigare regioner, skulle öka från cirka 404,9 miljarder euro till 410,1 miljarder euro. De direkta stöden inom den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, skulle höjas från ungefär 259,2 miljarder euro till 261 miljarder euro (EUalive, Democrata). På papperet skyddas alltså jordbruket och regionstöden. Utslaget över sju år med inflation innebär höjningen ändå en real nedskärning: anslaget blir större i euro, men räcker till mindre.

Den europeiska konkurrenskraftsfonden, som ska minska EU:s innovationsgap mot USA och Kina, uppges däremot minska från omkring 398 miljarder euro till 383 miljarder euro. Även forskning och försvar får lägre nivåer (Europaportalen).

Gårdagens prioriteringar eller morgondagens?

Reaktionerna följer en välkänd EU-logik. Sexton medlemsländer, ledda av Spanien, Italien, Polen och Grekland, har undertecknat en gemensam deklaration till försvar för sammanhållningspolitiken, jordbrukspolitiken och fisket. De beskriver dessa områden som fördragsfästa och som EU:s "mest synliga politik" för medborgarna. De anser också att stöden redan i kommissionens ursprungliga förslag minskar i reala termer (Spaniens utrikesdepartement).

Portugal gick längre och välkomnade Cyperns version som "uppriktigt sagt bättre". Skälet är konkret: landets nationella kuvert, den garanterade del av EU-medlen som reserveras för Lissabon, kan öka med omkring 1,6 miljarder euro jämfört med kommissionens utkast (Observador, ECO).

På andra sidan står främst nettobetalare och länder som vill flytta tyngdpunkten. Nederländernas finansminister Eelco Heinen kallade kompromissen en "no-go box" som finansierar "gårdagens prioriteringar" i stället för "morgondagens utmaningar" (ANP). Tyskland avvisade förslaget som otillräcklig förhandlingsgrund, eftersom landet betalar in mer till EU-budgeten än det får tillbaka och vill se stramare utgifter (Spiegel). Sverige invände mot att jordbruket skyddas samtidigt som konkurrenskraft och försvar pressas. Luxemburgs utrikesminister Xavier Bettel jämförde förhandlingsläget med en marknad i Marrakech (RMF24).

Vem kontrollerar pengarna

Den mindre synliga striden gäller styrningen. EU-kommissionen vill slå samman flera befintliga fonder till en nationell och regional partnerskapsplan per land, med delmål och resultatkrav som påminner om återhämtningsfonden efter pandemin. Förespråkarna kallar det förenkling. Kritikerna ser en centralisering.

Kommunala och regionala organisationer varnar för att reformen kan flytta makt från regioner till nationella regeringar. CEMR, som företräder lokala myndigheter, bedömer att sammanhållningspolitiken kan minska till omkring en femtedel av EU:s totala budget, från nära en tredjedel i dag. Bankwatch noterar att regionala kapitel i de nya planerna är frivilliga, inte obligatoriska. Det gör att medelinkomstregioner och utvecklingsområden kan förlora riktade pengar. Samma reform som minskar pappersarbetet för förvaltningar kan alltså minska förhandlingsstyrkan för kommuner och fattigare regioner.

Vad händer nu

Inget är avgjort. Europaparlamentet avvisade rådets första utkast den 16 juni och krävde en budgetökning på 10 % samt nya intäktskällor (Euronews). Parlamentets samtycke krävs innan en flerårig budgetram kan träda i kraft, så rådet kan inte ensamt driva igenom en smalare uppgörelse.

Cypern siktar på en övergripande överenskommelse före utgången av 2026. Om tidsplanen spricker går EU in i 2028 utan fastställd långtidsbudget. Då rullas taken från den gamla ramen vidare årsvis. I praktiken fryser det nya program och bromsar investeringar i hela unionen, samtidigt som konkurrenstrycket från USA och Kina ökar.