E5 splittras om långdistansanfall

Estlands utrikesminister beskriver ukrainska drönare som hamnar på Natoterritorium som "ett pris värt att betala" (Zeit). Italiens utrikesminister säger att vapen som Rom skickar till Ukraina "aldrig" får användas utanför ukrainskt territorium (Reuters). Mellan dessa två positioner försöker Europas största militärmakter bygga upp Ukrainas förmåga till långräckviddiga anfall, utan att vara överens om vem som bär risken när sådana anfall spiller över på Natos territorium.

En drönare skjuts ned. Andra får flyga vidare.

Den 8 juni sköt franska stridsflygplan, som deltog i Natos roterande luftövervakning över Baltikum eftersom de baltiska länderna saknar tillräckligt många egna stridsflygplan, ned en drönare som kom in i lettiskt luftrum nära Rēzekne, nära gränsen mot Ryssland (LRT, NATO). Vid tidigare incidenter över Polen och Rumänien följde piloter drönare utan att skjuta, eftersom risken för nedfallande vrakdelar bedömdes vara för hög eller hotbilden för oklar. Någon gemensam Natodoktrin gav dem inte svaret.

Invånare i Lettlands Latgale-region och i samhällen i östra Polen har ingen insyn i de regler som avgör när en pilot ska öppna eld. De har heller inget inflytande över avvägningen mellan risken med en flygande drönare och risken med att skjuta ned den. Den luckan mellan militär förmåga och politiskt ansvar ligger nu bakom en växande oenighet mellan fem huvudstäder.

Två veckor efter nedskjutningen i Lettland möttes E5-gruppen i Berlin. E5 består av Europas fem största militära utgiftsländer: Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien och Polen. De lovade att påskynda utvecklingen av "djupa precisionsförmågor" för Ukraina (Élysée, Bundesregierung). I praktiken handlar det om vapen med längre räckvidd. Uttalandet sade däremot inget om vem som ska hantera risken när sådana vapen leder till incidenter på allierat territorium.

Fem huvudstäder, fem röda linjer

Estland står vid ena änden av skalan. Utrikesminister Margus Tsahkna har argumenterat för att det är acceptabelt att ukrainska drönare ibland hamnar på allierat territorium, om anfallen samtidigt slår ut ryska raffinaderier och militärbaser. Ingen annan Natoregering har sagt detta offentligt.

Lettland delar bedömningen att Ukraina behöver kunna slå på långt avstånd, men svarar med materiel snarare än politisk acceptans för överspill. Riga placerar ut fler radar- och luftvärnssystem nära gränsen mot Ryssland (NATO). Det är mer förmåga att skjuta ned drönare, inte större tolerans för att de hamnar fel.

Polen stöder den militära effekten. Ukrainas drönarkampanjer har tvingat Ryssland att flytta luftvärn från fronten för att skydda raffinaderier längre bak (Rzeczpospolita). Men premiärminister Donald Tusk har dragit en tydlig gräns: säkerhetsarrangemang som utesluter Polen binder inte Polen (gov.pl).

Tyskland bygger upp försvaret längs Natos östra gräns, bland annat genom en permanent brigad i Litauen, men undviker formuleringar som antyder tyskt deltagande i målval inne i Ryssland (Bundesregierung).

Italien har den mest restriktiva linjen i Västeuropa. Utrikesminister Antonio Tajani har sagt att Nato bör undvika varje intryck av att alliansen är på väg in i kriget (Reuters).

Ansvaret som ingen tar

Natofördraget ger inget enkelt svar på kärnfrågan. Artikel 5, den kollektiva försvarsklausulen som innebär att ett angrepp på en medlem ska behandlas som ett angrepp på alla, gäller först när medlemsländerna gemensamt bedömer att ett "väpnat angrepp" har skett. Artikel 4 ger möjlighet till samråd när ett medlemsland känner sig hotat. En vilsekommen drönare, vars ursprung ofta är oklart under de första timmarna, faller inte automatiskt in i någon av kategorierna (North Atlantic Treaty). Därför förblir insatsreglerna, alltså orderna som avgör när en pilot får skjuta, nationella snarare än gemensamma för alliansen.

Frankrike skjuter ned en drönare över Lettland. Rumänien följer en annan och avstår från eld. Polen övervakar och varnar. Varje beslut kan försvaras utifrån de lokala omständigheterna. Tillsammans visar de att Natos östra gräns inte reagerar likadant på samma typ av incident.

E5-ledarna lovade längre räckvidd för Ukraina. Ingen av dem lovade att ta politiskt ansvar för risken när den förmågan leder till incidenter på allierad mark. Tills vidare är det människorna närmast Natos östra gräns som bär en kostnad som deras regeringar ännu inte har redovisat öppet, än mindre låtit dem ta ställning till.