Electrolux kapar 1,719 jobb i Italien

De sista köksfläktarna lämnar bandet i Cerreto d'Esi någon gång före december. Alla 170 anställda vid Electroluxfabriken i italienska Marche förlorar jobbet när produktionen flyttas till Polen. På fem italienska anläggningar aviserade det svenska bolaget 1 719 uppsägningar den 11 maj, vilket minskar arbetsstyrkan från 4 500 till omkring 2 800 (Il Fatto Quotidiano, MarketScreener). Några veckor tidigare stängde Electrolux fabriken i ungerska Jászberény, där ytterligare 600 jobb försvann.

Resten av branschen rör sig åt samma håll. Tyska BSH, Bosch-Siemens vitvarubolag, stänger två fabriker och 1 400 jobb försvinner till 2028. Turkiska Beko har stängt anläggningar i Italien, Polen och Storbritannien. Kinesiska Haier har lagt ned den historiska Candyfabriken utanför Milano. Samsungs produktion i Polen väntas minska med 30 procent i år. Europas vitvaruindustri, fabrikerna som bygger tvättmaskiner, kylskåp och ugnar, töms steg för steg.

Kostnadsgapet som inte går att stänga

Siffrorna som Electrolux lade fram för Italiens industriministerium är svåra att förhandla bort. Fabriksarbete i Västeuropa kostar omkring 37 euro i timmen. I Turkiet är motsvarande kostnad 9 euro. I Kina och Thailand är den 5 euro. Industrins el kostar cirka 204 euro per megawattimme i Västeuropa, mot 77 euro i Turkiet. Kallvalsat stål, plåten som blir trumman i en tvättmaskin, kostar 31 procent mer i Europa än motsvarande kinesiska material (Il Fatto Quotidiano). IEA:s bredare bild pekar åt samma håll: industrins elpris i EU ligger ungefär dubbelt så högt som i USA och nära 50 procent över Kinas nivå.

Marknaden som fabrikerna försörjer krymper också. Försäljningen av vitvaror i Europa föll från 90 miljoner enheter 2020 till 83 miljoner 2025 (Quotidiano.net).

Asiatiska tillverkare har fördubblat sin europeiska marknadsandel från 15 procent till nästan 30 procent på tio år. Bara Italiens vitvaruproduktion har fallit från 30 miljoner enheter 2010 till färre än 10 miljoner i dag (Il Foglio). Färre köpare, fler konkurrenter och högre kostnader ger en tydlig kalkyl.

Höga ord, tom verktygslåda

Italiens industriminister Adolfo Urso kallade Electrolux plan "oacceptabel" och krävde att den skulle dras tillbaka. Tre metallarbetarfack strejkade i åtta timmar. Men regeringens verktyg är begränsade. Golden Power, Italiens system för granskning av utländska investeringar, kan inte användas eftersom inget ägarbyte sker. Nästa möte på industriministeriet hålls den 15 juni. Electrolux har inte ändrat sig.

Samma tryck syns i Tysklands industriella kärna. Gesamtmetall, arbetsgivarorganisationen för metall- och elindustrin, räknar med upp till 150 000 förlorade jobb i sektorn bara under 2026. IG Metall, Tysklands största industrifack, beskriver utvecklingen som "en strukturell fara för vår industriella bas".

Bryssel har instrument, men de träffar inte vitvarumonteringen. Clean Industrial Deal, EU:s stora konkurrenskraftssvar, stöder uppströmssektorer som stål, kemi och aluminium. Sammansättning av hushållsapparater finns inte på listan. Tysklands nya subventionerade industriella elpris, som EU-kommissionen godkände i april, bedöms ge besparingar på under 10 procent av de totala elkostnaderna. Det räcker inte när konkurrenterna betalar tre till fyra gånger mindre för elen.

Därtill kommer EU:s tullunion med Turkiet, handelsavtalet som låter varor röra sig tullfritt mellan parterna. Turkisktillverkade vitvaror kan säljas i EU utan tull, samtidigt som fabrikerna i Turkiet slipper EU:s kostnader för koldioxidprissättning, energiavgifter och arbetsmarknadsregler. Arçelik, den turkiska koncern som nu kontrollerar Beko, producerar till en bråkdel av EU:s kostnader och kan frakta varorna fritt in på den europeiska marknaden.

Polen, som nu står för 39 procent av EU:s produktion av större hushållsapparater, lockar fortfarande investeringar. Men kostnadsfördelen krymper snabbt. Arbetskraftskostnaderna steg 7,7 procent i årstakt i slutet av 2025, landets industripriser på el hör till de högsta i EU, och Electrolux flyttar redan servicejobb från Kraków till Indien (Gazeta.pl).

Bryssel lägger miljarder på ren teknik och halvledare. Fabrikerna som tillverkar apparaterna i nästan varje europeiskt hem försvinner samtidigt från kontinenten, utan att de har blivit någon tydlig politisk prioritet.