EPA slopar de flesta koldioxidgränserna

USA:s miljömyndighet EPA undertecknade den 14 september en slutlig regel som upphäver merparten av Bidenadministrationens utsläppskrav för kraftverk från 2024. Därmed försvinner gränsvärdena för befintliga kolkraftverk och nya gasturbiner, som byggde på att anläggningarna skulle införa teknik för koldioxidavskiljning (EPA, Sidley).

Ett separat förslag går längre. EPA vill även avskaffa de återstående kraven och dra tillbaka myndighetens rättsliga bedömning att kraftsektorns utsläpp bidrar till farliga luftföroreningar (Sidley). Bedömningen utgör den rättsliga grunden för EPA:s reglering av kraftverkens koldioxidutsläpp. Ett återkallande skulle varken upphäva Clean Air Act eller hindra en framtida administration från att återinföra regler, men myndigheten skulle behöva bygga upp den juridiska motiveringen på nytt.

Vad är beslutat och vad återstår?

Den undertecknade regeln börjar gälla när den publiceras i Federal Register, den amerikanska regeringens officiella författningsregister. Den 15 september hade publiceringen ännu inte skett. Därefter kan beslutet överklagas av delstaternas justitieministrar eller miljöorganisationer, samtidigt som en framtida administration kan föreslå nya regler.

Det mer långtgående förslaget saknar slutdatum. Innan EPA kan fatta beslut måste det skickas på offentlig remiss, en process som vanligen tar flera månader.

EPA hävdar att upphävandet sparar 300 miljarder dollar (EPA). I myndighetens tidigare förslag beräknades besparingen däremot till omkring 19 miljarder dollar i dagens penningvärde, med en diskonteringsränta på 3 procent (Federal Register). EPA har inte förklarat skillnaden mellan beloppen.

Enligt myndighetens modellering leder beslutet till ytterligare 123 miljoner ton koldioxidutsläpp per år 2035, jämfört med om reglerna hade behållits (regulations.gov). Siffran avser utsläppen under ett enskilt år, inte den sammanlagda ökningen under ett årtionde.

Europas utsatthet är verklig men inte ny

Beslutet vidgar en skillnad i reglering mellan USA och Europa som redan fanns. Den europeiska industrin betalar betydligt mer för el och gas än amerikanska konkurrenter. I Draghi-rapporten om konkurrenskraft kopplas skillnaden till bortfallet av billig rysk rörledningsgas, EU:s utsläppshandel, där företag betalar för varje ton koldioxid de släpper ut, samt högre nätkostnader. Även EU-kommissionens handlingsplan för överkomliga energipriser pekar ut dessa strukturella kostnader som kärnan i konkurrenskraftsproblemet.

De amerikanska regler som nu upphävs skulle ha tvingat kraftverken att investera längre fram, eftersom tidsfristerna låg på 2030-talet. Ännu har ingen europeisk regering, branschorganisation eller forskningsinstitution beräknat hur just detta beslut påverkar priser, produktion eller investeringar.

Baskemikalier och gödselmedel hör till de sektorer som är mest utsatta för en möjlig amerikansk kostnadsfördel, eftersom gas används både som energikälla och råvara. Spanska kemiföretag betalar redan flera gånger mer för naturgas än jämförbara amerikanska producenter (FEIQUE).

CBAM skyddar importmarknaden, inte exporten

EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid, CBAM, tar ut en avgift av importörer för de utsläpp som är inbäddade i cement, stål, aluminium, gödselmedel, vätgas och el. En amerikansk produkt med större klimatavtryck får därmed en högre koldioxidkostnad när den förs in i EU (Commission CBAM, CBAM Regulation). Mekanismen skyddar EU-marknaden men hjälper inte europeiska exportföretag som konkurrerar i USA eller tredjeländer. CBAM räknar dessutom in elförbrukningen för vissa varor, men inte för alla, och omfattar inte kemikalier.

EPA:s beslut påverkar inte EU:s klimatlag, som kräver att nettoutsläppen minskar med minst 55 procent till 2030 och att unionen når klimatneutralitet senast 2050. USA:s omsvängning ändrar alltså inte Europas rättsliga åtaganden. Den kan öka pressen på energiintensiva europeiska exportföretag som redan har ett kostnadsunderläge, men hittills saknas belägg för en mätbar ny pris- eller investeringschock. Möjligheten att minska energikostnadsgapet ligger i stället hos EU-kommissionen och medlemsländernas regeringar, genom snabbare tillståndsprocesser och investeringar i elnäten. Det behovet fanns långt innan EPA fattade förra veckans beslut.