Danmarks elnät slår i taket

En grå och vindstilla dag över Nordsjön räcker för att visa svagheten i Danmarks elsystem. När vinden mojnar och solen inte levererar talar danskarna om dunkelflaute: perioder då vind- och solkraft faller samtidigt över ett större område. För Danmark, som har avvecklat mycket av den inhemska reservkraften, betyder sådana timmar att elen måste komma via sjökablar från Sverige, Norge och Tyskland (Politiken). Under 2025 importerade Danmark mer el från grannländerna än något tidigare år (Portfolio.hu). Därmed prövas en idé som växer i hela Europa: att gränsöverskridande kablar kan ersätta kraftverk som länderna själva stänger.

Danmarks elnät får inte längre plats

Vädret är bara den första begränsningen. Den danska stamnätsoperatören Energinet uppger att datacenter, vätgasanläggningar och batteriprojekt har ansökt om nätanslutningar på sammanlagt omkring 60 GW, ungefär åtta gånger landets nuvarande effekttopp (Energinet). En stor del är sannolikt spekulativt. Bolag ansöker tidigt, och många projekt byggs aldrig. Men även en mindre andel skulle belasta ett elnät som redan släpar efter. Energinet har därför stoppat nya ansökningar om anslutning på transmissionsnivå.

Fjärrvärmen visar samma tryck från efterfrågesidan. Omkring var fjärde dansk fjärrvärmeleverantör rapporterar försenade nätanslutningar eller lägre kapacitet än den begärda. Branschorganisationen Dansk Fjernvarme räknar med att elens andel i fjärrvärmen ökar från ungefär 10 % i dag till 45 % 2035 (Via Ritzau). Mer elektrifiering, färre inhemska kraftverk och samma trånga nät är en svår kombination.

Vem säljer elen, vem betalar

Europas elmarknad skickar el från billigare områden till dyrare genom gränskablar tills kablarna är fulla (Europeiska kommissionen). Det fungerar när bristen är lokal. Det fungerar sämre när flera länder samtidigt behöver importera.

Frankrike visar värdet av kraft som kan startas när den behövs. Under första halvåret 2026 nettoexporterade landet 51 TWh el. Det gav producenterna omkring 3 miljarder euro och skapade ungefär 1,3 miljarder euro i kabelintäkter för stamnätsoperatören RTE (Le Figaro). Frankrike sålde till ett genomsnittspris på cirka 61,9 euro/MWh. Importländerna betalade nästan dubbelt så mycket, omkring 111,6 euro/MWh (Les Énergies Renouvelables). Kärnkraften gör att Frankrike kan producera efter behov och ta betalt när grannländerna har underskott.

Ändå höjs de franska hushållstarifferna med 2,5 % den 1 augusti för omkring 19,37 miljoner hushåll (Challenges). Elnät och reservkapacitet kostar även när grossistpriset är lågt. Under samma sex månader hade den franska grossistmarknaden 407 timmar med negativa priser, alltså timmar då överskottsel saknade lönsam avsättning, samtidigt som investeringsnotan för infrastrukturen fortsatte att växa.

Sverige visar en annan fördelningseffekt. Det svenska elnätet är indelat i elområden. När dansk efterfrågan drar el söderut över gränsen pressas grossistpriserna upp i södra Sverige, närmast Danmark (GP). Svenska producenter tjänar på att sälja in i en stram dansk marknad. Svenska hushåll i samma elområden betalar mer. Den danska ön Bornholm har bara 35 MW garanterad import från Sverige, långt under kabelns tekniska kapacitet, eftersom belastningen i södra svenska nät begränsar vad som kan utlovas (Bornholm.nu).

Tyskland köper samtidigt en egen försäkring. Bundesnetzagentur, landets energimyndighet, håller 7 407 MW i nätreserv inför vintern 2026/27: kraftverk som står utanför den vanliga marknaden och bara aktiveras vid behov (Bundesnetzagentur). I maj 2026 antog Berlin dessutom en lag om kapacitetsmarknad, där kraftverk och batterier får betalt för att finnas tillgängliga även om de sällan används. Det är den typ av reserv Danmark i stor utsträckning har valt bort.

Finland visar den fysiska risken. När en av landets två sjökablar till Estland togs ur drift för reparation steg priserna och tillgången stramades åt direkt (Grivolt). En kabel kan kapas, bli överbelastad eller ligga nere för underhåll just när den behövs mest.

ENTSO-E, organisationen som samordnar Europas stamnätsoperatörer, gör återkommande kontroller av om länderna har tillräcklig effekt under pressade perioder, eftersom hjälp över gränserna är villkorad och inte automatisk (ENTSO-E, ACER). Danmark gör den underliggande uppgörelsen i Europas gröna elsystem tydlig: kablar sänker kostnaderna i normala tider, men de garanterar inte el när vinden faller i en hel region. Länder som behållit styrbar kraft får större prissättningsmakt. Länder som förlitat sig på kablarna riskerar att betala mer under de svåraste timmarna.