Eli Lilly halverar $2.5 billion-investering

Eli Lilly kommer bara att färdigställa "minimiomfattningen" av sin fabrik för 2,5 miljarder dollar i Alzey i Tyskland. Projektet halveras. Byggnadens stomme är nästan färdig och 300 personer har redan anställts, men planen att bygga ut till 1 000 jobb läggs åt sidan. Några timmar senare stoppade Boehringer Ingelheim planerade tyska investeringar på 900 miljoner euro för åren 2027–2030. Båda bolagen pekade på samma orsak: Berlins nya sparlag för sjukförsäkringen.

Berlins trånga budgetläge

Lagen, GKV-Beitragssatzstabilisierungsgesetz, kan ungefär beskrivas som en lag för att stabilisera avgifterna till den lagstadgade sjukförsäkringen. Den svarar på ett verkligt tryck. Den genomsnittliga tyska sjukförsäkringsavgiften nådde rekordnivån 17,5 procent av bruttolönen 2026. Landets ekonomiska expertråd bedömer att de samlade socialavgifterna utan reformer kan nå 49,7 procent 2040. Lagen ska pressa ned sjukvårdssystemets kostnader med 16,3 miljarder euro till 2027.

För läkemedelsbolagen är den centrala mekanismen en "dynamisk tillverkarrabatt", alltså en obligatorisk rabatt på läkemedelspriser som automatiskt stiger när försäkringsutgifterna ökar. Branschorganisationerna ger mycket olika bilder av hur hög rabatten kan bli. Vfa, Tysklands stora läkemedelslobby, räknar med omkring 20 procent av listpriserna 2030, medan Pharma Deutschland, som företräder generikatillverkare och medelstora läkemedelsbolag, varnar för 50 procent. Det är den inbyggda höjningen, mer än dagens rabattnivå, som bolagen säger gör långsiktig planering svår. Läkemedel står för omkring 3,3 procent av sjukförsäkringens utgifter men bär ungefär 12 procent av de planerade besparingarna.

Paris har checkhäftet framme

Boehringers sväng mot Frankrike är inte en isolerad händelse. Den 1 juni lovade bolaget 500 miljoner euro till fyra franska produktionsanläggningar vid Emmanuel Macrons investeringsmöte "Choose France". Två dagar senare kom beskedet om de inställda investeringarna på 900 miljoner euro i Tyskland. Den samlade läkemedelsinvesteringen som aviserades vid Choose France uppgick till 600 miljoner euro, tre gånger mer än året före.

Enligt EY:s attraktionsbarometer har antalet utländska investeringsprojekt i Tyskland fallit med 44 procent sedan 2019, medan nedgången i Frankrike var 28 procent. Boehringers Tysklandschef uttryckte saken rakt: "Nästa innovation kommer, som läget är nu, inte att hamna i Tyskland."

84 procents marginaler mot obligatoriska rabatter

Eli Lilly hade intäkter på 65,2 miljarder dollar 2025, en ökning med 45 procent på ett år, och bruttomarginaler på 84,3 procent. Det betyder att 84 cent av varje intäktsdollar återstod efter produktionskostnader. Boehringer redovisade intäkter på 27,8 miljarder euro, en ökning med 7,3 procent. Tyska priser på patentskyddade läkemedel ligger redan på 114 procent av det europeiska genomsnittet. Mot den bakgrunden är det svårt att få argumentet om kommersiellt ohållbara tyska rabatter att gå ihop med bolagens finansiella läge.

Omdirigeringen av investeringar visar samtidigt gränsen för Bryssels makt. EU nådde i maj 2026 en preliminär överenskommelse om Critical Medicines Act, lagpaketet som ska få mer läkemedelsproduktion tillbaka till Europa. Men prissättningen i sjukvården är nationell kompetens enligt EU-fördragen. Varje regering sätter sina egna läkemedelspriser, och Bryssel kan inte köra över dem. EU kan skapa incitament för fabriker på europeisk mark. Unionen kan däremot inte hindra ett medlemsland från att försämra investeringskalkylen.

Europas andel av den globala produktionen av aktiva farmaceutiska substanser, alltså den kemiska komponent som gör att ett läkemedel fungerar, har fallit från 63 procent 1981 till omkring 6 procent i dag. Den föreslagna fonden på 5 miljarder euro i Critical Medicines Act är dessutom en post i en framtida EU-budget, inte pengar som redan har avsatts.

Berlin sitter fast. Regeringen behöver bromsa sjukvårdskostnader som pressar både arbetstagare och arbetsgivare genom rekordhöga avgifter. Men om investeringarna går till Toulouse och Cork i stället för Alzey och Ingelheim urholkas EU:s läkemedelssuveränitet inifrån, av medlemsländernas egna budgetkriser snarare än av Peking.