Gasrutten mot Balkan byggs ut

Elva gasnätsoperatörer från nio länder undertecknade den 4 september ett samarbetsavtal i Thessaloniki om att förlänga den vertikala gaskorridoren mot västra Balkan (Novini.bg, Powergame). Operatörerna driver de nationella gasnäten, alltså den infrastruktur som avgör om gas faktiskt kan flyttas mellan länder.

Korridoren består inte av en enda ledning. Den är ett hopkopplat system av nationella gasnät, gränsöverskridande förbindelser och LNG-terminaler, där flytande naturgas tas emot med fartyg och omvandlas till gas för rörledningar. För länder utan egen kust i sydöstra Europa är detta tänkt att bli en väg bort från rysk gas innan EU:s rättsliga tidsfrister börjar gälla 2027. Men avtalet ritar framför allt upp en avsikt. Flera av ledningarna som krävs finns ännu inte.

De södra länkarna fungerar

I korridorens södra ände är infrastrukturen på plats och används kommersiellt. Den grekiska LNG-terminalen i Alexandroupolis, en flytande anläggning som matar in återförgasad LNG i rörledningsnätet, har varit i drift sedan slutet av 2024 och har en kapacitet på 5,5 miljarder kubikmeter per år (Adevarul). Den äldre terminalen Revithoussa utanför Aten har nästan alla lossningsslots bokade fram till 2040 (OT, Serbia Energy). Gasbolagen räknar alltså med att rutten behövs under lång tid.

Norrut, in i Bulgarien, har IGB-förbindelsen transporterat mer än 39 miljoner MWh sedan den togs i kommersiell drift (ICGB). Som To Brief rapporterade i juli har handlare bokat 46 % av den tillgängliga kapaciteten vid den grekisk-bulgariska gränsen för flera år framåt, vilket visar att rutten inte bara är politisk symbolik (To Brief).

Bulgarien är den kortsiktiga flaskhalsen. Bulgartransgaz färdigställde den 1 september en parallell ledning på den trånga sträckan mellan Kulata och Kresna, vilket gör att mer gas kan skickas norrut. Den större uppgraderingen, som nästan ska fördubbla kapaciteten vid gränsen mot Rumänien till 9,4 miljarder kubikmeter per år, kräver däremot ytterligare byggarbeten under 2027–2028 (Economic.bg, Jurnalul).

Längre norrut har Moldavien börjat sälja tidsbegränsade rättigheter för gasbolag att föra gas genom landets nät mot ukrainska lager. I mars 2026 bokades rekordhöga 25 500 MWh per dag på en av rutterna (Moldpres). Volymerna är små, men de visar att gas kan röra sig genom hela kedjan.

Grenen mot västra Balkan finns mest på papper

Genom undertecknandet i Thessaloniki anslöt Nordmakedoniens NOMAGAS och Serbiens Transportgas Srbija till gruppen. Vid ett möte i Aten i juli hade operatörerna redan gått igenom tillgänglig kapacitet, tariffregler och tidsplaner vid varje gränsövergång samt skapat en gemensam arbetsgrupp (Gastrade).

Grekland och Nordmakedonien bygger en 123 kilometer lång förbindelse från Nea Mesimvria till Negotino, finansierad av Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (NOMAGAS). Norr om den har NOMAGAS tilldelat ett kontrakt på 29,4 miljoner euro för sin 22,4 kilometer långa del av en länk till Serbien, med målet att den ska vara klar fjärde kvartalet 2028 (Balkan Green Energy News). För den serbiska delen, omkring 144 kilometer, finns inte samma offentliga kontraktsdetaljer.

Serbien visar korridorens grundproblem. Srbijagas har bokat 300 miljoner kubikmeter per år i Alexandroupolis under tio år (Vreme). Det är en faktisk bokning, men motsvarar ungefär en tiondel av Serbiens årliga gasförbrukning. Samtidigt fortsätter Serbien att förlänga korta leveransavtal med Gazprom (Enerdata). Korridoren ger Belgrad ett förhandlingskort. Den ger ännu inte landet en full ersättning för rysk gas.

Vem vinner, vem betalar

EU:s förordning om utfasning av rysk gas, antagen i januari 2026, förbjuder långfristiga ryska LNG-kontrakt från januari 2027 och sätter slutet av 2027 som tidsgräns för rörledd gas (European Commission, European Parliament). Det är den tidsplanen som gör korridoren brådskande.

Grekland och Bulgarien får hubb- och transitintäkter. Rumänien vinner på två sätt: som transitland nu och som framtida producent när gasfältet Neptun Deep i Svarta havet börjar leverera, med planerad start 2027 (OMV). Nordmakedonien kan gå från att vara en slutmarknad till att bli transitland.

Ungern och Slovakien ligger vid korridorens politiska ytterkant. Båda är fortfarande beroende av rysk gas via TurkStream, ledningen från Ryssland genom Turkiet till sydöstra Europa. Slovakiens största transitoperatör transporterade bara omkring 5,4 miljarder kubikmeter under 2025, ned från 17,8 miljarder kubikmeter efter att transiten genom Ukraina stoppades (Pravda.sk). Samtidigt erbjuder Kroatiens LNG-terminal på Krk en konkurrerande icke-rysk rutt, med en planerad kapacitetsfördubbling i slutet av 2026 (HRT).

Siffrorna innehåller också en varning. När Ukraina i december 2025 auktionerade ut kapacitet på två transitrutter bokade inget bolag en enda kubikmeter (LIGA.net). Samarbetsavtal och tariffnedsättningar räcker inte om pris, tidpunkt och efterfrågan inte passar ihop. Thessaloniki gjorde korridoren politiskt bredare. Den gjorde den ännu inte fysiskt färdig eller kommersiellt säkrad.