EIB öppnar för litauisk militärbas

Litauen bygger ett militärt campus i Rūdninkai med 369 miljoner euro i samlad finansiering från Europeiska investeringsbanken, Swedbank och SEB (EIB). EIB, EU:s offentliga investeringsbank som ägs av de 27 medlemsländerna, har inte blivit en vapenbank. Men när militär infrastruktur görs bankbar flyttas gränsen mellan utvecklingslån och försvarspolitik. Flera regeringar på EU:s östra flank tittar redan på samma modell.

Regeln som föll

Fram till september 2024 krävde EIB att försvarsrelaterade projekt skulle få mer än hälften av sina intäkter från civil användning (EIB). Det höll större delen av den militära infrastrukturen utanför bankens räckvidd. Kaserner, logistiknav och övningsfält kunde knappast påstås ha civila majoritetsintäkter, även om de inte innehöll vapen.

Medlemsländernas finansministrar, som utgör EIB:s guvernörsstyrelse och därmed bankens högsta beslutande organ, röstade för att slopa kravet och ge banken ett bredare säkerhetsmandat. Vapen och ammunition är fortsatt uteslutna. Däremot kan byggnader, vägar, energisystem och bostäder på ett militärt område nu kvalificera sig, alltså infrastruktur som stöder militär verksamhet utan att finansiera vapenköp (Scope Ratings). Rūdninkai ligger exakt på den gränsen: tydligt militärt till sin funktion, men finansierbart eftersom lånen gäller infrastruktur, inte materiel.

Samma öppning, två användningar

Vad förändringen betyder beror på var i Europa man befinner sig.

På den östra flanken handlar Rūdninkai om avskräckning, paketerad som finansiering. I polsk rapportering beskrivs litauisk militär infrastruktur som en del av kedjan genom Suwałkikorridoren, den smala landförbindelsen mellan Polen och Baltikum (Onet). Warszawa vill se utbyggda Natopipelines, bättre vägar och en större del av kostnaderna flyttade från nationella budgetar till gemensamma EU-instrument (WP). Lettland ser liknande behov och har anslutit sig till ett kanadensiskt lett initiativ om en separat bank för försvar, säkerhet och motståndskraft, även om den institutionen ännu saknar bekräftat kapital och faktisk utlåning (LRT).

Frankrike läser uppluckringen genom industripolitikens lins. Bpifrance, den franska offentliga investeringsbanken, och EIB kanaliserade 150 miljoner euro till små och medelstora franska företag inom säkerhet och försvar. Investeringen presenterades som strategisk autonomi snarare än territoriell avskräckning (Caisse des Dépôts). Ett separat större EIB-lån till Airbus förstärkte samma poäng: Europa kan finansiera försvarsrelevant industri genom sin utvecklingsbank (Le Monde).

Den östra flanken behöver bankbara vägar, byggnader och logistiksystem. Frankrike behöver bankbara flygindustriprojekt och leverantörskedjor. Regeländringen tjänar båda intressena. Det förklarar varför den gick igenom.

Vad affären visar och inte visar

Att Swedbank och SEB står bredvid EIB är den mindre synliga, men mer talande, delen av Rūdninkai. När en offentlig bank lånar ut till ett militärt projekt kan kommersiella banker följa efter utan samma oro för att försvarsexponering ska skada hållbarhetsbetyg eller anseende. EIB har bekräftat att banken utökar utlåningen via kommersiella banker till företag inom säkerhet och försvar (Scope Ratings). Ett projekt med EIB i ryggen framstår som offentlig politik, inte som en exponering bankerna helst vill förklara bort.

Men den svenska delen av affären räcker inte för en större slutsats. Svenska tillsynsmyndigheter publicerar fortfarande vanliga regler för bankrisker, utan någon offentlig doktrin om att banker ska prioritera försvarslån. SEB och Swedbank gick in i just denna affär. Det bevisar inte att nordisk finans har omklassificerat sin syn på försvar.

En tyskspråkig finansiell kommentar beskrev EIB som på väg att bli en "vapenbank" (Kettner Edelmetalle). Det går längre än fakta medger: vapen och ammunition är fortfarande formellt uteslutna. Samtidigt pekar kritiken på en verklig styrningsfråga. EIB publicerar inte varför ett projekt kvalificerar sig och ett annat inte gör det. Medborgarna kan se riktningen, men inte pröva resonemanget bakom enskilda affärer.

Rūdninkai är ännu ingen färdig modell. Det är en affär med villkor som varken EIB eller de deltagande bankerna har redovisat fullt ut. Polen, Lettland och Rumänien har alla infrastruktur som skulle kunna passa samma mall, men någon offentlig pipeline av liknande lån finns inte. Vem som tar förlusten om ett projekt underpresterar, EIB, de kommersiella långivarna eller värdlandet, är fortfarande oklart. Litauens försvarsdepartement, EIB:s styrelse och de privata bankerna är skyldiga ett svar. EIB har flyttat gränsen mellan utvecklingslån och försvarspolitik. Om banken ska behålla legitimiteten avgörs av om den också granskar den gränsen öppet.