ECB kritiserar Berlins Commerzbankstopp

ECB:s vice ordförande sade rakt ut det många i Europa redan tänkte. Luis de Guindos sade i en intervju med Financial Times att det är "mycket svårt för regeringar att säga att de stöder spar- och investeringsunionen och sedan säga: 'Nej, vi är emot just den här transaktionen.'" Transaktionen är UniCredits bud på Commerzbank. Regeringen är Tysklands. En av EU:s tyngsta institutioner anklagar därmed unionens största medlemsland för att försvara den inre marknaden i princip, men inte när den når den egna banksektorn.

UniCredit kontrollerar redan 38,87 % av Commerzbank genom en kombination av direktägda aktier, swappar och derivat (Corriere della Sera, Ad Hoc News). Den 18 maj avvisade Commerzbanks styrelse det aktiebaserade budet med motiveringen att det är för lågt och för vagt. Den tyska staten, som har en 12-procentig blockerande minoritet, letar efter sätt att stoppa affären. Erbjudandet ligger kvar till den 16 juni.

Konflikten visar en grundsvaghet i den europeiska bankintegrationen. Alla huvudstäder säger sig stödja den i teorin. När en konkret affär hamnar på det egna bordet finns alltid ett skäl att säga: inte här.

Berlin saknar juridisk spärr

Tyskland har inte formell behörighet att stoppa affären. ECB, Europeiska centralbanken, tog 2014 över tillsynen över de stora bankerna i euroområdet från de nationella tillsynsmyndigheterna. De tyska konkurrensmyndigheterna är den sista formella prövningen, men samgåendet ser inte ut att bryta mot de vanliga konkurrenströsklarna.

Regeringen har övervägt att köpa en större aktiepost via den statliga utvecklingsbanken KfW, till en kostnad på omkring 5 miljarder euro. Finansdepartementet har förnekat planen. Det högerextrema AfD har pressat förbundskansler Friedrich Merz att använda lagen om granskning av utländska investeringar och klassa Commerzbank som strategisk infrastruktur. Den vägen är konstitutionellt bräcklig och skulle med stor sannolikhet leda till EU-rättsliga åtgärder. Spanien står redan inför ett överträdelseförfarande efter att Madrid infört begränsningar för den inhemska sammanslagningen mellan BBVA och Sabadell (Ainvest).

Jobben som står på spel

Commerzbank betjänar omkring 24 000 företagskundgrupper och hanterar 30 % av Tysklands utrikeshandel. Fackförbundet ver.di bedömer att upp till 15 000 jobb kan försvinna, framför allt i Frankfurt och München. Enligt företagsrådet kan siffran bli 23 000. UniCredit har inte lämnat några offentliga sysselsättningsgarantier.

Det finns samtidigt ett tidigare fall att jämföra med. När UniCredit köpte HypoVereinsbank, HVB, 2005 försvann omkring 9 000 jobb, men varumärket behölls och utlåningen till små och medelstora företag fortsatte genom en fristående tysk verksamhet. Den befarade reträtten från lokal företagsfinansiering blev inte av. Commerzbank har dock en betydligt större roll i Tysklands ekonomiska infrastruktur. Det är därför facken mobiliserar hårdare den här gången.

Affären stannar inte vid Tyskland. I Polen äger Commerzbank 69,1 % av mBank, landets femte största bank (Pb.pl). UniCredit är redan verksamt där. Tillsynsmyndigheterna måste därför pröva vilken koncentration som uppstår.

Alla huvudstäder skyddar sina egna

Europeiska regeringar predikar öppenhet men skyddar sina banker när det blir skarpt läge. Frankrike har nyligen stärkt tillsynsmyndighetens möjlighet att stoppa bankförvärv samtidigt som landet driver på för en europeisk kapitalmarknadsunion. Le Monde beskriver hela integrationsprojektet som en "Arlésienne", något som ständigt utlovas men aldrig blir av.

Kostnaden för splittringen går att mäta. Europas 25 största banker är tillsammans värda ungefär lika mycket som USA:s fyra största banker är värda på egen hand. ECB bedömer att den gröna omställningen kräver 1,2 biljoner euro i finansiering per år fram till 2030. Ingen europeisk bank som är instängd på hemmamarknaden kan bära den typen av finansiering i tillräcklig skala. Som eurogruppens ordförande Kyriakos Pierrakakis uttryckte det: "Vi behöver europeiska mästare, inte nationella mästare."

Institutionella fondförvaltare ska senast den 16 juni avgöra om de lämnar in sina aktier. Den signal Tyskland skickar avgör inte bara Commerzbanks framtid, utan också om nästa gränsöverskridande bankaffär ens kommer att försökas.