Dansk suveränitet består – USA får större tillträde

Danmark behåller suveräniteten över Grönland enligt avtalet som undertecknades i New York den 22 september (danska statsministerns kansli). Om det godkänns av det danska och det grönländska parlamentet får USA varaktiga rättigheter att bygga ut sin militära närvaro på ön. USA får också en formell roll i framtida säkerhetsbeslut som rör Grönland (Vita huset).

Suveränitet i texten, tillträde i utbyte

Donald Trump undertecknade avtalet tillsammans med Danmarks statsminister Mette Frederiksen och Grönlands landsstyreordförande Jens-Frederik Nielsen. Texten ändrar 1951 års försvarsavtal, som lade grunden för USA:s militära närvaro i Arktis (US Statutes at Large).

Det nya avtalet erkänner dansk suveränitet, territoriell integritet och grönländarnas rätt till självbestämmande. Det var den gräns som de båda regeringarna hade satt (danska utrikesministeriet). Trump hävdar samtidigt att avtalet ger USA ”permanent kontroll” över öns säkerhet (Deutsche Welle).

I utbyte får USA tillträde. Avtalet ger landet rätt att modernisera och bygga ut Pituffik Space Base och ålägger de tre regeringarna att inrätta nya försvarsområden vid Narsarsuaq och Mestersvig. Amerikanska fartyg, flygplan och styrkor ska kunna förflytta sig mellan platserna landvägen, till sjöss och med flyg, även genom grönländska vatten (Vita huset).

Den publicerade texten anger inget slutdatum, och varje ändring kräver alla parters godkännande (danska utrikesministeriet). Det reglerar hur avtalet kan ändras. Om någon regering senare kan lämna avtalet är en separat fråga som parlamenten måste pröva.

Vem kan stoppa en ny anläggning

1951 års avtal slöts mellan Washington och Köpenhamn. Nu undertecknar Nuuk avtalet ”tillsammans med” Danmark, och varje förslag om en ny amerikansk anläggning ska behandlas av en kommitté med representanter för alla tre parter. Om kommittén inte når enighet inom 90 dagar går frågan vidare till statssekreterare och därefter ministrar. Inget godkänns automatiskt (Vita huset).

I praktiken kräver en ny anläggning alltså ja från alla tre regeringarna. Grönland kan säga nej. Det inflytandet gäller däremot bara utanför redan godkända försvarsområden. Inom sådana områden ger 1951 års ramverk redan Washington stort utrymme att bygga, stationera styrkor och genomföra operationer (US Statutes at Large).

Den mest långtgående bestämmelsen gäller en eventuell självständighet. Om Grönland lämnar det danska riket utgår texten från att landet ska stanna kvar i eller ansluta sig till Nato och ta över avtalets rättigheter och skyldigheter (danska utrikesministeriet, TV5Monde). Bestämmelsen försöker föra dagens säkerhetspolitiska linje vidare till en framtida stat. Ett självständigt Grönland kan ändå vilja omförhandla avtalet, och texten ensam avgör inte om landet skulle vara bundet av det.

Handlingsutrymme, inte nya baser

Att kalla detta ”två nya amerikanska baser” går längre än avtalet gör. Narsarsuaq är en civil flygplats på ett tidigare amerikanskt krigsflygfält, medan Mestersvig är en avlägsen logistikpunkt på östkusten. Avtalet anger varken antal soldater, budget eller tidplan för byggandet (BBC).

Pituffik används redan för robotvarning och satellitövervakning, alltså för att upptäcka hot snarare än att bekämpa dem (US Space Force). Det undertecknade avtalet tillför ingen ny militär enhet eller robotförsvarsenhet. Washington får i stället möjlighet att bygga ut verksamheten senare utan att öppna avtalet på nytt.

Det är också här Europas intresse ligger. Köpenhamn hävdar att Nato genom avtalet delar ansvaret för säkerheten i Arktis. Alliansen har dock inte undertecknat avtalet och får ingen roll i ledningen eller någon gemensam finansiering (Reuters via Internazionale). Nya anläggningar på den nordatlantiska flanken skulle därför vara amerikanska tillgångar som allierade kan dra nytta av, inte gemensam infrastruktur.

Avtalet ger också Washington inflytande när Grönland granskar känsliga utländska investeringar. Investerare med kopplingar till länder utanför EU, Nato och erkända partnerländer ska säkerhetsprövas inom gruvdrift, kritisk infrastruktur och känsliga dataområden. Danska myndigheter ska då samråda med USA (Sermitsoq, danska utrikesministeriet). Länder utanför Nato får inte ha militära anläggningar eller en permanent närvaro utan alla parters godkännande (Politico).

Europeiska investerare förbjuds inte. EU, som försöker knyta Grönland närmare till unionen genom råvarusamarbete, får ändå ingen plats i samråden (EU Perspectives). Det får Washington.

Avtalet bevarar den danska suveräniteten, men ger Washington varaktiga militära handlingsmöjligheter och en roll i granskningen av känsliga utländska investeringar. Det är undertecknat men ännu inte i kraft, eftersom det först måste behandlas av det danska och det grönländska parlamentet (danska statsministerns kansli). Tills vidare är rättigheterna därför överenskomna villkor, inte operativ kontroll. Folketinget och Inatsisartut måste nu avgöra om väljarna accepterar priset för ett avtal utan slutdatum som också gör anspråk på att gälla i en framtida självständig grönländsk stat.