Estland köper pansarfordon till Moldavien

Mer än 50 miljoner euro i EU-medel ska finansiera över 100 taktiska pansarfordon till Moldaviens armé (ERR, Digi24). Pengarna kommer från den europeiska fredsfaciliteten, EPF, ett instrument utanför EU:s ordinarie budget som gör det möjligt för medlemsländerna att gemensamt finansiera militärt stöd till partnerländer (EUR-Lex). Estlands centrum för försvarsinvesteringar, RKIK, har tecknat ramavtalet med Moldaviens försvarsdepartement och den kanadensiska tillverkaren Roshel.

Affären gör EU:s säkerhetslöften till materiel för ett land som står under direkt ryskt tryck. Samtidigt växer upphandlingsmodellen snabbare än insynen i den.

Så blev Estland EU:s inköpare

EPF fungerar annorlunda än det mesta av EU:s utgifter. Europeiska rådet, där medlemsländernas stats- och regeringschefer drar upp den politiska riktningen, godkänner stödet. Medlemsländerna finansierar det genom nationella bidrag, inte via EU:s vanliga budget. Men någon måste fortfarande förhandla priser, skriva kontrakt och sköta leveranser. För Moldavien är det Estland.

RKIK har skött EPF-upphandlingar för Moldavien sedan 2022 och har tidigare hanterat avtal om logistik-, kommunikations- och övervakningsutrustning (ERR). Roshelavtalet är det största i serien och ingår i ett stödpaket för 2022–2025 som ska stärka Moldaviens rörlighet och transportkapacitet (True North Strategic Review, Defence Blog). Leverans ska ske senast i maj 2027.

Modellen är tydlig: en liten baltisk stat med trovärdiga försvarsinstitutioner agerar inköpare för EU-pengar. Bryssel beslutar och betalar. Tallinn förhandlar och upphandlar. Chișinău tar emot. Därmed blir Estland en praktisk arm för EU:s säkerhetspolitik, med upphandlingskompetens som större medlemsländer hittills inte har valt att kopiera.

Ett snabbt växande åtagande

Moldavien är nu den näst största mottagaren av EPF-stöd efter Ukraina, med 197 miljoner euro avsatta för 2021–2025 (EEAS, EEAS). I maj föreslog EU:s utrikeschef Kaja Kallas att den årliga EPF-finansieringen till Moldavien skulle fördubblas till 120 miljoner euro, vilket skulle göra paketet till det största utanför Ukraina (EEAS).

Moldaviens försvarsminister Anatolie Nosatîi säger att fordonen ska förbättra utbildning, interoperabilitet och anpassning till europeiska standarder (Digi24). Rumänien, som gränsar till Moldavien och delar språkliga band med landet, beskriver upphandlingen som en direkt förstärkning av Moldaviens försvar. I östra Europa är det politiska stödet brett.

Alla medlemsländer delar inte den bilden. Slovakiens Robert Fico behandlar EU:s militära stöd till länder utanför unionen som eskalerande och framställer Bratislava som ett "fredsland" (European Interest). Hans invändningar gäller kategorin militärt EPF-stöd, inte just detta kontrakt. Men de visar en institutionell gräns: EPF-beslut kräver enighet mellan medlemsländerna i rådet, och regeringar som ser militärt stöd som provokation kan bromsa framtida paket.

Insynen släpar efter

Den centrala spänningen gäller inte motståndet utan transparensen. Själva upphandlingskontraktet, underhållsplanen och arrangemangen för reservdelar, reparationer och utbildning efter leverans finns inte i de offentliga handlingar som har kunnat granskas (Defence Blog). Det är klart att fordonen ska levereras. Det är oklart vem som ansvarar för stödkedjan när de väl är på plats.

Det spelar roll eftersom modellen växer. Om EU fördubblar Moldaviens EPF-anslag till 120 miljoner euro per år kommer Estlands RKIK, eller motsvarande nationella myndigheter, att hantera större belopp med samma begränsade offentliga dokumentation. EU kan uppenbarligen köpa pansarfordon åt ett partnerland. Den svårare frågan är om skattebetalarna kan följa vem som godkände pengarna, vem som förvaltar fordonsflottan efter leverans och vem som bär ansvar om modellen används i fler länder och större kontrakt.